15/11 -08...Lördag kväll...tjo hooo...
Jag vet inte...I dunno...val o kval...orkar o vill inte...men, ändå...känns konstigt...
O så ett lager ångest på det...helt utan förvarning...
Det känns...så där...
Har kännt fel hela månaden...nu är vi här...o jag håller på o uppfylla det jag visste redan...
Att försöka första hur man fungerar är ett projekt i sig...
Jag håller på o bryta med det jag inte orkar med längre...o jag vet inte varför...men, jag antar att det finns nån anledning till det...men, vad det är, vet jag inte...
Kanske blir det bättre sen...vem vet...
Jag må vara lika öppen som en insparkad dörr...men...sakta men säkert har jag börjat stänga till mig igen...
Nästa gång vi ses är jag äldre...
Skål...
lördag 15 november 2008
lördag 1 november 2008
Äntligen Ångest
1/11 -08...7:10 på morronen...
Natten har övergått till morgon, o just nu e de ingen regn på sikte, som det verkar...lite sol som försöker bryta sig igenom faktiskt...hela dan igår regnade det mer eller mindre konstant...låg o sov i en evighet, känndes det som...orkade bara inte med nånting...o, så e det ännu...
Dock så gick jag ut på kvällen, men inte för o kolla på band, för det var inställt tydligen...utan, för att umgås med vänner...men...jaa...hela kvällen o resten av natten var seg...o rätt tråkig...innehållslös...trist...o till slut gav jag upp o drog hem...med en ångestladdad inre känsla hängandes över mig...
Hjärnspökena har spelat ett spratt för mycket...jag orkar bara inte längre...tror nog att denna följande kväll kommer o se helt annorlunda ut...på något sätt...vet ej dock vilket håll det lutar åt ännu...men...den kommer o bli bättre...
Trött...borde sova nån timma...o försöka vända på dygnet...men...jag orkar inte...orkar inte bry mig...
Ångest e fan jobbigt...tror ingen har nånsin sagt att det skulle vara världens drag o ha ångest...fan, man kan knappt andas vissa gånger...trycket e så hårt...sånt e fan jobbigt...men, där e den ändå...utan att man kan göra ett jävla skit..."Hallå, nu e jag här igen" liksom...
Kanske har det något med hösten o mörkret o göra...ja, jävlar för o vara en finnjävel...mästare i nordiskt kombination...hembränning o depression...
Ja fy fan...
Natten har övergått till morgon, o just nu e de ingen regn på sikte, som det verkar...lite sol som försöker bryta sig igenom faktiskt...hela dan igår regnade det mer eller mindre konstant...låg o sov i en evighet, känndes det som...orkade bara inte med nånting...o, så e det ännu...
Dock så gick jag ut på kvällen, men inte för o kolla på band, för det var inställt tydligen...utan, för att umgås med vänner...men...jaa...hela kvällen o resten av natten var seg...o rätt tråkig...innehållslös...trist...o till slut gav jag upp o drog hem...med en ångestladdad inre känsla hängandes över mig...
Hjärnspökena har spelat ett spratt för mycket...jag orkar bara inte längre...tror nog att denna följande kväll kommer o se helt annorlunda ut...på något sätt...vet ej dock vilket håll det lutar åt ännu...men...den kommer o bli bättre...
Trött...borde sova nån timma...o försöka vända på dygnet...men...jag orkar inte...orkar inte bry mig...
Ångest e fan jobbigt...tror ingen har nånsin sagt att det skulle vara världens drag o ha ångest...fan, man kan knappt andas vissa gånger...trycket e så hårt...sånt e fan jobbigt...men, där e den ändå...utan att man kan göra ett jävla skit..."Hallå, nu e jag här igen" liksom...
Kanske har det något med hösten o mörkret o göra...ja, jävlar för o vara en finnjävel...mästare i nordiskt kombination...hembränning o depression...
Ja fy fan...
fredag 31 oktober 2008
Ännu ett livstecken...
Fredan den 31 Oktober 2008...o klockan e just nu 10:35 på morgonen...
Planer: På nåt jävla sett ta sig ner till stan framåt kvällen o se på när polarna lirar nere i Caesars...o sen får man se...troligen händer det med andra ord inte ett piss...fan, måste aktivera mig...hmmmm...jaja...ändock...dom lirar både ikväll o imorron kväll...om nu allt stämmer...sista sekunden ändringar har man ju varit med om X antal ggr redan...så...man ska inte ta allt för givet...längre...
Jahha...nu e man inte nattis längre...nu ska man bli dagis igen...ja, det gamla vanliga...företaget måste spara in pengar...så...var börjar man...? Självklart nånstans där man själv e involverad i...hur typiskt e det...(o så alla i kör: tyck synd om mig..."nu")...men, men...man kanske får tillbaka livet lite granna...så man kan göra vanliga saker på vanliga tider...hmmm...örk o bli vanlig...känner mig rätt ovanlig som det redan e...
Men, men...länge sen man skrev nåt härinne...det har blivit några fester efter det...har hunnit dra en rätt rejäl bläcka för några veckor sen...minnesförlusts-bläcka...de e inte mycket som man kommer ihåg av den natten...förutom att jag var en av dom sista vakna...o att ångesten sakta men säkert kröp upp bakom en...framförallt då man visste att man snart var på väg hem igen...till tystnaden o ensamheten...
De sjuka e oxo att en hel del av filmerna jag kollat på sista tiden...man känner igen sig...då det handlar om personligheter som har det svårt i livet...som e ensamma...utslagna lite sådär...o som söker efter nån som bryr sig...bara lite...men, varje gång dom hittar nåt, så slits det bort i från dom...hmmm...men, lite sånna-aktiga filmer...sjukt störande...o rätt jobbigt, mentalt, o kolla på...
Hur som helst...jag vet inte om mina val i livet är så väl genomtänkta alltid, men, man måste göra allt för att man ska orka må bättre...o det betyder att man får offra saker för att man ska nå dit...att man slutar bry sig, det behöver man inte göra, bara att man dirigerar om sitt fokus mot annat håll...hittar nya vägar...man behöver ju inte stanna där man är hela livet...för, man kan det, man har runt sig, alltför bra redan...
Jag vill inte påstå att mitt liv ser något annorlunda ut ett år från idag...men...man kan ju hoppas att man hittat nåt o hålla om...o att man gjort nån form av vettig insats i livet...njah, inte så att man blir uppmärksammad, men, snarare att man får en annan status inom sin krets...hmmm...svårt o förklara...låter ju lite diktatoriskt där helt plötsligt...men, visst...ge mig alla era pengar o allt...så kommer allt o bli bra...för mig...till slut...ska ni se...
Nämen...ungf så ser det ut idag...virrigt som vanligt...o rätt kaotiskt...men...jaaa...livet rullar på...i sakta mak...hmmm...ja vette faaan om den rullar på så jävla sakta egentligen...tycker att det går undan i ett helvetes fart jag...
Under tiden säger jag: Skål...
Planer: På nåt jävla sett ta sig ner till stan framåt kvällen o se på när polarna lirar nere i Caesars...o sen får man se...troligen händer det med andra ord inte ett piss...fan, måste aktivera mig...hmmmm...jaja...ändock...dom lirar både ikväll o imorron kväll...om nu allt stämmer...sista sekunden ändringar har man ju varit med om X antal ggr redan...så...man ska inte ta allt för givet...längre...
Jahha...nu e man inte nattis längre...nu ska man bli dagis igen...ja, det gamla vanliga...företaget måste spara in pengar...så...var börjar man...? Självklart nånstans där man själv e involverad i...hur typiskt e det...(o så alla i kör: tyck synd om mig..."nu")...men, men...man kanske får tillbaka livet lite granna...så man kan göra vanliga saker på vanliga tider...hmmm...örk o bli vanlig...känner mig rätt ovanlig som det redan e...
Men, men...länge sen man skrev nåt härinne...det har blivit några fester efter det...har hunnit dra en rätt rejäl bläcka för några veckor sen...minnesförlusts-bläcka...de e inte mycket som man kommer ihåg av den natten...förutom att jag var en av dom sista vakna...o att ångesten sakta men säkert kröp upp bakom en...framförallt då man visste att man snart var på väg hem igen...till tystnaden o ensamheten...
De sjuka e oxo att en hel del av filmerna jag kollat på sista tiden...man känner igen sig...då det handlar om personligheter som har det svårt i livet...som e ensamma...utslagna lite sådär...o som söker efter nån som bryr sig...bara lite...men, varje gång dom hittar nåt, så slits det bort i från dom...hmmm...men, lite sånna-aktiga filmer...sjukt störande...o rätt jobbigt, mentalt, o kolla på...
Hur som helst...jag vet inte om mina val i livet är så väl genomtänkta alltid, men, man måste göra allt för att man ska orka må bättre...o det betyder att man får offra saker för att man ska nå dit...att man slutar bry sig, det behöver man inte göra, bara att man dirigerar om sitt fokus mot annat håll...hittar nya vägar...man behöver ju inte stanna där man är hela livet...för, man kan det, man har runt sig, alltför bra redan...
Jag vill inte påstå att mitt liv ser något annorlunda ut ett år från idag...men...man kan ju hoppas att man hittat nåt o hålla om...o att man gjort nån form av vettig insats i livet...njah, inte så att man blir uppmärksammad, men, snarare att man får en annan status inom sin krets...hmmm...svårt o förklara...låter ju lite diktatoriskt där helt plötsligt...men, visst...ge mig alla era pengar o allt...så kommer allt o bli bra...för mig...till slut...ska ni se...
Nämen...ungf så ser det ut idag...virrigt som vanligt...o rätt kaotiskt...men...jaaa...livet rullar på...i sakta mak...hmmm...ja vette faaan om den rullar på så jävla sakta egentligen...tycker att det går undan i ett helvetes fart jag...
Under tiden säger jag: Skål...
lördag 4 oktober 2008
Ännu en ledig period e över...
4/10 -08...Lördag...mitt på dan...typ...
2 dagar...2 lediga dagar...har passerat...i alkoholens tecken...inte nyktert för många sekunder alltså...det innebär oxo att jag har genomgått mina vanliga ångestbesvär som dyker upp i o med att jag får alkohol i mig...
De som e jobbigast med detta e att dom brukar dyka upp rätt tidigt, innan "festen" ens börjat...man känner sig rätt malplacerad vissa gånger...o det enda man går o tänker på dom följande timmarna e stunden när man får lämna allt bakom sig...att få gå hem...till tystnaden...ensamheten...det tråkiga...hmmm...
Men, jag stannar kvar...tills känslorna väller över en...sen drar jag...oavsett...för, därefter mår jag bara dåligt...mentalt...
Vissa dagar undrar jag hur länge alkoholen kommer o vara med mig...för, det känns som jag kommer o släppa det nån dag...kanske inte helt...men, att man blir bra mycket "vitare" än man e nu...fast, det går ju i perioder det oxo...så...
Tystnaden e nog fan jobbigast dock...som jag försöker fylla med oljud...men, det känns rätt konstgjort det oxo...inte äkta...allt som jag skulle vilja höra är ett vänskapligt skratt...så där helt spontant...mmm...vackert...o äkta...
Fan va jag e hungrig...jag har gått o tänkt på mat dom sista dagarna...även när jag inte varit hungrig...typ...sjukt...en jävla plankstek skulle sitta fint nu...eller en kebabtallrik från kiosken...eller...varför inte en falafeltallrik...bara för att...mmmm....mat...
Virrigt värre...men...så där ser det ut just nu...
Skål...
2 dagar...2 lediga dagar...har passerat...i alkoholens tecken...inte nyktert för många sekunder alltså...det innebär oxo att jag har genomgått mina vanliga ångestbesvär som dyker upp i o med att jag får alkohol i mig...
De som e jobbigast med detta e att dom brukar dyka upp rätt tidigt, innan "festen" ens börjat...man känner sig rätt malplacerad vissa gånger...o det enda man går o tänker på dom följande timmarna e stunden när man får lämna allt bakom sig...att få gå hem...till tystnaden...ensamheten...det tråkiga...hmmm...
Men, jag stannar kvar...tills känslorna väller över en...sen drar jag...oavsett...för, därefter mår jag bara dåligt...mentalt...
Vissa dagar undrar jag hur länge alkoholen kommer o vara med mig...för, det känns som jag kommer o släppa det nån dag...kanske inte helt...men, att man blir bra mycket "vitare" än man e nu...fast, det går ju i perioder det oxo...så...
Tystnaden e nog fan jobbigast dock...som jag försöker fylla med oljud...men, det känns rätt konstgjort det oxo...inte äkta...allt som jag skulle vilja höra är ett vänskapligt skratt...så där helt spontant...mmm...vackert...o äkta...
Fan va jag e hungrig...jag har gått o tänkt på mat dom sista dagarna...även när jag inte varit hungrig...typ...sjukt...en jävla plankstek skulle sitta fint nu...eller en kebabtallrik från kiosken...eller...varför inte en falafeltallrik...bara för att...mmmm....mat...
Virrigt värre...men...så där ser det ut just nu...
Skål...
torsdag 2 oktober 2008
Jag fattar noll...men, here goes nothing...
2/10 -08...Torsdag morgon...
Jahha...ytterligare en bekräftelse på att man "ser in i framtiden"...
Tog bara knappt dryga 12 timmar efter förra bloginlägget innan man hamnade i den där rummet utan utgång...
Det hela började som en vanlig MSN-konversation...o sen ett missförstånd senare, så höll vi på i en halvtimma o "käftade emot" varandra...jag helt ovetandes om vad som ledde till det hela...jag frågar om o om igen VAD det var som fick polaren o "lacka ur" på mig...
Han har börjat spela basgitarr...vilket jag tycker är kul...han e oxo en hardcore gamer...rätt grym på det mesta som kommit ut till XBox 360-serien...Guitar Hero-serien o liknande...
Tydligen hade jag nämnt att jag lärde mig spela gitarr (självlärd) genom Guitar World (en tidning, tack vare deras numrerade tabulatur o inga riktig noter, som jag inte kan läsa för fem öre) o han hade missuppfattat det som att jag hackade på hans Guitar Hero spelande (World-serien)...
O jag ba: "ÅÅÅÅHHHHHHHH...har vi hållit på om detta i 30 minuter för en jävla tidnings skull" o var så jävla lack på situationen att jag inte orka mer...
Ja, det sluta med att han kröp till korset...men med följd effekten att "allt var bra sen", vilket det inte var för mig...jag var på ett rätt så pissigt humör efteråt...jag kan bara inte tycka att allt e OK efter allt han lyckades välla över en...
Efteråt, så tänkte jag för mig själv att: E jag så jävla svår o ha o göra med...?
Jag kan bli ovän med valfri person inom 37 sekunder, när som helst o var som helst...det verkar jag vara expert på...o jag behöver heller inte göra så värst mycket för att det ska hända...folk verkar bli på allmänt pissigt humör när jag e i närheten...hmmm...jag fattar noll...
Den här veckan har förrövrigt gått lite i dom teckena...i snålblåstens "oväns"-kursen...motvind mest hela tiden...jag får inget o funka för tillfället...de fan inte meningen, men, jag e som sagt expert på det, så...fan...o jag fattar fortfarande ingenting...
De fan sjukt allt det här...
Jahha...ytterligare en bekräftelse på att man "ser in i framtiden"...
Tog bara knappt dryga 12 timmar efter förra bloginlägget innan man hamnade i den där rummet utan utgång...
Det hela började som en vanlig MSN-konversation...o sen ett missförstånd senare, så höll vi på i en halvtimma o "käftade emot" varandra...jag helt ovetandes om vad som ledde till det hela...jag frågar om o om igen VAD det var som fick polaren o "lacka ur" på mig...
Han har börjat spela basgitarr...vilket jag tycker är kul...han e oxo en hardcore gamer...rätt grym på det mesta som kommit ut till XBox 360-serien...Guitar Hero-serien o liknande...
Tydligen hade jag nämnt att jag lärde mig spela gitarr (självlärd) genom Guitar World (en tidning, tack vare deras numrerade tabulatur o inga riktig noter, som jag inte kan läsa för fem öre) o han hade missuppfattat det som att jag hackade på hans Guitar Hero spelande (World-serien)...
O jag ba: "ÅÅÅÅHHHHHHHH...har vi hållit på om detta i 30 minuter för en jävla tidnings skull" o var så jävla lack på situationen att jag inte orka mer...
Ja, det sluta med att han kröp till korset...men med följd effekten att "allt var bra sen", vilket det inte var för mig...jag var på ett rätt så pissigt humör efteråt...jag kan bara inte tycka att allt e OK efter allt han lyckades välla över en...
Efteråt, så tänkte jag för mig själv att: E jag så jävla svår o ha o göra med...?
Jag kan bli ovän med valfri person inom 37 sekunder, när som helst o var som helst...det verkar jag vara expert på...o jag behöver heller inte göra så värst mycket för att det ska hända...folk verkar bli på allmänt pissigt humör när jag e i närheten...hmmm...jag fattar noll...
Den här veckan har förrövrigt gått lite i dom teckena...i snålblåstens "oväns"-kursen...motvind mest hela tiden...jag får inget o funka för tillfället...de fan inte meningen, men, jag e som sagt expert på det, så...fan...o jag fattar fortfarande ingenting...
De fan sjukt allt det här...
onsdag 1 oktober 2008
...som dom brukar säga...
1/10 -08...Onsdag morgon...
Ibland förstår man inte hur allt går ihop, men, det finns en mening med det antar jag...även fast det kan göra ont vissa gånger...
Det kan vara svårt o glädjas över det lilla, när man aldrig kan ta del av det...
Det kan oxo vara svårt att avstå, när allt finns runtomkring dig...
Allt det här är bara metaforer om livets små egenheter...
Du har en dörr som är låst, du har ingen nyckel, men du måste till andra sidan ändå...hur löser du problemet...?
Man kan ju alltid börja med o knacka...man vet aldrig...nån kanske öppnar dörren från andra sidan...o så var det problemet ur världen...
Små teorier o lösningar, som ibland är inom räckhåll, men alldeles för bra kamouflerade för att man skall se dom...det får inte vara för lätt liksom...
Ibland får man ju lov o gå tillbaka...en bra bit...innan man finner den tappade "nyckeln"...
Alla sätt e bra...utom dom dåliga...för, då brukar det mesta (allt) bli fel...o så vill man ju inte ha det...
Att bara kliva på, när det står STOP på skylten, är en dålig idé...
Dom säger...man lever...man lär sig...av sina misstag...
Men, ibland blir misstagen för många...för att man ska orka med allting...man slutar med att reda upp härvan som har blivit till...för...man vet inte var man ska börja...eller sluta...för, det finns varken en ingång eller utgång i den härvan...bara en stor...klump...mitt i skiten...
Misstagen blir som en bur runtomkring dig...ditt eget fängelse...o ingen som hjälper dig ut...för, du har ju försatt dig i din egen situation...live with it, som dom brukar säga...
Kanske finns det en lösning på denna problem oxo...? Vad vet jag...den kanske är närmare än vad du tror...bara ett litet ord...men, ack så svårt...att uttala...
Ibland så räcker det med ett litet...förlåt...
Förlåt
Ibland förstår man inte hur allt går ihop, men, det finns en mening med det antar jag...även fast det kan göra ont vissa gånger...
Det kan vara svårt o glädjas över det lilla, när man aldrig kan ta del av det...
Det kan oxo vara svårt att avstå, när allt finns runtomkring dig...
Allt det här är bara metaforer om livets små egenheter...
Du har en dörr som är låst, du har ingen nyckel, men du måste till andra sidan ändå...hur löser du problemet...?
Man kan ju alltid börja med o knacka...man vet aldrig...nån kanske öppnar dörren från andra sidan...o så var det problemet ur världen...
Små teorier o lösningar, som ibland är inom räckhåll, men alldeles för bra kamouflerade för att man skall se dom...det får inte vara för lätt liksom...
Ibland får man ju lov o gå tillbaka...en bra bit...innan man finner den tappade "nyckeln"...
Alla sätt e bra...utom dom dåliga...för, då brukar det mesta (allt) bli fel...o så vill man ju inte ha det...
Att bara kliva på, när det står STOP på skylten, är en dålig idé...
Dom säger...man lever...man lär sig...av sina misstag...
Men, ibland blir misstagen för många...för att man ska orka med allting...man slutar med att reda upp härvan som har blivit till...för...man vet inte var man ska börja...eller sluta...för, det finns varken en ingång eller utgång i den härvan...bara en stor...klump...mitt i skiten...
Misstagen blir som en bur runtomkring dig...ditt eget fängelse...o ingen som hjälper dig ut...för, du har ju försatt dig i din egen situation...live with it, som dom brukar säga...
Kanske finns det en lösning på denna problem oxo...? Vad vet jag...den kanske är närmare än vad du tror...bara ett litet ord...men, ack så svårt...att uttala...
Ibland så räcker det med ett litet...förlåt...
Förlåt
lördag 20 september 2008
Att orka eller inte orka...
20/9 -08...Lördag morgon...
Det har gått ett år...nästan...sen min första blog...o sen, det som jag kallar för mitt liv, började åka berg-o dal-bana på riktigt...känslor hit o dit...en balansakt mellan livets onda o goda...mellan det som e bra o dåligt...en åktur som ännu inte sett sitt slut...det känns som vi precis börjat åka nästa varv nu...
I går kväll, innan jobbet, så försvann geisten helt o hållet...lusten av att vara tvärdog...helt plötsligt...tror jag håller på o gå in i en höstdepp redan...jobbigt...
Att ens orka bry sig, verkar vara en alltför tung uppgift i mitt liv just i detta nu...för, jag orkar bara inte...längre...det känns bara tomt nu...man vill så mycket, men...allt står still...precis som det alltid gjort...o kommer o göra...
Jag känner mig som en ooljad maskineri som bara är...o inget mer...tvärdött...helt jävla tomt...o ett stort jävla ingenting...
Förut har jag levat av andras drivkraft att orka ta mig fram på...idag känner jag inte av det heller längre...drivkraften från de andra...jag har inget o drivas fram av...för, dom finns inte längre där...på samma sätt som förut...
När var det sist jag pratade med nån...?
Jag iaktar...jag lyssnar...jag vet...jag ser...jag hör...sen, lämnar jag er åt era egna öden o tar alla hemligheter med mig...o när ni sedan frågar er själva...vad hände med honom...? vem var han...? vad var hans favoritsaker...? vad var det han gillade överhuvudtaget...? så e det försent...då har jag lämnat er för länge sen...o gått vidare med det jag inte kan gå vidare med, för, jag går inte vidare...jag sitter fast i det här...för evigt...
Det var så länge sen sist...att jag glömt bort hur man gör...om jag nu överhuvudtaget visste hur man gjorde det alls...ett eko...av en svunnen tid...igår var förr...idag e nu...o imorron vet vi inte än...
Ostrukturerat...oformaterat...ogiltigt...obligatoriskt...ord...orka...
Men, ändå...jag vet inte var man ska börja...för den är alldeles för långt bak...att jag inte ser den längre...så, då hamnar början nånstans mitt i...o då blir det ju fel...för, då missar man första hälften...o att se andra halvan av en film, e ju lagom kul...då man inte vet vad som ledde till det sjuka avslutet...det bara hände...o så var allt slut...
Trött...sova...men, pigg o vaken nog att klara några timmar till...
Ryggvärk...mmmm...alltid trevligt...
Det här leder ingenvart idag...så...nu e det slut för denna gången...
Skitkul...var det inte...näh...
Det har gått ett år...nästan...sen min första blog...o sen, det som jag kallar för mitt liv, började åka berg-o dal-bana på riktigt...känslor hit o dit...en balansakt mellan livets onda o goda...mellan det som e bra o dåligt...en åktur som ännu inte sett sitt slut...det känns som vi precis börjat åka nästa varv nu...
I går kväll, innan jobbet, så försvann geisten helt o hållet...lusten av att vara tvärdog...helt plötsligt...tror jag håller på o gå in i en höstdepp redan...jobbigt...
Att ens orka bry sig, verkar vara en alltför tung uppgift i mitt liv just i detta nu...för, jag orkar bara inte...längre...det känns bara tomt nu...man vill så mycket, men...allt står still...precis som det alltid gjort...o kommer o göra...
Jag känner mig som en ooljad maskineri som bara är...o inget mer...tvärdött...helt jävla tomt...o ett stort jävla ingenting...
Förut har jag levat av andras drivkraft att orka ta mig fram på...idag känner jag inte av det heller längre...drivkraften från de andra...jag har inget o drivas fram av...för, dom finns inte längre där...på samma sätt som förut...
När var det sist jag pratade med nån...?
Jag iaktar...jag lyssnar...jag vet...jag ser...jag hör...sen, lämnar jag er åt era egna öden o tar alla hemligheter med mig...o när ni sedan frågar er själva...vad hände med honom...? vem var han...? vad var hans favoritsaker...? vad var det han gillade överhuvudtaget...? så e det försent...då har jag lämnat er för länge sen...o gått vidare med det jag inte kan gå vidare med, för, jag går inte vidare...jag sitter fast i det här...för evigt...
Det var så länge sen sist...att jag glömt bort hur man gör...om jag nu överhuvudtaget visste hur man gjorde det alls...ett eko...av en svunnen tid...igår var förr...idag e nu...o imorron vet vi inte än...
Ostrukturerat...oformaterat...ogiltigt...obligatoriskt...ord...orka...
Men, ändå...jag vet inte var man ska börja...för den är alldeles för långt bak...att jag inte ser den längre...så, då hamnar början nånstans mitt i...o då blir det ju fel...för, då missar man första hälften...o att se andra halvan av en film, e ju lagom kul...då man inte vet vad som ledde till det sjuka avslutet...det bara hände...o så var allt slut...
Trött...sova...men, pigg o vaken nog att klara några timmar till...
Ryggvärk...mmmm...alltid trevligt...
Det här leder ingenvart idag...så...nu e det slut för denna gången...
Skitkul...var det inte...näh...
lördag 6 september 2008
Den här är till dig...
6/9 -08...one more...Lördag...
Den här däremot, handlar om dig...du vet vem du är...no names mentioned...
Vi har gått igenom en hel del tillsammans...både bra saker o sämre saker...
Även relationen mellan oss har skiftat från att varit bra, till att blivit sämre o nu stagnerat till något...jag vet inte vad...detta betyder inte på något sätt att jag skulle ha börjat bry mig mindre om dig, men, kanske att jag har försökt att lugna ner mina känslor o vara allmänt kall i din närhet...jag vet inte om det märkts...för, det är inte lätt att vara det...
Att vilja ha nåt man aldrig kan få, är ett slagord som många tampas med...även jag...än idag...hur jag än försöker, att få se det annorlunda ut...så...
Detta är enda sättet o nå ut till dig idag, då vi inte pratar mer om dom djupare känslorna...faktum är att vi har inte pratat om dom på länge...snart ett år sen sist...
Den sista gången jag var med dig one-on-one...var...allt för länge sen...jag pratar inte om känslor när andra är i närheten...o det vet du om...det är min blyghet som kickar in...då blir jag tyst...o iaktar...ser...kollar...märker...saker o ting...
Jag har sett saker jag aldrig velat se...dom minnena kommer o förfölja mig till graven...jag önskar att jag kunde radera ut dom minnena...dom visionerna...
Enda sättet e o blåsa skallen rent...en gång för alla...en kula...that's it...slut på allt...
Varför jag ändå suktar efter nåt jag aldrig kan få, förstår jag inte själv...då jag verkligen försökt o komma över det...
Ibland tror jag att jag klarat av det...o...sen...faller jag igen...men, inte lika hårt som förut...men, faller, det gör jag...
Jag bryr mig...kanske för mycket...jag vet inte...jag orkar inte...men...ändå...jag vågar inte tänka mig ett liv utan dig...för jag älskar dig nåt förbannat mycket...
Att få hålla dig för en natt...är för mycket att begära...men, ändå...jag vet att jag skulle klara av det...för, jag bryr mig alldeles för mycket om dig...även fast du sagt, det du sagt till mig...
Kanske är det därför jag försöker o avstå från att röra dig allt för mycket...även fast det inte stämmer alls...då jag varit i din närhet senaste tiden, mer än nånsin tidigare...jag vet inte...
Hold me...touch me...I don't mind...just do it...I just might like it...and, I know that whatever happens...we will be friends...forever...
Fuck Forever...let's fucking do it...once and for all...and get over with it...
Man lever bara en gång...o vilket liv sen...
Ändock...detta e skrivet med mycket kärlek...till den person det gäller...o du vet vem du är...o du vet att jag bryr mig...alltför mycket..."tyvärr"...hmmmm...
I'm just a fucking sucker...oh well...
Den här däremot, handlar om dig...du vet vem du är...no names mentioned...
Vi har gått igenom en hel del tillsammans...både bra saker o sämre saker...
Även relationen mellan oss har skiftat från att varit bra, till att blivit sämre o nu stagnerat till något...jag vet inte vad...detta betyder inte på något sätt att jag skulle ha börjat bry mig mindre om dig, men, kanske att jag har försökt att lugna ner mina känslor o vara allmänt kall i din närhet...jag vet inte om det märkts...för, det är inte lätt att vara det...
Att vilja ha nåt man aldrig kan få, är ett slagord som många tampas med...även jag...än idag...hur jag än försöker, att få se det annorlunda ut...så...
Detta är enda sättet o nå ut till dig idag, då vi inte pratar mer om dom djupare känslorna...faktum är att vi har inte pratat om dom på länge...snart ett år sen sist...
Den sista gången jag var med dig one-on-one...var...allt för länge sen...jag pratar inte om känslor när andra är i närheten...o det vet du om...det är min blyghet som kickar in...då blir jag tyst...o iaktar...ser...kollar...märker...saker o ting...
Jag har sett saker jag aldrig velat se...dom minnena kommer o förfölja mig till graven...jag önskar att jag kunde radera ut dom minnena...dom visionerna...
Enda sättet e o blåsa skallen rent...en gång för alla...en kula...that's it...slut på allt...
Varför jag ändå suktar efter nåt jag aldrig kan få, förstår jag inte själv...då jag verkligen försökt o komma över det...
Ibland tror jag att jag klarat av det...o...sen...faller jag igen...men, inte lika hårt som förut...men, faller, det gör jag...
Jag bryr mig...kanske för mycket...jag vet inte...jag orkar inte...men...ändå...jag vågar inte tänka mig ett liv utan dig...för jag älskar dig nåt förbannat mycket...
Att få hålla dig för en natt...är för mycket att begära...men, ändå...jag vet att jag skulle klara av det...för, jag bryr mig alldeles för mycket om dig...även fast du sagt, det du sagt till mig...
Kanske är det därför jag försöker o avstå från att röra dig allt för mycket...även fast det inte stämmer alls...då jag varit i din närhet senaste tiden, mer än nånsin tidigare...jag vet inte...
Hold me...touch me...I don't mind...just do it...I just might like it...and, I know that whatever happens...we will be friends...forever...
Fuck Forever...let's fucking do it...once and for all...and get over with it...
Man lever bara en gång...o vilket liv sen...
Ändock...detta e skrivet med mycket kärlek...till den person det gäller...o du vet vem du är...o du vet att jag bryr mig...alltför mycket..."tyvärr"...hmmmm...
I'm just a fucking sucker...oh well...
Du...
6/9 -08...fortfarande Lördag morgon...
Jag vill ringa dig...men...jag är rädd för o väcka dig...jag har absoult inget o prata om...men...jag känner som jag ändå vill prata...om absolut inget...eller bara höra din röst...men, fortfarande prata om absolut ingenting...för, jag vet inte varför jag ringer dig alls...egentligen...jag bara gör det...för att du får mig o må bättre...på nåt sätt...
Sättet du andas på i luren...ditt skratt när jag drar ett uselt fylleskämt...det pirrar till i kroppen...men, ändå e allt som det ska vara...bara det att jag har dig nära mig för tillfället...för några få minuter...det är allt jag får med dig...inget annat...inget mer...
Tystnaden som sänker sig när man sagt allt man inte hade o säga...
Den pinsamma tystnaden...ssscchhhhh...tyst...
Allt förlöses av ditt skratt på andra sidan...ett skratt som låter precis så som att du bryr dig efter allt...oavsett dom dåliga fylleskämten jag kommer med...generande, men, ändå så...så...välmenande o älskvärda...
Det enda jag behöver höra...för att förstå att du bryr dig...
...jag mår bra...men...jag vill att du hör av dig...ändå...för att vara på den säkra sidan...
Du vet vad mitt nummer heter...använd mig...use me...abuse me...I'm just a sucker...and...you know it...
Ett ton kärlek...väger tungt...
Jag vill ringa dig...men...jag är rädd för o väcka dig...jag har absoult inget o prata om...men...jag känner som jag ändå vill prata...om absolut inget...eller bara höra din röst...men, fortfarande prata om absolut ingenting...för, jag vet inte varför jag ringer dig alls...egentligen...jag bara gör det...för att du får mig o må bättre...på nåt sätt...
Sättet du andas på i luren...ditt skratt när jag drar ett uselt fylleskämt...det pirrar till i kroppen...men, ändå e allt som det ska vara...bara det att jag har dig nära mig för tillfället...för några få minuter...det är allt jag får med dig...inget annat...inget mer...
Tystnaden som sänker sig när man sagt allt man inte hade o säga...
Den pinsamma tystnaden...ssscchhhhh...tyst...
Allt förlöses av ditt skratt på andra sidan...ett skratt som låter precis så som att du bryr dig efter allt...oavsett dom dåliga fylleskämten jag kommer med...generande, men, ändå så...så...välmenande o älskvärda...
Det enda jag behöver höra...för att förstå att du bryr dig...
...jag mår bra...men...jag vill att du hör av dig...ändå...för att vara på den säkra sidan...
Du vet vad mitt nummer heter...använd mig...use me...abuse me...I'm just a sucker...and...you know it...
Ett ton kärlek...väger tungt...
Glamour Princess
6/9 -08 ...Lördag morgon...(not a nykter inlägg)...
Att ha mycket o säga, men inte veta var man skall börja...
Ytlighet...fy fan...tyck synd om mig...jag är bäst...jag är sämst...jag mår bra...jag mår skit...titta på mig...här e jag...o allt handlar om mig o ingen annan...för, du är ingen...stick o brinn...
Äh...va fan...sup skallen av dig o bli dyngrak för en gångs skull o fatta vad livet går ut på...du är ingen utan folket runtomkring dig...för, det är dom som gör dig till den du är...
Detta handlar om ingen av mina närmsta vänner, så det är ingen av dom som behöver ta åt sig av detta...utan, handlar mer om vissa jag har haft kontakt med förut...o som ändrat sig till det mer ytliga...blivit mer...snobbiga kanske...fan...usch fy fan...jag mår fan illa av det...
Den personen jag lärde känna en gång i tiden, hade hatat denna person den blivit idag...så jävla...jag vet inte...falsk...jobbig...oäkta...bara rent utav helt jävla äcklig...isch...pissigt...jag pallar bara inte av det...mår fan vidrigt när jag läser bloggen o allt...så där...örk..."buhuuu, tyck synd om mig"...fuck it...it's your fucking life...get fucking over it already...
Jag bara orkar inte med detta "überglittriga bloggen" där vi får gå igenom det "fantastiska som har hänt i livet denna person genomlevt sista dagarna"...fan....spy galla...
Livet går inte efter dina regler...så live with it...du får fan rätta dig efter alla andra...o inte dom efter dig...så jävla lätt e det...
Fan, ska vi sitta här o tycka synd om dig eller...? Fuck it...no mas...no more...no never ever again...you fucking go live you überglittrich glamour life and stop complaining about how your fucking life is so hard to live, becuz, things ain't going your way...goddammit...just fucking get over it already...geeez...mattahfukkah...
Like, you know...we all have our problems and shit...but, geeeez, we don't go cry about them all the time...there's time's and places to do that...and...oh geeez...just fuck it...fucking overglamourous princess...I'll puke on you...shit...
Booohooo and so on...I'll cut my wrist for you...and jump off the fucking bridge...so you can feel better...and you can go ahead and buy your creams and shoes and other overworldly important stuff...
Fucker...
Att ha mycket o säga, men inte veta var man skall börja...
Ytlighet...fy fan...tyck synd om mig...jag är bäst...jag är sämst...jag mår bra...jag mår skit...titta på mig...här e jag...o allt handlar om mig o ingen annan...för, du är ingen...stick o brinn...
Äh...va fan...sup skallen av dig o bli dyngrak för en gångs skull o fatta vad livet går ut på...du är ingen utan folket runtomkring dig...för, det är dom som gör dig till den du är...
Detta handlar om ingen av mina närmsta vänner, så det är ingen av dom som behöver ta åt sig av detta...utan, handlar mer om vissa jag har haft kontakt med förut...o som ändrat sig till det mer ytliga...blivit mer...snobbiga kanske...fan...usch fy fan...jag mår fan illa av det...
Den personen jag lärde känna en gång i tiden, hade hatat denna person den blivit idag...så jävla...jag vet inte...falsk...jobbig...oäkta...bara rent utav helt jävla äcklig...isch...pissigt...jag pallar bara inte av det...mår fan vidrigt när jag läser bloggen o allt...så där...örk..."buhuuu, tyck synd om mig"...fuck it...it's your fucking life...get fucking over it already...
Jag bara orkar inte med detta "überglittriga bloggen" där vi får gå igenom det "fantastiska som har hänt i livet denna person genomlevt sista dagarna"...fan....spy galla...
Livet går inte efter dina regler...så live with it...du får fan rätta dig efter alla andra...o inte dom efter dig...så jävla lätt e det...
Fan, ska vi sitta här o tycka synd om dig eller...? Fuck it...no mas...no more...no never ever again...you fucking go live you überglittrich glamour life and stop complaining about how your fucking life is so hard to live, becuz, things ain't going your way...goddammit...just fucking get over it already...geeez...mattahfukkah...
Like, you know...we all have our problems and shit...but, geeeez, we don't go cry about them all the time...there's time's and places to do that...and...oh geeez...just fuck it...fucking overglamourous princess...I'll puke on you...shit...
Booohooo and so on...I'll cut my wrist for you...and jump off the fucking bridge...so you can feel better...and you can go ahead and buy your creams and shoes and other overworldly important stuff...
Fucker...
fredag 15 augusti 2008
Så vackert o kallt...
15/8 -08...Fredag kväll...
En vacker kväll att dö på...bara försvinna...de e så tyst att man kan höra grannen andas i sömnen...endast en ensam vandrare ute i natten...o de e jag...som söker efter en utväg från det som kallas livet...en utväg ifrån denna labyrint som bara leder längre o längre in i mörkret...
Det kommer inte o bli bättre än så här...det här e mitt liv...här o nu...o jag tycker inte om den...för jag får inte ut nånting av den...hur än jag försöker o förmå att ta mig vidare till nästa ruta, så knuffas jag ofrivilligt tillbaka till just denna ruta...denna ruta som jag redan kan så väl...jag har stått här rätt länge nu...o kan inte ta mig vidare hur jag än försöker...
Jag ser dom andra försvinna där borta i horisonten...dom har hittat vägarna jag fortfarande letar efter...dom har hittat ett ljus som leder dom vidare till nästa steg i livet...jag...jag står kvar här...o söker ännu...efter det jag inte kommer o hitta...
Jag vet inte längre vad jag vill få ut av detta liv...jag känner mig vilsen för tillfället...jag ser inte glädjen i det som dom andra skrattar åt...jag vet inte...jag orkar inte...jag e trött...på det mesta...på allt...det känns bara som att jag inte passar in längre...eller...har inte nånsin passat...
Att ändra sig själv för att andra ska se en...jag vet inte...har gjort det förut...men, det känns oxo falskt...för jag är inte någon annan än mig själv...jag har nog gett upp alldeles för länge sen...egentligen...vad jag gör här, vet jag inte...vad e meningen att jag vandrar runt på denna planet ännu...vad är min uppgift...?
Samtidigt...jag orkar inte vara den jag är längre...men, att bryta sig ut ur ett skal kan vara jobbigare än man tror...då man byggt upp skyddet i flera års tid...o nu ska man riva ner den på några dagar/veckor...man har ju byggt upp skalet för att skydda sig mot det som man inte känner sig trygg med...hit men inte längre...jag vet inte vem du är...jag tror inte jag tycker om dig...jag gömmer mig härinne tills du försvunnit ur mitt liv...
Det har hänt så förbannat mycket konstigt dom sista månaderna i mitt liv att jag inte orkar längre...jag har...nej...jag försöker släppa det...men, det går inte...jag blir påmind hela tiden om saker jag försöker glömma...då är det svårt att orka vara på topphumör...jag glider bara med för det mesta...det var länge sen jag orkade bry mig på det sättet jag brukar göra...det liksom kvittar nu...who cares...ingen...så...jag bryr mig inte heller...jag orkar inte bry mig...
Egentligen så mår jag inte så dåligt som beskrivs här just nu...men, det är vad jag känner längst inombords...o det måste ut, innan jag blir tokig igen...fast, jag känner att det börjar bubbla längst in i mig redan...orkar inte bli deprimerad igen...men, snart blir det mörkt...snart är det höst...då åker vi igen...förra året var det slutet av September...vi får se om jag håller över en månad till...tror inte det...men...
Det är konstigt hur livet har sett ut för ens del...falskt...o när jag slutade vara falsk...så åkte jag rakt ner i skiten...hmmm...men, inbland känns det som man lever ett falskt liv ännu...nåt som aldrig går bort...man ljuger sig igenom allting...så man slipper bli sårad...men...det kommer o såra många andra...o det vill inte jag heller...för, de e en sån person jag är...jag bryr mig...jag bryr mig förbannat mycket...alldeles för mycket ibland...
Ska jag bryta det o sluta bry mig o bli kall o kylig o bara vara helt jävla likgiltig från o med nu...? Det skulle bli jävligt populärt...snacka om att bli utfryst...well...vad e skillnaden...jag känner mig rätt ute redan...så...same difference...
Jag ser dom gå hand i hand...o bara umgås...jag ser nåt som jag aldrig kommer o få...det tillhör en svunnen tid...min tåg har åkt sen länge...o jag står kvar på perrongen...jag orkar inte längre...jag hoppar framför nästa tåg...
Hmmm...
En vacker kväll att dö på...bara försvinna...de e så tyst att man kan höra grannen andas i sömnen...endast en ensam vandrare ute i natten...o de e jag...som söker efter en utväg från det som kallas livet...en utväg ifrån denna labyrint som bara leder längre o längre in i mörkret...
Det kommer inte o bli bättre än så här...det här e mitt liv...här o nu...o jag tycker inte om den...för jag får inte ut nånting av den...hur än jag försöker o förmå att ta mig vidare till nästa ruta, så knuffas jag ofrivilligt tillbaka till just denna ruta...denna ruta som jag redan kan så väl...jag har stått här rätt länge nu...o kan inte ta mig vidare hur jag än försöker...
Jag ser dom andra försvinna där borta i horisonten...dom har hittat vägarna jag fortfarande letar efter...dom har hittat ett ljus som leder dom vidare till nästa steg i livet...jag...jag står kvar här...o söker ännu...efter det jag inte kommer o hitta...
Jag vet inte längre vad jag vill få ut av detta liv...jag känner mig vilsen för tillfället...jag ser inte glädjen i det som dom andra skrattar åt...jag vet inte...jag orkar inte...jag e trött...på det mesta...på allt...det känns bara som att jag inte passar in längre...eller...har inte nånsin passat...
Att ändra sig själv för att andra ska se en...jag vet inte...har gjort det förut...men, det känns oxo falskt...för jag är inte någon annan än mig själv...jag har nog gett upp alldeles för länge sen...egentligen...vad jag gör här, vet jag inte...vad e meningen att jag vandrar runt på denna planet ännu...vad är min uppgift...?
Samtidigt...jag orkar inte vara den jag är längre...men, att bryta sig ut ur ett skal kan vara jobbigare än man tror...då man byggt upp skyddet i flera års tid...o nu ska man riva ner den på några dagar/veckor...man har ju byggt upp skalet för att skydda sig mot det som man inte känner sig trygg med...hit men inte längre...jag vet inte vem du är...jag tror inte jag tycker om dig...jag gömmer mig härinne tills du försvunnit ur mitt liv...
Det har hänt så förbannat mycket konstigt dom sista månaderna i mitt liv att jag inte orkar längre...jag har...nej...jag försöker släppa det...men, det går inte...jag blir påmind hela tiden om saker jag försöker glömma...då är det svårt att orka vara på topphumör...jag glider bara med för det mesta...det var länge sen jag orkade bry mig på det sättet jag brukar göra...det liksom kvittar nu...who cares...ingen...så...jag bryr mig inte heller...jag orkar inte bry mig...
Egentligen så mår jag inte så dåligt som beskrivs här just nu...men, det är vad jag känner längst inombords...o det måste ut, innan jag blir tokig igen...fast, jag känner att det börjar bubbla längst in i mig redan...orkar inte bli deprimerad igen...men, snart blir det mörkt...snart är det höst...då åker vi igen...förra året var det slutet av September...vi får se om jag håller över en månad till...tror inte det...men...
Det är konstigt hur livet har sett ut för ens del...falskt...o när jag slutade vara falsk...så åkte jag rakt ner i skiten...hmmm...men, inbland känns det som man lever ett falskt liv ännu...nåt som aldrig går bort...man ljuger sig igenom allting...så man slipper bli sårad...men...det kommer o såra många andra...o det vill inte jag heller...för, de e en sån person jag är...jag bryr mig...jag bryr mig förbannat mycket...alldeles för mycket ibland...
Ska jag bryta det o sluta bry mig o bli kall o kylig o bara vara helt jävla likgiltig från o med nu...? Det skulle bli jävligt populärt...snacka om att bli utfryst...well...vad e skillnaden...jag känner mig rätt ute redan...så...same difference...
Jag ser dom gå hand i hand...o bara umgås...jag ser nåt som jag aldrig kommer o få...det tillhör en svunnen tid...min tåg har åkt sen länge...o jag står kvar på perrongen...jag orkar inte längre...jag hoppar framför nästa tåg...
Hmmm...
lördag 26 juli 2008
So fucking cold...
26/7 -08...01:13...Lördag natt...
Just precis nu så känner jag mig för att gräva ett stort jävla mörkt hål o hoppa ner i densamma...
Jag åkte på en smärre ångestattack för tillfället...har den nu då...hmmm...
Denna vecka har gått i förkylningens tecken...inte en siffra rätt på hela veckan...allt som skulle göras, har inte gjorts...o allt som skulle blivit, blev aldrig...jag hatar o vara sjuk...det stör så jävla mycket i ens liv...som om man inte mår illa nog vissa dagar...
Har lyckats hosta sönder min röst sista dagarna...kan knappt prata vanligt längre, inte som jag skulle ha nån o prata med annars heller, men...
Skulle lägga sång på nyskrivna, nyinspelade låtar jag har på lager...lät som en skadesjuten kråka, så, jag gav upp direkt...
Skulle mött en nätpolare (som jag ännu inte träffat) i Tisdags...så vart det icke...
Skulle fixat o bokat rum o tågbiljetter i/till GBG's WoW-festival...har inte blivit gjort...
Skulle ner till HBG...men, det verkar inte bli av heller...för att alla banga...hmmm...kommer o bli så mycket dyrare o ta sig ner själv...då det troligen var tänkt att vi skule bilat ner först...hmmm...virrigt...
Skulle till bolaget...nope, så vart det inte...så, inte en droppe sprit innanför dessa väggar för tillfället...
Fan för o vara sjuk som sagt...det förstör så jävla mycket...hatar det...
Fan orka...
Just precis nu så känner jag mig för att gräva ett stort jävla mörkt hål o hoppa ner i densamma...
Jag åkte på en smärre ångestattack för tillfället...har den nu då...hmmm...
Denna vecka har gått i förkylningens tecken...inte en siffra rätt på hela veckan...allt som skulle göras, har inte gjorts...o allt som skulle blivit, blev aldrig...jag hatar o vara sjuk...det stör så jävla mycket i ens liv...som om man inte mår illa nog vissa dagar...
Har lyckats hosta sönder min röst sista dagarna...kan knappt prata vanligt längre, inte som jag skulle ha nån o prata med annars heller, men...
Skulle lägga sång på nyskrivna, nyinspelade låtar jag har på lager...lät som en skadesjuten kråka, så, jag gav upp direkt...
Skulle mött en nätpolare (som jag ännu inte träffat) i Tisdags...så vart det icke...
Skulle fixat o bokat rum o tågbiljetter i/till GBG's WoW-festival...har inte blivit gjort...
Skulle ner till HBG...men, det verkar inte bli av heller...för att alla banga...hmmm...kommer o bli så mycket dyrare o ta sig ner själv...då det troligen var tänkt att vi skule bilat ner först...hmmm...virrigt...
Skulle till bolaget...nope, så vart det inte...så, inte en droppe sprit innanför dessa väggar för tillfället...
Fan för o vara sjuk som sagt...det förstör så jävla mycket...hatar det...
Fan orka...
fredag 18 juli 2008
De var den veckan det...
18/7 -08...19:39...Fredag kväll...
Har haft 3 lediga dagar i rad nu...o ska tillbaks till jobbet i kväll...3 nätters slit...mmm...
Dessa 3 lediga dagar har varit...långa...men, jag har sovit bort det mesta ändå...
Gick till en polare Måndagkväll o drack upp det lilla jag hade kvar...så, nu får ma nta det lagom lungt tills näta gång...
Men, det höll bara till igår, Torsdag kväll...då jag gick på konsert med en annan polare...fick en whiskey grogg hemma hos honom först o sen knäckte man en jättebillig bira (57 spänn) på Berns...o sen kollade man in Yngwie Malmsteen...o, joh, han kan ännu...lite väl många gitarrsolon o så...men...jaaa...det var väl väntat...helt OK...faktiskt bättre än väntat ändå...
Annars har det varit lugna hemmakvällar med en hel del MSN:ande...o lite spel...o tittade även på film i natt...Street Kings...med Keanu Reeves, grabben börjar bli äldre nu...men, helt OK film...bättre än mycket jag sett så här långt i år...
Kollade lite på jobb för första gången i natt oxo...bara spånade runt o rekade läget litegranna...hmmm...man e ju inte hjärnkirurg direkt, så...vad fan söker dom efter egentligen...shit vilka krav...jaja...
Annars så passade jag även på o läsa ut den sista boken i trilogin om Juha Lindström o Jenny Karlsson, som Jonas Gardell har skrivit...Jenny...sträckläste den häromnatten (Tisda-morgonen, tror jag)...2 sittingar...första gången, 34 sidor, o sen nu sist...140 sidor...rakt av...det tog några timmar...men...man kunde inte lägga undan boken...inte innan man visste alla svaren...o, nu vet jag...tung bok...tung trilogi...
Fy fan för ångestdrömmar...hade nån sån i dag...kändes så verklig på nåt sätt...den var nära inpå...o den var inte rolig alls...jag skulle inte vilja kalla den för mardröm, då jag inte blev rädd...men, just för ångestdröm, för att den fick mig o må sämre, just för stunden, när jag drömde den...tungt...kan man ha sånna oxo...? Fy fan...trodde det var tillräckligt med dom dagliga ångestattackerna man får...
3 timmar till jobb...men...snart semester igen...sen...så får vi se...mmm...
Sån, tills nästa gång...
Har haft 3 lediga dagar i rad nu...o ska tillbaks till jobbet i kväll...3 nätters slit...mmm...
Dessa 3 lediga dagar har varit...långa...men, jag har sovit bort det mesta ändå...
Gick till en polare Måndagkväll o drack upp det lilla jag hade kvar...så, nu får ma nta det lagom lungt tills näta gång...
Men, det höll bara till igår, Torsdag kväll...då jag gick på konsert med en annan polare...fick en whiskey grogg hemma hos honom först o sen knäckte man en jättebillig bira (57 spänn) på Berns...o sen kollade man in Yngwie Malmsteen...o, joh, han kan ännu...lite väl många gitarrsolon o så...men...jaaa...det var väl väntat...helt OK...faktiskt bättre än väntat ändå...
Annars har det varit lugna hemmakvällar med en hel del MSN:ande...o lite spel...o tittade även på film i natt...Street Kings...med Keanu Reeves, grabben börjar bli äldre nu...men, helt OK film...bättre än mycket jag sett så här långt i år...
Kollade lite på jobb för första gången i natt oxo...bara spånade runt o rekade läget litegranna...hmmm...man e ju inte hjärnkirurg direkt, så...vad fan söker dom efter egentligen...shit vilka krav...jaja...
Annars så passade jag även på o läsa ut den sista boken i trilogin om Juha Lindström o Jenny Karlsson, som Jonas Gardell har skrivit...Jenny...sträckläste den häromnatten (Tisda-morgonen, tror jag)...2 sittingar...första gången, 34 sidor, o sen nu sist...140 sidor...rakt av...det tog några timmar...men...man kunde inte lägga undan boken...inte innan man visste alla svaren...o, nu vet jag...tung bok...tung trilogi...
Fy fan för ångestdrömmar...hade nån sån i dag...kändes så verklig på nåt sätt...den var nära inpå...o den var inte rolig alls...jag skulle inte vilja kalla den för mardröm, då jag inte blev rädd...men, just för ångestdröm, för att den fick mig o må sämre, just för stunden, när jag drömde den...tungt...kan man ha sånna oxo...? Fy fan...trodde det var tillräckligt med dom dagliga ångestattackerna man får...
3 timmar till jobb...men...snart semester igen...sen...så får vi se...mmm...
Sån, tills nästa gång...
söndag 13 juli 2008
Att våga eller inte våga...
13/7 -08...07:06...Söndag morgon...
Har precis kommit hem efter ytterligare en...konstig natt...bra men...konstig...jaaa...det går knappt o förklara...då man nästan måste upplevt den själv på plats...
Detta var kväll/natt nummer 4 i rad som jag var ute med vänner o...söp...det har blivit en hel del...o jag har slösat en hel del...o jag har kommit ikapp en hel del...o jag har även tappat en hel del...
Längtan var dock svagare inatt än dom föregående...men, den fanns där...
Jag var väl inte 100 på o försöka bryta isen...men...jag pratade med en hel del okända folk denna gången...om än några kortisar...så...en halv guldstjärna där...måste bli bättre dock...måste hitta rätta orden...ibland när man öppnar käften så önskar man inte mer än att man hållit käft just där o då...o de e nåt jag måste jobba på...hmmm...
Men...jag försökte...jag var mer på än på länge...något som kommer o bli bättre bara man gör det dagligen...
Det fanns en tid jag snackade med folk jag aldrig sett förut, men...det var under jobb-tid...jag förstår inte varför man inte kan föra över skillsen, man har då, på fritiden...hur svårt kan det vara...? De klart...sälja snack o kallprat e 2 olika saker...men...några likheter finns det...hmmm...jag kan ju försöka sälja mig själv istället för nån pryl...? Tål o funderas på...
Detta får bli en mission som kommer o ta ett tag...men...som jag måste jobba på så ofta som möjligt...en vacker dag så sitter den där, o då äger man stället...man kan inte bli världsmästare utan träning...
Nu gäller det bara o komma ihåg detta oxo...hmmm...
Jag gillar inte o se mina vänner må dåligt...jag mår själv dåligt då...o de 2 sista nätterna har gått i dessa tecken...o det är lätt hänt att det smittar av sig, hur man än försöker blocka bort det...
Jag bryr mig jävligt mycket av dom jag håller av...o jag försöker visa att jag är där för dom när dom inte har sina bästa dagar...o det är kanske rätt mycket att kräva av dom att dom ska öppna sig för mig...men, jag skulle hoppas det...jag kan hålla en hemlighet...jag har hört en hel del i mitt liv...
Visst, jag e inte psykolog...men...jag vill gärna visa att jag är en vän som bryr sig o som tar sig tid att lyssna på folk o deras historier...o kanske komma med råd...om inte annat, så för att underlätta för dom o deras sinnen...kan bli lättare o hantera situationen om man får bolla med någon...o jag har blivit rätt hyfsad på denna område om jag får säga det själv (tar åt mig äran litegranna här)...
Det börja väl för snart 20 år sen...men...än mer för 15 år sen o framåt...som folk började anförtro en massa saker till mig...o under en period så var jag fan psykolog åt minst 3 pers samtidigt...om inte mer (minnet sviker)...de rätt lustigt ändå...att jag fått denna "epitet"...."han man kan snacka med o han som kommer med lösningar"...jag vet inte varför...nån oanad talang man har...sjukt dock...
Men, nu skulle jag vilja prata ut mig...till nån...har en hel del som bara vill ut...då det var länge sen jag snackade om mitt inre kaos...o känslor...o allmänna saker...som jag inte vill prata med alla om...men, som bitvis har dykt upp i dessa bloggar...dock har jag hållit inne en hel del ändå...som inte ska finnas på denna sida...
Jag har mina olika vänner jag kan prata med...om olika saker...men...det kan vara jobbigt o ta upp saker med någon annan om nåt som inte angår den egentligen...utan, man vill gärna prata med personen det berör i första hand...o gärna utan en massa andra folk runtomkring sig...
Skulle vilja hitta nån man kan anförtro sig åt närsomhelst...nån som har tid...o samtidigt känns det konstigt att få en tid att gå till en psykolog...då har du bara den timman o prata...o man kanske inte alls är på det humöret alls just den dan...o när man väl har humöret o prata om nån viss sak...så e det flera dagar till nästa möte o så...
Skulle vara bättre o ha nån kompis man kan lasta över sin skit på...men, ändå nån som har huvet på skaft o orkar höra på en...o komma med positiva idéer om hur man ska tackla situationen...
Mmmm...de mycket nu...hungrig...ska äta...grillad kyckling o potatissallad...fan va gott det ska bli...sen sova...i nån timma...sen...får vi se...
Sån blev det idag...
Har precis kommit hem efter ytterligare en...konstig natt...bra men...konstig...jaaa...det går knappt o förklara...då man nästan måste upplevt den själv på plats...
Detta var kväll/natt nummer 4 i rad som jag var ute med vänner o...söp...det har blivit en hel del...o jag har slösat en hel del...o jag har kommit ikapp en hel del...o jag har även tappat en hel del...
Längtan var dock svagare inatt än dom föregående...men, den fanns där...
Jag var väl inte 100 på o försöka bryta isen...men...jag pratade med en hel del okända folk denna gången...om än några kortisar...så...en halv guldstjärna där...måste bli bättre dock...måste hitta rätta orden...ibland när man öppnar käften så önskar man inte mer än att man hållit käft just där o då...o de e nåt jag måste jobba på...hmmm...
Men...jag försökte...jag var mer på än på länge...något som kommer o bli bättre bara man gör det dagligen...
Det fanns en tid jag snackade med folk jag aldrig sett förut, men...det var under jobb-tid...jag förstår inte varför man inte kan föra över skillsen, man har då, på fritiden...hur svårt kan det vara...? De klart...sälja snack o kallprat e 2 olika saker...men...några likheter finns det...hmmm...jag kan ju försöka sälja mig själv istället för nån pryl...? Tål o funderas på...
Detta får bli en mission som kommer o ta ett tag...men...som jag måste jobba på så ofta som möjligt...en vacker dag så sitter den där, o då äger man stället...man kan inte bli världsmästare utan träning...
Nu gäller det bara o komma ihåg detta oxo...hmmm...
Jag gillar inte o se mina vänner må dåligt...jag mår själv dåligt då...o de 2 sista nätterna har gått i dessa tecken...o det är lätt hänt att det smittar av sig, hur man än försöker blocka bort det...
Jag bryr mig jävligt mycket av dom jag håller av...o jag försöker visa att jag är där för dom när dom inte har sina bästa dagar...o det är kanske rätt mycket att kräva av dom att dom ska öppna sig för mig...men, jag skulle hoppas det...jag kan hålla en hemlighet...jag har hört en hel del i mitt liv...
Visst, jag e inte psykolog...men...jag vill gärna visa att jag är en vän som bryr sig o som tar sig tid att lyssna på folk o deras historier...o kanske komma med råd...om inte annat, så för att underlätta för dom o deras sinnen...kan bli lättare o hantera situationen om man får bolla med någon...o jag har blivit rätt hyfsad på denna område om jag får säga det själv (tar åt mig äran litegranna här)...
Det börja väl för snart 20 år sen...men...än mer för 15 år sen o framåt...som folk började anförtro en massa saker till mig...o under en period så var jag fan psykolog åt minst 3 pers samtidigt...om inte mer (minnet sviker)...de rätt lustigt ändå...att jag fått denna "epitet"...."han man kan snacka med o han som kommer med lösningar"...jag vet inte varför...nån oanad talang man har...sjukt dock...
Men, nu skulle jag vilja prata ut mig...till nån...har en hel del som bara vill ut...då det var länge sen jag snackade om mitt inre kaos...o känslor...o allmänna saker...som jag inte vill prata med alla om...men, som bitvis har dykt upp i dessa bloggar...dock har jag hållit inne en hel del ändå...som inte ska finnas på denna sida...
Jag har mina olika vänner jag kan prata med...om olika saker...men...det kan vara jobbigt o ta upp saker med någon annan om nåt som inte angår den egentligen...utan, man vill gärna prata med personen det berör i första hand...o gärna utan en massa andra folk runtomkring sig...
Skulle vilja hitta nån man kan anförtro sig åt närsomhelst...nån som har tid...o samtidigt känns det konstigt att få en tid att gå till en psykolog...då har du bara den timman o prata...o man kanske inte alls är på det humöret alls just den dan...o när man väl har humöret o prata om nån viss sak...så e det flera dagar till nästa möte o så...
Skulle vara bättre o ha nån kompis man kan lasta över sin skit på...men, ändå nån som har huvet på skaft o orkar höra på en...o komma med positiva idéer om hur man ska tackla situationen...
Mmmm...de mycket nu...hungrig...ska äta...grillad kyckling o potatissallad...fan va gott det ska bli...sen sova...i nån timma...sen...får vi se...
Sån blev det idag...
lördag 12 juli 2008
Var är du...?
12/7 -08...05:47...Lördag morgon...
Jag har precis kommit hem...är inte så speciellt nykter...men, känner mig inte speciellt packad ändå...har haft utekväll med vänner...o nya...men...jag fattar inte ändå...det har varit en rätt konstig natt...o jag mår konstigt...jag fattar inte...
Jag började skaka (typ, frossa) när jag kom in i lägenheten...det går i vågor...jag kan vara helt still ena minuten o nästa så kan jag inte hålla händerna still för nåning alls...de mycket tankar nu...men, ändå helt tomt...
Jag vill ha nån o hålla om o tycka om...de ligger nog mycket i det...det har gått i överstyr...det börjar bli konstigt desperat...mår inte bra när jag ser andra umgås...börjar få...jaaa...avsmak...för jag vill det så gärna själv...hmmmm...självömkan...fan för det...
Inte lätt när man inte ser nåt som ser intressant ut på kartan...o när dom väl är där, så är man så jävla blyg för o göra kontakt...varför ska det vara så jävla svårt...? De väl bara gå fram o säga HEJ o presentera sig själv...eller...? Vad fan kommer o hända...kommer hon o käka upp mig..? Kommer jag dö på fläcken...? E de så jävla farligt o säga HEJ till någon man finner intressant...?
Jag genomgår en rätt trasslig procedur inom mig själv nu...många faser...o dessa blygsamheter e en av många...fan vad jag hatar den biten av mig själv...
Jag ska göra upp en helt jävla sicko plan...jag måste fan lova mig själv att genomgå denna...idag...så ska jag gå fram till 5 helt främmande personer o bara börja snacka om helt jävla random grejjer om vad som fucking helst...o detta ska jag upprepa dagligen...jag måste det...minst 1 då idag...o 2 nästa dag...om inte annat...måste...måste...
Denna året skulle bli annorunda...det ska hända iår...jag orkar inte längre...
De sjuka är att jag fick en rätt stark dödslängtan under mina skakningar när jag kom hem...jag gillade inte det alls...jag har lovat mig själv att orka ta mig igenom livet o inte banga i förtid...o jag brukar inte bryta löften jag ger...men...denna var så jävla stark att det var sinnesjukt...jag fattar inte varför...jag har inget o vara deprimerad eller nere för egentligen...
Jag orkar bara inte vara ensam längre...det skär inom mig...jag orkar inte...
Jag har alltid varit en ensamvarg...mycket tack vare att folk inte haft samma intressen eller "musik" smak som jag...därför har det slutat med att jag varit på evenemang själv...
Jag har varit en ensamvarg nästan från sommaren 1988 o framåt...då min polare flyttade till Finland...vi gjorde fan allt ihop innan dess...partner in crime...jag har inte sett han sen 1994...borde vara dags nu...hmmm...
Sporadiska vänner har kommit sen dess...men...dom kan räknas in i "datorkompis"-kategorin o "supapolar"-kategorin...men, samma sekund jag fråa om dom ville hänga på nåt jag gillade...näh, det gick inte...jobba, innebandy, middag med päron eller dyl...till slut så sluta jag fråga o gick själv...bara för att...jag visste att jag var annorlunda från de andra...i det långa loppet...
Att aldrig passa in...fy fan...finns det någon handbok till det...? Jag ville aldrig bli som "dom" (mina vänner)...så jag stängde in mig själv ändå mer...i min värld...för att få min kick...
Att växa upp o ända aldrig växa ikapp sin egen ålder kan vara ett annat dilemma...idag så skulle jag anses som "jättegammal" av ungdomar...men...jag fick visa leg på bolaget bara för några dagar sen...bara för att...jag är yngre i sinnet än min egentliga ålder...
Skulle nästan vara kul o ha klassträff o se hur jävla gamla o toffliga dom andra blivit i klassen...jag var alltid yngst i klassen...utom ett endaste år...t.o.m. sist vi hade klassträff (99), så kom jag dit som mig själv o söp skallen av mig o orka inte...för dom andra var så jävla slipsiga o perfketa...fan orka...jag skulle äga hela jävla klassen idag...ingen skulle komma ihåg mig...ungf som förra gången...halva klassen undra vem fan jag var...ja för fan...där ser man...
Jag är bara jag...jag har inte mycket o erbjuda...men...jag är inte den som ger upp i första taget när det kommer till skott...
Jag blir inte mycket mer än "Min bäste vän" för andra...mmm...alltid nåt...men...jag vill ha mer...inte från mina vänner...utan mer generellt...
De så mycket mer...men...jag vet inte...orkar inte...jag vill bara ha nån...nu...
Var är du...?
Jag har precis kommit hem...är inte så speciellt nykter...men, känner mig inte speciellt packad ändå...har haft utekväll med vänner...o nya...men...jag fattar inte ändå...det har varit en rätt konstig natt...o jag mår konstigt...jag fattar inte...
Jag började skaka (typ, frossa) när jag kom in i lägenheten...det går i vågor...jag kan vara helt still ena minuten o nästa så kan jag inte hålla händerna still för nåning alls...de mycket tankar nu...men, ändå helt tomt...
Jag vill ha nån o hålla om o tycka om...de ligger nog mycket i det...det har gått i överstyr...det börjar bli konstigt desperat...mår inte bra när jag ser andra umgås...börjar få...jaaa...avsmak...för jag vill det så gärna själv...hmmmm...självömkan...fan för det...
Inte lätt när man inte ser nåt som ser intressant ut på kartan...o när dom väl är där, så är man så jävla blyg för o göra kontakt...varför ska det vara så jävla svårt...? De väl bara gå fram o säga HEJ o presentera sig själv...eller...? Vad fan kommer o hända...kommer hon o käka upp mig..? Kommer jag dö på fläcken...? E de så jävla farligt o säga HEJ till någon man finner intressant...?
Jag genomgår en rätt trasslig procedur inom mig själv nu...många faser...o dessa blygsamheter e en av många...fan vad jag hatar den biten av mig själv...
Jag ska göra upp en helt jävla sicko plan...jag måste fan lova mig själv att genomgå denna...idag...så ska jag gå fram till 5 helt främmande personer o bara börja snacka om helt jävla random grejjer om vad som fucking helst...o detta ska jag upprepa dagligen...jag måste det...minst 1 då idag...o 2 nästa dag...om inte annat...måste...måste...
Denna året skulle bli annorunda...det ska hända iår...jag orkar inte längre...
De sjuka är att jag fick en rätt stark dödslängtan under mina skakningar när jag kom hem...jag gillade inte det alls...jag har lovat mig själv att orka ta mig igenom livet o inte banga i förtid...o jag brukar inte bryta löften jag ger...men...denna var så jävla stark att det var sinnesjukt...jag fattar inte varför...jag har inget o vara deprimerad eller nere för egentligen...
Jag orkar bara inte vara ensam längre...det skär inom mig...jag orkar inte...
Jag har alltid varit en ensamvarg...mycket tack vare att folk inte haft samma intressen eller "musik" smak som jag...därför har det slutat med att jag varit på evenemang själv...
Jag har varit en ensamvarg nästan från sommaren 1988 o framåt...då min polare flyttade till Finland...vi gjorde fan allt ihop innan dess...partner in crime...jag har inte sett han sen 1994...borde vara dags nu...hmmm...
Sporadiska vänner har kommit sen dess...men...dom kan räknas in i "datorkompis"-kategorin o "supapolar"-kategorin...men, samma sekund jag fråa om dom ville hänga på nåt jag gillade...näh, det gick inte...jobba, innebandy, middag med päron eller dyl...till slut så sluta jag fråga o gick själv...bara för att...jag visste att jag var annorlunda från de andra...i det långa loppet...
Att aldrig passa in...fy fan...finns det någon handbok till det...? Jag ville aldrig bli som "dom" (mina vänner)...så jag stängde in mig själv ändå mer...i min värld...för att få min kick...
Att växa upp o ända aldrig växa ikapp sin egen ålder kan vara ett annat dilemma...idag så skulle jag anses som "jättegammal" av ungdomar...men...jag fick visa leg på bolaget bara för några dagar sen...bara för att...jag är yngre i sinnet än min egentliga ålder...
Skulle nästan vara kul o ha klassträff o se hur jävla gamla o toffliga dom andra blivit i klassen...jag var alltid yngst i klassen...utom ett endaste år...t.o.m. sist vi hade klassträff (99), så kom jag dit som mig själv o söp skallen av mig o orka inte...för dom andra var så jävla slipsiga o perfketa...fan orka...jag skulle äga hela jävla klassen idag...ingen skulle komma ihåg mig...ungf som förra gången...halva klassen undra vem fan jag var...ja för fan...där ser man...
Jag är bara jag...jag har inte mycket o erbjuda...men...jag är inte den som ger upp i första taget när det kommer till skott...
Jag blir inte mycket mer än "Min bäste vän" för andra...mmm...alltid nåt...men...jag vill ha mer...inte från mina vänner...utan mer generellt...
De så mycket mer...men...jag vet inte...orkar inte...jag vill bara ha nån...nu...
Var är du...?
onsdag 9 juli 2008
Döda ögon ler inte...
9/7 -08...19:41...Onsdag kväll...
Var e du nu...?
Har du funnit ro...?
Lyckades du lämna ditt skal...?
Blev du "någon annan" till slut...?
Frågorna är många, svaren är få...
Vi såg på när dom stod runt dig o hånade dig...knuffade dig...slog dig...vi såg på...men gjorde inget...vi vände ryggen till o gick vår väg...vi agerade som, det vi såg, aldrig hänt...för, det har ju egentligen inte hänt...man kan ju inte slå på nått som inte är nånting alls...utan, bara luft...o att slå på luft, skadar ju ingen...eller...
Jag har inte sett dig le på flera år...men...jag kommer ihåg när du log mot mig sist...dina blå ögon glittrade den dagen...det var nog den bästa dagen i mitt liv...sen kom Måndagen...o du stängde in dig i din kokong...men, denna gången så låste du till ordentligt, innifrån...så att ingen skulle få se dig igen...du blev...ingenting...bara försvann från radarn...
Jag vill bara se dig le en gång till...bara höra ditt skratt en ynkaste gång...jag vet att jag inte förtjänar det...efter att jag gång på gång lämnat dig åt dina demoner o aldrig stått vid din sida o mött dom du möter...hjälpa dig att slåss tillbaka mot dom...få dom o sluta...
Nästa gång jag ser dom komma mot dig...så lovar jag o ställa mig vid din sida...o jag lovar att ta emot dom hårdaste slagen för dig...du har lidit tillräckligt som det är...
Jag vill bara att du ska få må bra igen...att få se det dom andra ser...det ljusa o glada...o inte bara det mörka, tysta, deprimerande ödemättande tomheten som verkar uppta din vardag...hela din aura lyser av dödens plågade gester...jag vill måla om dig...i gladare färger...kanske kan jag få se ett leende hos dig till slut...men, det kan jag inte begära från dig...jag förtjänar det inte som sagt...
Gör mig bara en tjänst...stanna upp ett tag o se dig runt...vi är många fler, som är precis som du...som mår som du...som har ett evigt hat mot livet som du...som är lika utelämnade att plocka upp våra egna rester...som du...
Vi vet redan vad du går o har gått igenom...men, vi borde inte ha blundat och lämnat dig ensam...utan, vi borde alla hjälpas åt...vi är dom enda som förstår varandra...vi...dom konstiga...dom som aldrig kom in...tillsammans är vi starka...tillsammans kan vi bryta oss in i livet igen...o börja leva...
Ärren kommer dock aldrig o gå bort...du kan aldrig tvätta en svart själ ren...den finns där...för alltid...som ett minne...men, ett levande aktivt minne...som bara väntar på nästa chans att få göra någon förbannad över den man är...slå mig fri...slå det onda ur mig...det är nog det enda sättet...att låta hat slåss mot hat...en evig kamp...som aldrig kommer o ta slut...inte ens när vi lämnat detta elände för något annat...
Då e det dags för nästa svarta själ att bli hånad, knuffad o slagen...nerbruten...men, efteråt, mentalt återuppbyggd...o hon kommer o göra allt för o jävlas tillbaka...o jag kommer o stå vid hennes sida när det sker...för, jag är en av henne...det är vi alla...vi är alla en del av henne...och vi kommer alla att sluta upp bakom henne den dagen...o ge henne all den kraft hon behöver för att orka ta sig igenom nästa sekund...nästa minut...nästa timma...dag...vecka...månad...år...
Men, det där är i morron...det här är nu...o vi måste orka ta oss igenom detta själva först...måste orka ta oss igenom helvetet här...o inte ge upp i förtid...vi måste orka...för...döda ögon ler inte...o jag vill bara se dig le...igen...
Jag har gråtit för dig många kvällar...o jag orkar inte med o se dig lida något mer...
Jenny, jag kommer inte o svika dig...vi kommer inte o svika dig någon mer gång...vi är många fler som är som du...känner som du...o tillsammans ska vi ta emot slagen...sida vid sida...
Jenny Karlsson...jag är din vän för livet...glöm aldrig det...
Du är vacker precis som du är...
Var e du nu...?
Har du funnit ro...?
Lyckades du lämna ditt skal...?
Blev du "någon annan" till slut...?
Frågorna är många, svaren är få...
Vi såg på när dom stod runt dig o hånade dig...knuffade dig...slog dig...vi såg på...men gjorde inget...vi vände ryggen till o gick vår väg...vi agerade som, det vi såg, aldrig hänt...för, det har ju egentligen inte hänt...man kan ju inte slå på nått som inte är nånting alls...utan, bara luft...o att slå på luft, skadar ju ingen...eller...
Jag har inte sett dig le på flera år...men...jag kommer ihåg när du log mot mig sist...dina blå ögon glittrade den dagen...det var nog den bästa dagen i mitt liv...sen kom Måndagen...o du stängde in dig i din kokong...men, denna gången så låste du till ordentligt, innifrån...så att ingen skulle få se dig igen...du blev...ingenting...bara försvann från radarn...
Jag vill bara se dig le en gång till...bara höra ditt skratt en ynkaste gång...jag vet att jag inte förtjänar det...efter att jag gång på gång lämnat dig åt dina demoner o aldrig stått vid din sida o mött dom du möter...hjälpa dig att slåss tillbaka mot dom...få dom o sluta...
Nästa gång jag ser dom komma mot dig...så lovar jag o ställa mig vid din sida...o jag lovar att ta emot dom hårdaste slagen för dig...du har lidit tillräckligt som det är...
Jag vill bara att du ska få må bra igen...att få se det dom andra ser...det ljusa o glada...o inte bara det mörka, tysta, deprimerande ödemättande tomheten som verkar uppta din vardag...hela din aura lyser av dödens plågade gester...jag vill måla om dig...i gladare färger...kanske kan jag få se ett leende hos dig till slut...men, det kan jag inte begära från dig...jag förtjänar det inte som sagt...
Gör mig bara en tjänst...stanna upp ett tag o se dig runt...vi är många fler, som är precis som du...som mår som du...som har ett evigt hat mot livet som du...som är lika utelämnade att plocka upp våra egna rester...som du...
Vi vet redan vad du går o har gått igenom...men, vi borde inte ha blundat och lämnat dig ensam...utan, vi borde alla hjälpas åt...vi är dom enda som förstår varandra...vi...dom konstiga...dom som aldrig kom in...tillsammans är vi starka...tillsammans kan vi bryta oss in i livet igen...o börja leva...
Ärren kommer dock aldrig o gå bort...du kan aldrig tvätta en svart själ ren...den finns där...för alltid...som ett minne...men, ett levande aktivt minne...som bara väntar på nästa chans att få göra någon förbannad över den man är...slå mig fri...slå det onda ur mig...det är nog det enda sättet...att låta hat slåss mot hat...en evig kamp...som aldrig kommer o ta slut...inte ens när vi lämnat detta elände för något annat...
Då e det dags för nästa svarta själ att bli hånad, knuffad o slagen...nerbruten...men, efteråt, mentalt återuppbyggd...o hon kommer o göra allt för o jävlas tillbaka...o jag kommer o stå vid hennes sida när det sker...för, jag är en av henne...det är vi alla...vi är alla en del av henne...och vi kommer alla att sluta upp bakom henne den dagen...o ge henne all den kraft hon behöver för att orka ta sig igenom nästa sekund...nästa minut...nästa timma...dag...vecka...månad...år...
Men, det där är i morron...det här är nu...o vi måste orka ta oss igenom detta själva först...måste orka ta oss igenom helvetet här...o inte ge upp i förtid...vi måste orka...för...döda ögon ler inte...o jag vill bara se dig le...igen...
Jag har gråtit för dig många kvällar...o jag orkar inte med o se dig lida något mer...
Jenny, jag kommer inte o svika dig...vi kommer inte o svika dig någon mer gång...vi är många fler som är som du...känner som du...o tillsammans ska vi ta emot slagen...sida vid sida...
Jenny Karlsson...jag är din vän för livet...glöm aldrig det...
Du är vacker precis som du är...
måndag 7 juli 2008
Hundens År...
7/7 -08...5:39...Måndag morgon...
Men en sak e säker...jag e helt insnöad i en låt av Fucked Up...Year of the Dog...8.50 minuter av total tung gung av högsta skitigaste klass...av en annars rätt hardcore punkande gäng...men, låten låter som en gammal Stones dänga (tänk Gimme Shelter) som genomgått en Turbonegro förvandling...o skitats ner ytterligare...o där har du Year of the Dog...shit...låten e alldeles för kort tycker jag...
Annars har jag tidigare idag (dryga 7 timmar sen) lyckats bli insnöad i CSS - Cansei De Ser Sexy...mest för att jag var nyfiken på hur deras senaste platta Donkey lät som...o efter att ha lyssnat på en hel del av deras tidigare material under nattens timmar...så har jag kommit fram till att nya skivan e rätt så jävla punkig, till skillnad mot den mer dansvänligare elektro-pop-punk stilen dom hade tidigare...o jag gillar punk...o jag gillar CSS...ett jävla grymt ösigt band som tydligen skall ses live...o det skall det göras...så fort dom dyker upp i dessa bredgrader...
Brudar kan rocka...bevisas gång på gång...CSS är ett bra exempel...
Lyckades oxo o hitta alla deras plattor...utom deras absolut första egensläppta EP...som e rätt svår o få o hitta...om man inte har rätt ställen o leta efter den på...o mina räcker inte till just nu...
Jag har även haft en 10 dagars uppehåll från allt vad alkohol heter...fick i mig 2 starköl häromkvällen (den tionde natten)...o nu har jag fått i mig några groggar oxo...I'm back on track...men, uppehållet gjorde susen ändå...behövde den...borde hålla en längre uppehåll, men, det får bli senare...efter semestern...nu e det bara tanka som gäller...tills vidare...
Jag har även under den sista månaden lyckats rita ihop 10 låtar...varav runda hälften av dom redan har nån form av musik till...som borde spelas in snarast...när inspirationen fortfarande finns...
Majoriteten av låtarna handlar om sånt jag gått igenom sista tiden...men, jag lyckades även rita ihop en helt egen låt som inte handlar om mitt liv personligen, utan om helt random subject...kanske en av mina första anti-politiska låtar, en riktig punk-schlager...text mässigt hyfsad, som de andra...tycker jag börjar bli nöjd med det mesta jag ritar ihop sista tiden...utan att bli alltför självkritisk...man måste våga tycka om nåt man gör ändå...allt kan inte vara dåligt...
De sjuka är att majoriteten av dessa 10 låtarna e ihopritade under 30 minuters tid per låt...känns som det finns en hel del skit som fortfarande vill ut...o det e rätt så lätt att få ihop en hyfsad låt som handlar om nåt halv-vettigt ändå...visst finns det plats för förbättring, men, jag e inte så pigg på o skriva om en låt om det nu nödvändigt inte absolut krävs det...annars lämnar jag den bara...as is...bäst så...för, de e det första man skrivit ner som låtit mest ärligast o inte alls lika konstgjort om man skriver om eländet...
Hmmm, nu har jag lyckats rita ihop en rätt virrigt långt blog om absolut ingenting, på nolltid...
Jag borde gå o lägga mig i nån timma...har ännu inte lyckats o vända på dygnet...en vecka kvar av semestern...den första...av två...
Det tidigare jag gått igenom bloggen häromveckan, har jag lyckats släppa rätt hyfsat bra...har umgåtts med min vän, om än på rätt...jaaa..."distanserat" avstånd...känns som att vi kommer att kunna umgås igen, rätt snart...men, jag känner på mig redan att vi kommer att ha en annorlunda relation till varandra än tidigare...om det blir bättre eller sämre, får tiden visa...jag tänker bara vara vän...100%...inget annat...o så får vi ta det därifrån...
Det svåra e att kunna kyla ner sina egna hormoner till den grad att man kan vara runt sina vänner utan att springa runt o bli kåt på dom hela tiden (Yeah, I know, but, you get it)...fan ska man göra när ens egna vänner är väldigt vackra varelser på denna jord...? Tacka fan att man springer runt med ett eget marknadsstånd hela tiden...rocktältet e uppslaget redan, bara kliva på...shit...
Fast, de vet dom om redan...för jag har själv sagt det till dom...att dom ser vackra ut...för de e dom...det går inte o komma ifrån...jag kan se blickar från andra som blir nästan avis när dom ser vilka man umgås med...jag ser er oxo...o ni finns överallt...
Har så mycket i mig som vill ut...men...det börjar likna ältande nästan...även fast det inte är det...bara ett inre kaos som sakta men säkert börjar redas ut...självterapi...e inte bra...men...det funkar för tillfället...men...borde ha professionell hjälp o reda ut detta...bara för att...för, detta kommer inte o hålla länge till...hmmm...
Jag mår inte bra...men...bättre än på ett tag...
Men en sak e säker...jag e helt insnöad i en låt av Fucked Up...Year of the Dog...8.50 minuter av total tung gung av högsta skitigaste klass...av en annars rätt hardcore punkande gäng...men, låten låter som en gammal Stones dänga (tänk Gimme Shelter) som genomgått en Turbonegro förvandling...o skitats ner ytterligare...o där har du Year of the Dog...shit...låten e alldeles för kort tycker jag...
Annars har jag tidigare idag (dryga 7 timmar sen) lyckats bli insnöad i CSS - Cansei De Ser Sexy...mest för att jag var nyfiken på hur deras senaste platta Donkey lät som...o efter att ha lyssnat på en hel del av deras tidigare material under nattens timmar...så har jag kommit fram till att nya skivan e rätt så jävla punkig, till skillnad mot den mer dansvänligare elektro-pop-punk stilen dom hade tidigare...o jag gillar punk...o jag gillar CSS...ett jävla grymt ösigt band som tydligen skall ses live...o det skall det göras...så fort dom dyker upp i dessa bredgrader...
Brudar kan rocka...bevisas gång på gång...CSS är ett bra exempel...
Lyckades oxo o hitta alla deras plattor...utom deras absolut första egensläppta EP...som e rätt svår o få o hitta...om man inte har rätt ställen o leta efter den på...o mina räcker inte till just nu...
Jag har även haft en 10 dagars uppehåll från allt vad alkohol heter...fick i mig 2 starköl häromkvällen (den tionde natten)...o nu har jag fått i mig några groggar oxo...I'm back on track...men, uppehållet gjorde susen ändå...behövde den...borde hålla en längre uppehåll, men, det får bli senare...efter semestern...nu e det bara tanka som gäller...tills vidare...
Jag har även under den sista månaden lyckats rita ihop 10 låtar...varav runda hälften av dom redan har nån form av musik till...som borde spelas in snarast...när inspirationen fortfarande finns...
Majoriteten av låtarna handlar om sånt jag gått igenom sista tiden...men, jag lyckades även rita ihop en helt egen låt som inte handlar om mitt liv personligen, utan om helt random subject...kanske en av mina första anti-politiska låtar, en riktig punk-schlager...text mässigt hyfsad, som de andra...tycker jag börjar bli nöjd med det mesta jag ritar ihop sista tiden...utan att bli alltför självkritisk...man måste våga tycka om nåt man gör ändå...allt kan inte vara dåligt...
De sjuka är att majoriteten av dessa 10 låtarna e ihopritade under 30 minuters tid per låt...känns som det finns en hel del skit som fortfarande vill ut...o det e rätt så lätt att få ihop en hyfsad låt som handlar om nåt halv-vettigt ändå...visst finns det plats för förbättring, men, jag e inte så pigg på o skriva om en låt om det nu nödvändigt inte absolut krävs det...annars lämnar jag den bara...as is...bäst så...för, de e det första man skrivit ner som låtit mest ärligast o inte alls lika konstgjort om man skriver om eländet...
Hmmm, nu har jag lyckats rita ihop en rätt virrigt långt blog om absolut ingenting, på nolltid...
Jag borde gå o lägga mig i nån timma...har ännu inte lyckats o vända på dygnet...en vecka kvar av semestern...den första...av två...
Det tidigare jag gått igenom bloggen häromveckan, har jag lyckats släppa rätt hyfsat bra...har umgåtts med min vän, om än på rätt...jaaa..."distanserat" avstånd...känns som att vi kommer att kunna umgås igen, rätt snart...men, jag känner på mig redan att vi kommer att ha en annorlunda relation till varandra än tidigare...om det blir bättre eller sämre, får tiden visa...jag tänker bara vara vän...100%...inget annat...o så får vi ta det därifrån...
Det svåra e att kunna kyla ner sina egna hormoner till den grad att man kan vara runt sina vänner utan att springa runt o bli kåt på dom hela tiden (Yeah, I know, but, you get it)...fan ska man göra när ens egna vänner är väldigt vackra varelser på denna jord...? Tacka fan att man springer runt med ett eget marknadsstånd hela tiden...rocktältet e uppslaget redan, bara kliva på...shit...
Fast, de vet dom om redan...för jag har själv sagt det till dom...att dom ser vackra ut...för de e dom...det går inte o komma ifrån...jag kan se blickar från andra som blir nästan avis när dom ser vilka man umgås med...jag ser er oxo...o ni finns överallt...
Har så mycket i mig som vill ut...men...det börjar likna ältande nästan...även fast det inte är det...bara ett inre kaos som sakta men säkert börjar redas ut...självterapi...e inte bra...men...det funkar för tillfället...men...borde ha professionell hjälp o reda ut detta...bara för att...för, detta kommer inte o hålla länge till...hmmm...
Jag mår inte bra...men...bättre än på ett tag...
onsdag 2 juli 2008
Ja fy fan vilket ös de e....inte...
2/7 -08...20:53...Onsdag kväll...
News of the day...jag e rastlös...ja fy fan...o så har man lyckats sova bort en hel dag igen oxo...måste fan vända på dygnet medans man kan...så man får se solen i några timmar...
Fan, man har ingen ork o göra nåt...nån form av ångest som svävar över en...man bara orkar inte bry sig...o så rinner tiden iväg...o sen e allt som vanligt igen...
O jag orkar inte sitta inne just nu...o så har jag börjat få alkosug igen...lite smått sådär...man vill ju bara sitta ute o umgås o softa o så...o bara njuta av livet...men...det e fan för mycket begärt...för, jag passar inte in nånstans...känns så i varje fall...
Jahha...nu känns det tomt inom mig oxo...de var ju trevligt...allt typ bara rann ut...vad mer...?
Mmmm...
News of the day...jag e rastlös...ja fy fan...o så har man lyckats sova bort en hel dag igen oxo...måste fan vända på dygnet medans man kan...så man får se solen i några timmar...
Fan, man har ingen ork o göra nåt...nån form av ångest som svävar över en...man bara orkar inte bry sig...o så rinner tiden iväg...o sen e allt som vanligt igen...
O jag orkar inte sitta inne just nu...o så har jag börjat få alkosug igen...lite smått sådär...man vill ju bara sitta ute o umgås o softa o så...o bara njuta av livet...men...det e fan för mycket begärt...för, jag passar inte in nånstans...känns så i varje fall...
Jahha...nu känns det tomt inom mig oxo...de var ju trevligt...allt typ bara rann ut...vad mer...?
Mmmm...
tisdag 1 juli 2008
Fri från ansvar...
1/7 -08...08:06...Tisdag morgon...
Min första betalda semester någonsin har inletts...första...absolut första...betalda...jag får betalt för o vara ledig...fy fan...va najs...
Jag kan sitta o supa mig dyngrak...o dom kommer o betala mig för det...jag kan sitta o fisa en hel dag o jag får betalt för det...bara driva runt...o stålarna kommer in...ja fy fan...äntligen liksom...
Jag hoppas innerligt att jag kan få ha en bra period nu...att jag slipper gå tillbaka till jobbet än deppigare, än nere, med än mörkare tankar än dom jag har nu...jag vill bara vara...o slippa bry mig om saker för en gångs skull...o hoppas att folk runt omkring mig kan hjälpa till o hålla mitt humör uppe...så länge som möjligt...
Fan för o få ångest när man minst anar det...jag känner hur det kryper runt i mig redan...isch...bara tanken av att allt kommer o gå åt helvete får mig o rysa...jag vill ju bara må bra för en jävla stund...orkar inte med det dåliga längre...jag mår inte bra av det...vem fan kan må bra av o ha dåliga vibbar runt sig hela tiden...? I varje fall när man själv försöker undvika dom bäst man kan...så dyker dom upp ändå, när man minst anar det...jobbigt...
Skitsamma...nu e jag ledig...behöver inte tänka jobb på några veckor...
Nu om man bara hade nån o spendera all denna ledig tid med...o göra saker tillsammans med o så...hmmm...
Fan va trött man börjar bli...kanske ska knoppa nån timma...innan man börjar njuta av all sin lediga tid...
Så får det bli...skål...
Min första betalda semester någonsin har inletts...första...absolut första...betalda...jag får betalt för o vara ledig...fy fan...va najs...
Jag kan sitta o supa mig dyngrak...o dom kommer o betala mig för det...jag kan sitta o fisa en hel dag o jag får betalt för det...bara driva runt...o stålarna kommer in...ja fy fan...äntligen liksom...
Jag hoppas innerligt att jag kan få ha en bra period nu...att jag slipper gå tillbaka till jobbet än deppigare, än nere, med än mörkare tankar än dom jag har nu...jag vill bara vara...o slippa bry mig om saker för en gångs skull...o hoppas att folk runt omkring mig kan hjälpa till o hålla mitt humör uppe...så länge som möjligt...
Fan för o få ångest när man minst anar det...jag känner hur det kryper runt i mig redan...isch...bara tanken av att allt kommer o gå åt helvete får mig o rysa...jag vill ju bara må bra för en jävla stund...orkar inte med det dåliga längre...jag mår inte bra av det...vem fan kan må bra av o ha dåliga vibbar runt sig hela tiden...? I varje fall när man själv försöker undvika dom bäst man kan...så dyker dom upp ändå, när man minst anar det...jobbigt...
Skitsamma...nu e jag ledig...behöver inte tänka jobb på några veckor...
Nu om man bara hade nån o spendera all denna ledig tid med...o göra saker tillsammans med o så...hmmm...
Fan va trött man börjar bli...kanske ska knoppa nån timma...innan man börjar njuta av all sin lediga tid...
Så får det bli...skål...
måndag 30 juni 2008
Mötet...
30/6 -08...04:04...Måndag morgon...
Vaknade för knappt 12 timmar sen...efter att ha sovit bort runda 10 timmar av dagen...hade ingen ork att ta mig ur sängen, även fast jag slog upp ögonen efter klockan 14 ungefär...bara vände om o fortsatte sova...ångest...
Fick SMS...hade lovat en vän o kolla på "Tratten o Finkel"...så, på något sätt så lyckades jag pallra mig ur sängen o göra mig klar...
Sen iväg...o det var en jävligt lyckad dag med mycket skratt o mat o att bara få umgås med någon, helt utan att behöva bry sig om nånting speciellt alls...att bara vara...kändes bra i kropp o själ...hoppas umgås mer med henne...o så blir det nog...då vi mer eller mindre lova att vi skulle kolla på "Snutarna" en annan dag...(ännu en Peter o Fredde produktion)...
"Snutarna" blir det definitivt nästa gång...då jag hade turen o hitta denna oxo...o det betyder ännu mer skratt o dumma skämt o komma ihåg för framtida evenemang...
Fan att äntligen få må bra för några timmar...de e man inte bortskämd med i dagens läge...
Vi gick även ut efteråt för o möta upp våra andra vänner för några glas öl o kolla på EM-finalen...
Själv höll jag ord o drack inte en droppe...jag e spiknykter, as we speak...
Det var lite spänt mellan min andra vän o jag...eller, de kanske bara var jag som var lite extra kylig denna första mötet sen sist...tror nog hon kände av det oxo...hmmm...det kommer ta ett tag till...men, men...jag gillar henne fortfarande...går ej o förneka...tyvärr...
Jag umgicks dock mest med min förstnämnda vän resten av kvällen oxo...kändes som de var det ända rätta...de var på något sätt "våran dag" ändå...då jag inte haft en chans o umgås med henne på tu man hand ännu...o ändå har jag "känt" henne sen 2002...men, inte träffat henne IRL förräns i April i år...av en slump...verkligen...
Jag o min andra nämnda vän här, hade varit o käkat tacos hos en av hennes gamla klasskompisar (som hon återförenats med)...o vi bestämde oss för o gå ut o dricka lite efteråt...vi tog ett bord o satte oss ner...bredvid oss, så satt det 2 unga tjejer o en kille...
O den andra tjejen var som sagt henne jag känt sen 2002...utan att jag visste att det var hon...men, plötsligt så fick jag höra hennes namn (artistnamnet då)...o jag ba..."Öh, ursäkta, e du (artistnamnet)?"...o hon ba "Joh de jag" o trodde nästan jag var nån efterhängsen fan eller nåt...jag ba "Hehe, vi har nånting gemensamt"...o hon ba "Öh, va, hur då?...berätta..."...o jag ba "bob hund"...o hon ba "Va, allvar...eh...vem e du...e du från forumet...?"...o jag ba "Hehe, jepp...jag e ett grönt ilsket monster"...o hon lös upp som en sol o, typ, skrek mitt namn i ren glädje...o jag fick värsta bamsekramen av henne...o på den vägen e det...världen kan vara liten ibland...eller...de e den egentligen...liten...alla e ju överallt...
Vi umgicks allihopa resterande delen av natten...o har umgåtts till o från sen dess...
O äntligen fick jag en dag med henne för mig själv...det tog sin tid...
O där har vi nattens blog nerritad...natti...
Vaknade för knappt 12 timmar sen...efter att ha sovit bort runda 10 timmar av dagen...hade ingen ork att ta mig ur sängen, även fast jag slog upp ögonen efter klockan 14 ungefär...bara vände om o fortsatte sova...ångest...
Fick SMS...hade lovat en vän o kolla på "Tratten o Finkel"...så, på något sätt så lyckades jag pallra mig ur sängen o göra mig klar...
Sen iväg...o det var en jävligt lyckad dag med mycket skratt o mat o att bara få umgås med någon, helt utan att behöva bry sig om nånting speciellt alls...att bara vara...kändes bra i kropp o själ...hoppas umgås mer med henne...o så blir det nog...då vi mer eller mindre lova att vi skulle kolla på "Snutarna" en annan dag...(ännu en Peter o Fredde produktion)...
"Snutarna" blir det definitivt nästa gång...då jag hade turen o hitta denna oxo...o det betyder ännu mer skratt o dumma skämt o komma ihåg för framtida evenemang...
Fan att äntligen få må bra för några timmar...de e man inte bortskämd med i dagens läge...
Vi gick även ut efteråt för o möta upp våra andra vänner för några glas öl o kolla på EM-finalen...
Själv höll jag ord o drack inte en droppe...jag e spiknykter, as we speak...
Det var lite spänt mellan min andra vän o jag...eller, de kanske bara var jag som var lite extra kylig denna första mötet sen sist...tror nog hon kände av det oxo...hmmm...det kommer ta ett tag till...men, men...jag gillar henne fortfarande...går ej o förneka...tyvärr...
Jag umgicks dock mest med min förstnämnda vän resten av kvällen oxo...kändes som de var det ända rätta...de var på något sätt "våran dag" ändå...då jag inte haft en chans o umgås med henne på tu man hand ännu...o ändå har jag "känt" henne sen 2002...men, inte träffat henne IRL förräns i April i år...av en slump...verkligen...
Jag o min andra nämnda vän här, hade varit o käkat tacos hos en av hennes gamla klasskompisar (som hon återförenats med)...o vi bestämde oss för o gå ut o dricka lite efteråt...vi tog ett bord o satte oss ner...bredvid oss, så satt det 2 unga tjejer o en kille...
O den andra tjejen var som sagt henne jag känt sen 2002...utan att jag visste att det var hon...men, plötsligt så fick jag höra hennes namn (artistnamnet då)...o jag ba..."Öh, ursäkta, e du (artistnamnet)?"...o hon ba "Joh de jag" o trodde nästan jag var nån efterhängsen fan eller nåt...jag ba "Hehe, vi har nånting gemensamt"...o hon ba "Öh, va, hur då?...berätta..."...o jag ba "bob hund"...o hon ba "Va, allvar...eh...vem e du...e du från forumet...?"...o jag ba "Hehe, jepp...jag e ett grönt ilsket monster"...o hon lös upp som en sol o, typ, skrek mitt namn i ren glädje...o jag fick värsta bamsekramen av henne...o på den vägen e det...världen kan vara liten ibland...eller...de e den egentligen...liten...alla e ju överallt...
Vi umgicks allihopa resterande delen av natten...o har umgåtts till o från sen dess...
O äntligen fick jag en dag med henne för mig själv...det tog sin tid...
O där har vi nattens blog nerritad...natti...
söndag 29 juni 2008
Gjorde vi inte det här precis? - Deja-Vu
29/6 -08...02:54...Söndag morgon...
Idag har varit en ensam dag...o lätt ångestfylld oxo...dock så har mina tankar börjat försvinna...det känns bättre nu...fast på fel sätt...kan inte riktigt peka ut vad som e fel...känns bara inte rätt...kan inte tyda mina "inre röster" för tillfället...känns som dom pratar i koder...
Tror nog i längden att de e bra o få vara ensam ett tag även fast det gör ont...har ju ingen lust o låta tiden gå nu när man snart har semester o allt...fast, det känns som jag inte passar in nånstans för tillfället...eller...jag passar in när jag behövs...inte annars...o den känslan gillar jag inte heller...skulle ju gärna vilja vara med bara för att...inte för att mina tjänster behövs...
I dunno...orka bry sig...
Har haft ett långt MSN-konversation med en rätt så nybliven vän i nästan...jaaa...4-5 timmar nånting...där vi pratade om en hel del om allting...det känns bra...att få skratta ut ibland o känna att man e uppskattad för den man är...o då har jag lättare att ge av mig själv...just när humorn ligger på snarlikt sjuk nivå...att bara kunna tala ut om saker o ting, nästan lika öppet som med sina bästa vänner...jag har ett rätt förtroende för denna person...hon e lätt o ha o göra med, även fast hon oxo genomgått ett eget helvete o ännu inte riktigt e klar med det...
Det var länge sen jag hade en liknande o rätt så uttömmande konversation med någon...känns bra o veta att det finns någon därute som vill o orkar lyssna på en...o desamma gäller tillbaka, jag lyssnar på henne när hon vill berätta nåt...det känns så i varje fall...vi får se...
Jag har haft en maratonkväll i The Brian Jonestown Massacre's tecken o även hittat en hel del andra skivor med dom där ute i nätet...fan va grymt sköna dom är...bara en överdos av BJM...stenhårt...önskar man hade nån o dela detta med...
Har en lite förhoppning om framtiden ändå...idag må ha varit en nere-dag...men, den har ändå genererat fram en hel del intressanta saker...saker som kan få mig ur diket o upp på vägen igen...vågar man hoppas...? Kanske inte...man har ju varit med om liknande saker förut...hmmm...
Mitt liv i Deja-Vu...jaaa, det vore konstigt annars om man fick uppleva något helt nytt varje gång o att det gamla aldrig återkommer...men, det gör det...förr eller senare så stöter man på det man själv genomgått i ett tidigare fas i livet...det går i cirklar...det går igen...o det kommer allt som oftast fram när man mött någon ny...som precis håller på o gör nåt man redan sett ske en gång tidigare...som en dålig TV3 repris...
Jaja...låt dom få leva sitt liv...jag lever mitt...jag har tillräckligt med eget bagage att bära runt utan att behöva ta hand om andras...jag kan ställa upp som ett stöd i livet...men, jag tänker inte ta hela ansvaret själv...vi är ju ett team...då får du allt ta din del av ansvaret oxo...det är den överenskommelsen vi gör när du väljer mig som stöd...
I det stora hela så känns det ändå rätt bra nu...önskar bara man kunde åka tillbaka i tiden ibland...o utan ångesten, så skulle jag faktiskt må nästintill kanon...jag e så nära nu...men, de e en bra bit o gå...får ta det i bitar...så jag inte tappar taget...o halkar längre ner...
Jag saknar er...
Idag har varit en ensam dag...o lätt ångestfylld oxo...dock så har mina tankar börjat försvinna...det känns bättre nu...fast på fel sätt...kan inte riktigt peka ut vad som e fel...känns bara inte rätt...kan inte tyda mina "inre röster" för tillfället...känns som dom pratar i koder...
Tror nog i längden att de e bra o få vara ensam ett tag även fast det gör ont...har ju ingen lust o låta tiden gå nu när man snart har semester o allt...fast, det känns som jag inte passar in nånstans för tillfället...eller...jag passar in när jag behövs...inte annars...o den känslan gillar jag inte heller...skulle ju gärna vilja vara med bara för att...inte för att mina tjänster behövs...
I dunno...orka bry sig...
Har haft ett långt MSN-konversation med en rätt så nybliven vän i nästan...jaaa...4-5 timmar nånting...där vi pratade om en hel del om allting...det känns bra...att få skratta ut ibland o känna att man e uppskattad för den man är...o då har jag lättare att ge av mig själv...just när humorn ligger på snarlikt sjuk nivå...att bara kunna tala ut om saker o ting, nästan lika öppet som med sina bästa vänner...jag har ett rätt förtroende för denna person...hon e lätt o ha o göra med, även fast hon oxo genomgått ett eget helvete o ännu inte riktigt e klar med det...
Det var länge sen jag hade en liknande o rätt så uttömmande konversation med någon...känns bra o veta att det finns någon därute som vill o orkar lyssna på en...o desamma gäller tillbaka, jag lyssnar på henne när hon vill berätta nåt...det känns så i varje fall...vi får se...
Jag har haft en maratonkväll i The Brian Jonestown Massacre's tecken o även hittat en hel del andra skivor med dom där ute i nätet...fan va grymt sköna dom är...bara en överdos av BJM...stenhårt...önskar man hade nån o dela detta med...
Har en lite förhoppning om framtiden ändå...idag må ha varit en nere-dag...men, den har ändå genererat fram en hel del intressanta saker...saker som kan få mig ur diket o upp på vägen igen...vågar man hoppas...? Kanske inte...man har ju varit med om liknande saker förut...hmmm...
Mitt liv i Deja-Vu...jaaa, det vore konstigt annars om man fick uppleva något helt nytt varje gång o att det gamla aldrig återkommer...men, det gör det...förr eller senare så stöter man på det man själv genomgått i ett tidigare fas i livet...det går i cirklar...det går igen...o det kommer allt som oftast fram när man mött någon ny...som precis håller på o gör nåt man redan sett ske en gång tidigare...som en dålig TV3 repris...
Jaja...låt dom få leva sitt liv...jag lever mitt...jag har tillräckligt med eget bagage att bära runt utan att behöva ta hand om andras...jag kan ställa upp som ett stöd i livet...men, jag tänker inte ta hela ansvaret själv...vi är ju ett team...då får du allt ta din del av ansvaret oxo...det är den överenskommelsen vi gör när du väljer mig som stöd...
I det stora hela så känns det ändå rätt bra nu...önskar bara man kunde åka tillbaka i tiden ibland...o utan ångesten, så skulle jag faktiskt må nästintill kanon...jag e så nära nu...men, de e en bra bit o gå...får ta det i bitar...så jag inte tappar taget...o halkar längre ner...
Jag saknar er...
lördag 28 juni 2008
Här har du mitt liv...läs mig...
28/6 -08...8:16...Lördag morgon...
Ledig i 2 dagar nu...
Ett fortsatt kaos i huvudet...dock fick jag ett avbräck i några timmar i natt...vilket var jävligt skönt...för en gångs skull...innan det drog igång igen...verkar vara på en utdöende fas dock...några dagar till...sen har vi nog kvävt det mesta av dom tankarna...
Hur framtiden kommer o se ut, får tiden visa...men, jag tror nog att jag får kliva själv fram till rodret o styra skeppet mot ett håll som verkar vara mer intressant o lockande för mig själv...så att jag kan börja må bra...i varje fall för någon stund...
Tror nog dock att jag ändå lagd åt det mer depressiva hållet...nåt som kommer o följa med mig resten av livet...att ha ångest o dylikt...har haft det väldigt länge, utan att egentligen förstå vad det varit, förrän nu i efterhand...
O den första tunga ångesten slog ner 8e April 1994, runt klockan 16:00 (så jävla stenhårt kommer jag ihåg detta)...sån tomhet har jag aldrig kännt förut som just den dan...allt bara tvärdog inom mig...helt sjukt...hade svårt o andas...o fokusera...jag blev helt rastlös på bara några sekunder...o behövde komma ut...behövde aktivera mig...komma bort ifrån allt...
"Rockstjärna funnen död" var rubriken...o en bild bredvid...min idol var borta...jag hade aldrig trott att jag kunde ha så starka känslor för en person jag aldrig träffat i hela mitt liv...men, hans musik talade mitt språk...o nu talade han inte åt mig nåt mer...
Efter denna dag så har jag haft mer "nere" dagar än bra dagar...innan så var jag en något mer gladare person, även fast livet sett ut som ett helvete fram tills dess...
Men, jag orkade inte bry mig så mycket efteråt...inte på samma sätt som innan...det tog så pass hårt på mig...att jag ändrade på mig som person inom några minuter...jaa, sekunder...den jag var förut, var jag inte längre...
Jag borde sökt hjälp redan då...kanske hade man kunnat förhindra en total mental kollaps o jag kanske hade kunnat återfå mitt liv i ett mycket tidigare läge...nåt jag egentligen inte orkat ta tag i på allvar sen dess...utom en period mellan 2000-2001...då jag fick min livsglädje tillbaka för en stund...men, den gick utför 2002 o framåt...så oxo min relation...
Att jag är en svår person o ha o göra med, är det inte många som vet...då jag visar en annan jag utåt...men, trycker man bara på rätt (fel?) knappar, så kan man få se den andra jag...o den e inte lika rolig o ha o göra med...till o med jag själv e rädd för den delen...han kan säga saker som kan såra folk, utan att tänka sig för...den personen pratar först o tänker efteråt...den personen har varit mer synlig sista året än förut...o mer aggressivare än tidigare...
Jag har lärt mig att andas djupt när jag känner att den andra jag vill komma fram...de e jobbigt som fan...för det gör ont o kväva ner den arga delen av mig...
Jag talar nu som om jag hade flera personligheter inom mig...jag tror nog att jag är jag i ett nötskal o jag får stå för mina aktioner o misstag själv...istället för o skylla bort det på en inre personlighetsklyvning...men, ibland känns det som jag är flera personer som bor i samma kropp...o vissa vill fram mer än andra...hmmm...
De e fan konstigt att man inte lärt sig så mycket om sig själv även fast man varit med i några årtionden redan...man förvånas nästan varje dag på hur man agerar på vissa saker som sker i ens liv...
Så många frågor...så lite svar...var passar jag in egentligen...?
Livet e nog för kort för o hänga upp sig på saker o ting...shit happens...men, du e kvar i livet...tills vidare...live with it...eller hoppa av...valet e ditt...
I know...jag jobbar på det...
Ledig i 2 dagar nu...
Ett fortsatt kaos i huvudet...dock fick jag ett avbräck i några timmar i natt...vilket var jävligt skönt...för en gångs skull...innan det drog igång igen...verkar vara på en utdöende fas dock...några dagar till...sen har vi nog kvävt det mesta av dom tankarna...
Hur framtiden kommer o se ut, får tiden visa...men, jag tror nog att jag får kliva själv fram till rodret o styra skeppet mot ett håll som verkar vara mer intressant o lockande för mig själv...så att jag kan börja må bra...i varje fall för någon stund...
Tror nog dock att jag ändå lagd åt det mer depressiva hållet...nåt som kommer o följa med mig resten av livet...att ha ångest o dylikt...har haft det väldigt länge, utan att egentligen förstå vad det varit, förrän nu i efterhand...
O den första tunga ångesten slog ner 8e April 1994, runt klockan 16:00 (så jävla stenhårt kommer jag ihåg detta)...sån tomhet har jag aldrig kännt förut som just den dan...allt bara tvärdog inom mig...helt sjukt...hade svårt o andas...o fokusera...jag blev helt rastlös på bara några sekunder...o behövde komma ut...behövde aktivera mig...komma bort ifrån allt...
"Rockstjärna funnen död" var rubriken...o en bild bredvid...min idol var borta...jag hade aldrig trott att jag kunde ha så starka känslor för en person jag aldrig träffat i hela mitt liv...men, hans musik talade mitt språk...o nu talade han inte åt mig nåt mer...
Efter denna dag så har jag haft mer "nere" dagar än bra dagar...innan så var jag en något mer gladare person, även fast livet sett ut som ett helvete fram tills dess...
Men, jag orkade inte bry mig så mycket efteråt...inte på samma sätt som innan...det tog så pass hårt på mig...att jag ändrade på mig som person inom några minuter...jaa, sekunder...den jag var förut, var jag inte längre...
Jag borde sökt hjälp redan då...kanske hade man kunnat förhindra en total mental kollaps o jag kanske hade kunnat återfå mitt liv i ett mycket tidigare läge...nåt jag egentligen inte orkat ta tag i på allvar sen dess...utom en period mellan 2000-2001...då jag fick min livsglädje tillbaka för en stund...men, den gick utför 2002 o framåt...så oxo min relation...
Att jag är en svår person o ha o göra med, är det inte många som vet...då jag visar en annan jag utåt...men, trycker man bara på rätt (fel?) knappar, så kan man få se den andra jag...o den e inte lika rolig o ha o göra med...till o med jag själv e rädd för den delen...han kan säga saker som kan såra folk, utan att tänka sig för...den personen pratar först o tänker efteråt...den personen har varit mer synlig sista året än förut...o mer aggressivare än tidigare...
Jag har lärt mig att andas djupt när jag känner att den andra jag vill komma fram...de e jobbigt som fan...för det gör ont o kväva ner den arga delen av mig...
Jag talar nu som om jag hade flera personligheter inom mig...jag tror nog att jag är jag i ett nötskal o jag får stå för mina aktioner o misstag själv...istället för o skylla bort det på en inre personlighetsklyvning...men, ibland känns det som jag är flera personer som bor i samma kropp...o vissa vill fram mer än andra...hmmm...
De e fan konstigt att man inte lärt sig så mycket om sig själv även fast man varit med i några årtionden redan...man förvånas nästan varje dag på hur man agerar på vissa saker som sker i ens liv...
Så många frågor...så lite svar...var passar jag in egentligen...?
Livet e nog för kort för o hänga upp sig på saker o ting...shit happens...men, du e kvar i livet...tills vidare...live with it...eller hoppa av...valet e ditt...
I know...jag jobbar på det...
fredag 27 juni 2008
Allmänt jidder...
27/6 -08...19:31...Fredag kväll...
Snart jobb...näst sista natten innan semester...dock har jag 2 dagar ledigt mellan dom nätterna...Lör o Sön...najs som fan...
Förrövrigt ska jag släppa det andra jag har genomgått sista dagarna...jag orkar inte längre...
Dessutom mår jag, efter omständigheterna, ovanligt bra...även fast jag har nån form av ångest ännu...men, den känns rätt ytlig...lätt o skaka av för tillfället...dock så e den påträngande...att den återkommer hela tiden...det går i vågor...
Jag tror att om jag skulle sitta här o skriva om detta nån timme senare, så skulle det nog se helt annorlunda ut...o jag kan inte lova att det inte blir mer jobbigt ält i nån närkommande blog...dock så tycker jag att denna del känns rätt avklarad o söndertjatad...jag tycker jag fått ut det mesta jag behöver ha sagt om det...
Tror nog jag ska helst koncentrera mig på o få ordning på mitt eget liv istället för o få andra o må ändå sämre än dom redan mår...vad vet jag...ingen berättar ju nåt för mig längre, så...känns lite out of the loop häröver...fast, de inget nytt...är ju rätt bekant med detta redan sen några årtionden tillbaka...
Kanske oxo just därför jag har svårt o lita fullt ut på vissa folk...man har misstankar om dom hela tiden...(gäller inte bara vänner, utan, folk generellt)...vissa vill vara buddy-buddy efter 3 sekunder, bara för att hälla över ett ton skit, över en, dryga timman senare...eller nåt...
Detta har även påverkat dom som jag kallar mina vänner...då jag fortfarande analyserar dom o deras beteende o attityd gentemot mig...jag kan bli jävligt off för ingenting...de e nåt jag jobbar på oxo...lite svårt, då det kan hända när som helst...
En annan sak...jag funderar allvarligt på o sluta dricka...alkoholen får mig o bli just den personen som jag beskriver här ovan...jag måste få kontroll över mitt liv...jag vet att jag inte kommer o sluta dricka helt, men, jag hoppas att jag kan dra ner det ändå mer än vad jag redan gjort...dricker knappt nånting längre...men, när jag gör det, så kan det bli en hel del...
Kanske kan hitta nån som kan hålla koll på mig...hon e nog därute nånstans...måste bara hitta henne...
Jag vill inte förlora mina vänner...för, jag tycker om dom ändå...även fast vi inte umgås alls lika mycket som vi borde...o även fast saker händer som inte borde...men, ibland känns det som vi alla glider ifrån varandra...längre o längre bort...även fast vi nästan precis mötts...till slut så e det bara minnen kvar...precis som hände med förra klicken jag umgicks med på 90-talet...ingen pratar med varandra längre...knappt...vi har inte setts på nästan 10 år...alla har sitt egna på sitt eget håll...
Det som sker nu, känns alltför bekant på många sätt...det börjar i små steg...sen slutar man prata med varandra...o man ses bara när någon drar ihop värsta storfesten...o...sen...tvärslut...nada...
Fy fan för repriser...
Jaja...så där blev det idag...
Snart jobb...näst sista natten innan semester...dock har jag 2 dagar ledigt mellan dom nätterna...Lör o Sön...najs som fan...
Förrövrigt ska jag släppa det andra jag har genomgått sista dagarna...jag orkar inte längre...
Dessutom mår jag, efter omständigheterna, ovanligt bra...även fast jag har nån form av ångest ännu...men, den känns rätt ytlig...lätt o skaka av för tillfället...dock så e den påträngande...att den återkommer hela tiden...det går i vågor...
Jag tror att om jag skulle sitta här o skriva om detta nån timme senare, så skulle det nog se helt annorlunda ut...o jag kan inte lova att det inte blir mer jobbigt ält i nån närkommande blog...dock så tycker jag att denna del känns rätt avklarad o söndertjatad...jag tycker jag fått ut det mesta jag behöver ha sagt om det...
Tror nog jag ska helst koncentrera mig på o få ordning på mitt eget liv istället för o få andra o må ändå sämre än dom redan mår...vad vet jag...ingen berättar ju nåt för mig längre, så...känns lite out of the loop häröver...fast, de inget nytt...är ju rätt bekant med detta redan sen några årtionden tillbaka...
Kanske oxo just därför jag har svårt o lita fullt ut på vissa folk...man har misstankar om dom hela tiden...(gäller inte bara vänner, utan, folk generellt)...vissa vill vara buddy-buddy efter 3 sekunder, bara för att hälla över ett ton skit, över en, dryga timman senare...eller nåt...
Detta har även påverkat dom som jag kallar mina vänner...då jag fortfarande analyserar dom o deras beteende o attityd gentemot mig...jag kan bli jävligt off för ingenting...de e nåt jag jobbar på oxo...lite svårt, då det kan hända när som helst...
En annan sak...jag funderar allvarligt på o sluta dricka...alkoholen får mig o bli just den personen som jag beskriver här ovan...jag måste få kontroll över mitt liv...jag vet att jag inte kommer o sluta dricka helt, men, jag hoppas att jag kan dra ner det ändå mer än vad jag redan gjort...dricker knappt nånting längre...men, när jag gör det, så kan det bli en hel del...
Kanske kan hitta nån som kan hålla koll på mig...hon e nog därute nånstans...måste bara hitta henne...
Jag vill inte förlora mina vänner...för, jag tycker om dom ändå...även fast vi inte umgås alls lika mycket som vi borde...o även fast saker händer som inte borde...men, ibland känns det som vi alla glider ifrån varandra...längre o längre bort...även fast vi nästan precis mötts...till slut så e det bara minnen kvar...precis som hände med förra klicken jag umgicks med på 90-talet...ingen pratar med varandra längre...knappt...vi har inte setts på nästan 10 år...alla har sitt egna på sitt eget håll...
Det som sker nu, känns alltför bekant på många sätt...det börjar i små steg...sen slutar man prata med varandra...o man ses bara när någon drar ihop värsta storfesten...o...sen...tvärslut...nada...
Fy fan för repriser...
Jaja...så där blev det idag...
Trust Issues...
27/6 -08...7:18...Fredag morgon...
Hemma från jobbet...o nästintill konstant tänkande på vad som skett dom senaste dagarna...på repeat...kan inte stänga av...ibland så tror jag det är över...o så sätter det igång igen...orkar inte...pissjobbigt...
O de fan deprimerande o läsa dom här jävla bloggarna jag ritat ihop så här långt...bara en massa självdestruktivt beteende...jag antar att de e så mitt liv ser ut...no happy sunshine stories om livets lyckliga dagar o långa shopping rundor o latte-missbruk o suntanlotion o annat glammigt o stojigt, som vissa bloggar verkar uteslutande handla om...utan...mest bara mörkt, nattsvart, död, hat o liknande eländiga termer...
Vi kan väl fortsätta ett tag till på den vägen...börjar ju bli rätt duktig på det...hmmmm....
Jag har gått igenom lögn-visan o några till dom sista bloggarna...har några andra på lager...vet inte om de e läge o ens rita ner dom...men...jag kan ju göra ett undantag...så får jag ut det ur systemet...oxo...hmmm...jag gillar ju bara o vara ärlig...kanske för ärlig...kanske jag kan ta lärdom av dom som kör med lögner o börja göra likadant...? Bara för att...hmmm...
Trust Issues...
Jag tror rätt bestämt att jag fått lägre förtroende för min vän...inte så mycket av lögn-grejjen...utan mer för att det känns som hon utnyttjade mig...hon utnyttjade ett läge hon fick...på min bekostnad, så att säga...
Alltså...vi har haft lite trassligt vän-förhållande sen tidigare...men, jag ville att hon skulle hänga på, på Accelerator, med mig, eftersom jag visste att många av hennes favoritband spelade där den kvällen...jag hade kunnat välja vem som helst...men, jag valde henne, av allihopa...jag hade sett fram emot en helkväll med grymt bra musik...o en kväll där vi kunde umgås...bara vi två...visst, man pratar med folk som kommer o går förbi...men...ändå en kväll som skulle gå i "om-bondningens" tecken efter vårat rätt risiga vän-relation sista tiden...
*Fast Forward* (läs tidigare blog)
Ja, shit happens...men...där nånstans så försvann en hel del av förtroendet oxo...o den kan man ju inte bygga upp tillbaka på 2 dagar...inte om man spenderat drygt 2 år o bygga upp sin status...raserad på ett par sekunder...
Hmmm...vi får se var detta leder...jag har inte sån värst stor lust o hänga med min vän just nu av förklarliga anledningar...det kommer troligen inte bli som förr...alls...relationen har fått sig en rejäl törn...jag har ingen lust o anförtro mina inre idéer till henne igen...som förut...
Hon gjorde sitt val häromnatten...jag gjorde mitt val timmarna efteråt...
Den jag förut kallade för min bästa vän...är numera bara min vän...hon har rasat på listan med andra ord...långt ner...
Personer som gjort liknande grejjer...har jag i vissa fall inte ens talat med ännu...ens efter år sen det hände...vad det än må vara...jag kan bli jävligt kylig mot personer som gör mig illa...mentalt...jag behöver inte sånna personer i mitt liv...klarar mig bra utan dom...även fast en del av dom ingår min egen familj...jag bara stänger av dom...existens...noll...
Den som är ärlig mot mig o kan rakryggad stå för vad dom gjort...har en vän i mig...länge...den bästa du kan ha...jag lyssnar...jag ger råd...jag e där när du behöver nån...jag kan hålla en hemlighet...jag kommer aldrig o göra dig illa...
Men, den dan du bryter själv mot dom oskrivna vän-lagarna...så kommer jag inte vara lika kul o ha o göra med...jag stänger ner dig...rakt av...om jag har lust...o om jag nu ger nån en extra chans o visa att dom kan bättre...så e de bäst att dom håller hårt i den extra chansen o går fullt ut för o bevisa att dom klarar av o vara den vännen dom var innan, till o med bättre...släpp taget...o du e borta...out of my visinity...gone...out...
Samtidigt så kan du vara beredd på att få bli bemött på exakt samma sätt som jag en gång blev...bara för att du själv ska få känna hur det e o vara vid sidan av...som en åskådare för hela spektaklet...med andra ord...bemöt folk som du själv vill bli bemött...treat me like an asshole o jag kommer definitivt o bemöta det med ett ton skit...just becuz...
En vacker dag så kommer du o vakna o undra vad fan det var som hände...hur kunde det bli så här...? Jag kommer inte o vara vid din sida den dagen...har viktigare saker för mig...rensa ogräs eller odla skägg...
Långt...men, nu e det ute...
Hemma från jobbet...o nästintill konstant tänkande på vad som skett dom senaste dagarna...på repeat...kan inte stänga av...ibland så tror jag det är över...o så sätter det igång igen...orkar inte...pissjobbigt...
O de fan deprimerande o läsa dom här jävla bloggarna jag ritat ihop så här långt...bara en massa självdestruktivt beteende...jag antar att de e så mitt liv ser ut...no happy sunshine stories om livets lyckliga dagar o långa shopping rundor o latte-missbruk o suntanlotion o annat glammigt o stojigt, som vissa bloggar verkar uteslutande handla om...utan...mest bara mörkt, nattsvart, död, hat o liknande eländiga termer...
Vi kan väl fortsätta ett tag till på den vägen...börjar ju bli rätt duktig på det...hmmmm....
Jag har gått igenom lögn-visan o några till dom sista bloggarna...har några andra på lager...vet inte om de e läge o ens rita ner dom...men...jag kan ju göra ett undantag...så får jag ut det ur systemet...oxo...hmmm...jag gillar ju bara o vara ärlig...kanske för ärlig...kanske jag kan ta lärdom av dom som kör med lögner o börja göra likadant...? Bara för att...hmmm...
Trust Issues...
Jag tror rätt bestämt att jag fått lägre förtroende för min vän...inte så mycket av lögn-grejjen...utan mer för att det känns som hon utnyttjade mig...hon utnyttjade ett läge hon fick...på min bekostnad, så att säga...
Alltså...vi har haft lite trassligt vän-förhållande sen tidigare...men, jag ville att hon skulle hänga på, på Accelerator, med mig, eftersom jag visste att många av hennes favoritband spelade där den kvällen...jag hade kunnat välja vem som helst...men, jag valde henne, av allihopa...jag hade sett fram emot en helkväll med grymt bra musik...o en kväll där vi kunde umgås...bara vi två...visst, man pratar med folk som kommer o går förbi...men...ändå en kväll som skulle gå i "om-bondningens" tecken efter vårat rätt risiga vän-relation sista tiden...
*Fast Forward* (läs tidigare blog)
Ja, shit happens...men...där nånstans så försvann en hel del av förtroendet oxo...o den kan man ju inte bygga upp tillbaka på 2 dagar...inte om man spenderat drygt 2 år o bygga upp sin status...raserad på ett par sekunder...
Hmmm...vi får se var detta leder...jag har inte sån värst stor lust o hänga med min vän just nu av förklarliga anledningar...det kommer troligen inte bli som förr...alls...relationen har fått sig en rejäl törn...jag har ingen lust o anförtro mina inre idéer till henne igen...som förut...
Hon gjorde sitt val häromnatten...jag gjorde mitt val timmarna efteråt...
Den jag förut kallade för min bästa vän...är numera bara min vän...hon har rasat på listan med andra ord...långt ner...
Personer som gjort liknande grejjer...har jag i vissa fall inte ens talat med ännu...ens efter år sen det hände...vad det än må vara...jag kan bli jävligt kylig mot personer som gör mig illa...mentalt...jag behöver inte sånna personer i mitt liv...klarar mig bra utan dom...även fast en del av dom ingår min egen familj...jag bara stänger av dom...existens...noll...
Den som är ärlig mot mig o kan rakryggad stå för vad dom gjort...har en vän i mig...länge...den bästa du kan ha...jag lyssnar...jag ger råd...jag e där när du behöver nån...jag kan hålla en hemlighet...jag kommer aldrig o göra dig illa...
Men, den dan du bryter själv mot dom oskrivna vän-lagarna...så kommer jag inte vara lika kul o ha o göra med...jag stänger ner dig...rakt av...om jag har lust...o om jag nu ger nån en extra chans o visa att dom kan bättre...så e de bäst att dom håller hårt i den extra chansen o går fullt ut för o bevisa att dom klarar av o vara den vännen dom var innan, till o med bättre...släpp taget...o du e borta...out of my visinity...gone...out...
Samtidigt så kan du vara beredd på att få bli bemött på exakt samma sätt som jag en gång blev...bara för att du själv ska få känna hur det e o vara vid sidan av...som en åskådare för hela spektaklet...med andra ord...bemöt folk som du själv vill bli bemött...treat me like an asshole o jag kommer definitivt o bemöta det med ett ton skit...just becuz...
En vacker dag så kommer du o vakna o undra vad fan det var som hände...hur kunde det bli så här...? Jag kommer inte o vara vid din sida den dagen...har viktigare saker för mig...rensa ogräs eller odla skägg...
Långt...men, nu e det ute...
torsdag 26 juni 2008
Bara tomt nu...
26/6 -08...18:54...Torsdag kväll...
Jag börjar få nya hjärnspöken o slåss mot...möt: Jag är oattraktiv o jävligt tråkig...eller, de e så det känns...inte lätt när man redan e lakoniskt lagd som person...
Fan för o vara socialt handikappad...
Sista 12 timmarna har varit...konstiga...tomma...lugna...men ältande...samma bilder i huvudet...samma tankar i huvudet...om o om o om igen...jag vet inte vad jag ska tro på längre...jag behöver seriöst komma ifrån det här...då detta inte ger mig något längre...detta verkar vara en avklarad fas av mitt liv...som inte egentligen ledde nånstans...så känns det för tillfället i varje fall...
En gång i tiden, så hade jag förhoppningar om dom nya relationerna jag haft tur o möta...men, när man blir sårad mentalt o avspisad, så känner man sig rätt ful o oåtrådd...dom här känslorna går inte o skaka av sig på några minuter...dom följer med dig...hela resan...till slutstationen...
Ibland (för det mesta) har det kännts att jag levt mitt liv på andras villkor...jag vill ju vara en god vän o ställa upp...men...när får man tillbaks nåntning...? När kommer mitt break...?
Inte lätt o leva...då man e lakoniskt lagd som sagt...nåt jag kommer o vara hela vägen till slutet...
...en tyst varelse...som är sina vänner till lags...fan, jag orkar inte längre...
Tomt...bara tomt nu...jag orkar inte tänka längre...jag orkar ingenting längre...så jävla mentalt körd så...jag vet inte...jag orkar bara inte mer...jag orkar inte...
...
Jag börjar få nya hjärnspöken o slåss mot...möt: Jag är oattraktiv o jävligt tråkig...eller, de e så det känns...inte lätt när man redan e lakoniskt lagd som person...
Fan för o vara socialt handikappad...
Sista 12 timmarna har varit...konstiga...tomma...lugna...men ältande...samma bilder i huvudet...samma tankar i huvudet...om o om o om igen...jag vet inte vad jag ska tro på längre...jag behöver seriöst komma ifrån det här...då detta inte ger mig något längre...detta verkar vara en avklarad fas av mitt liv...som inte egentligen ledde nånstans...så känns det för tillfället i varje fall...
En gång i tiden, så hade jag förhoppningar om dom nya relationerna jag haft tur o möta...men, när man blir sårad mentalt o avspisad, så känner man sig rätt ful o oåtrådd...dom här känslorna går inte o skaka av sig på några minuter...dom följer med dig...hela resan...till slutstationen...
Ibland (för det mesta) har det kännts att jag levt mitt liv på andras villkor...jag vill ju vara en god vän o ställa upp...men...när får man tillbaks nåntning...? När kommer mitt break...?
Inte lätt o leva...då man e lakoniskt lagd som sagt...nåt jag kommer o vara hela vägen till slutet...
...en tyst varelse...som är sina vänner till lags...fan, jag orkar inte längre...
Tomt...bara tomt nu...jag orkar inte tänka längre...jag orkar ingenting längre...så jävla mentalt körd så...jag vet inte...jag orkar bara inte mer...jag orkar inte...
...
När verkligheten slår ner i 180...
26/6 -08...06:25...Torsdag morgon...
Intressant kväll/natt...
Först Accelerator...sen en lögn på det, av en vän...för o korta ner allting...
Jag pallar en hel del...o kan förlåta en hel del...jag är inte helt omöjlig...men...lögner...
Jag måste bli bättre på o lyssna på mitt inre röst...o den dök upp rätt omgående då vi gjorde nya bekantskaper på Accelerator...kändes bara fel...helt jävla fel...borde bara dragit hem...bara för att slippa vara med om resten...
Det finns folk jag klickar med direkt...det finns folk jag "låtsas" klicka med för stunden...o denna "klicken" tillhör den andra kategorin...fel, fel, fel...bara fel...
Det sjuka är att jag mår bra just nu...jag fattar inte varför jag inte brutit ihop ännu...mina händer har skakat i stort sett non-stop i 3 dagar...just nu, ingenting...total lugn...jag fattar noll...
Jag kanske har gjort valet...av att inte ha med lögnare o göra...o då har min kropp gått tillbaka till normal viloläge...typ, enough is enough...jag orkar inte bli "sårad" o må illa av att umgås med dom jag kallar mina vänner...
Personen i fråga kanske egentligen inte vill ha med mig o göra o därför agerar på ett sätt som gör att jag mår illa av att umgås med den...dock har jag hört annorlunda...men...vad är sant o vad är falskt...? Jag vet inte längre...en lögn nu kan ha varit en massa andra lögner tidigare...
Vänner ljuger inte för varandra...oavsett vad det gäller...o denna vän håller på o förlora mig ur sin lista...för, jag pallar inte mer...det är nog...o det gör ont o säga det, för denna person betyder nåt helvetiskt mycket för mig...o jag har gett denna vän både en o två chanser att rentvå sig o visa att den klarar av att agera på ett någorlunda vuxet sätt när vi umgås...
Jag vet dock var allt går fel...alkoholen...min vän måste sluta med det...för, det sårar andra...och personen kommer inte bara o förlora mig som vän om det fortsätter som det gjort...
Jag har haft liknande situationer med tidigare vänner där alkoholen har förstört vänskaper mitt framför ögonen på en...o jag ser det hända igen...
Min vän, du behöver hjälp...med o bli kvitt alkoholen...för det kommer annars att förstöra allt...även mellan oss...du sårar folk när du dricker...omedvetet...o just därför är det farligt...för en vacker dag kommer du inte ha dina vänner med dig, när något till slut går fel...o, en vän ska ju vara där 24/7...oavsett...men, inte om du sårat dom...o jag vill egentligen inte förlora dig som vän, men, jag orkar inte umgås med dig så länge du lever ett självdestruktivt liv med inslag av svek o lögner...det gör ont...förbannat ont...
Efter allt...jag älskar dig...verkligen...på riktigt...och skulle mest av allt vilja ha dig som min egen...men, inte som det är nu...
Fan för o vara kär i fel personer...
Intressant kväll/natt...
Först Accelerator...sen en lögn på det, av en vän...för o korta ner allting...
Jag pallar en hel del...o kan förlåta en hel del...jag är inte helt omöjlig...men...lögner...
Jag måste bli bättre på o lyssna på mitt inre röst...o den dök upp rätt omgående då vi gjorde nya bekantskaper på Accelerator...kändes bara fel...helt jävla fel...borde bara dragit hem...bara för att slippa vara med om resten...
Det finns folk jag klickar med direkt...det finns folk jag "låtsas" klicka med för stunden...o denna "klicken" tillhör den andra kategorin...fel, fel, fel...bara fel...
Det sjuka är att jag mår bra just nu...jag fattar inte varför jag inte brutit ihop ännu...mina händer har skakat i stort sett non-stop i 3 dagar...just nu, ingenting...total lugn...jag fattar noll...
Jag kanske har gjort valet...av att inte ha med lögnare o göra...o då har min kropp gått tillbaka till normal viloläge...typ, enough is enough...jag orkar inte bli "sårad" o må illa av att umgås med dom jag kallar mina vänner...
Personen i fråga kanske egentligen inte vill ha med mig o göra o därför agerar på ett sätt som gör att jag mår illa av att umgås med den...dock har jag hört annorlunda...men...vad är sant o vad är falskt...? Jag vet inte längre...en lögn nu kan ha varit en massa andra lögner tidigare...
Vänner ljuger inte för varandra...oavsett vad det gäller...o denna vän håller på o förlora mig ur sin lista...för, jag pallar inte mer...det är nog...o det gör ont o säga det, för denna person betyder nåt helvetiskt mycket för mig...o jag har gett denna vän både en o två chanser att rentvå sig o visa att den klarar av att agera på ett någorlunda vuxet sätt när vi umgås...
Jag vet dock var allt går fel...alkoholen...min vän måste sluta med det...för, det sårar andra...och personen kommer inte bara o förlora mig som vän om det fortsätter som det gjort...
Jag har haft liknande situationer med tidigare vänner där alkoholen har förstört vänskaper mitt framför ögonen på en...o jag ser det hända igen...
Min vän, du behöver hjälp...med o bli kvitt alkoholen...för det kommer annars att förstöra allt...även mellan oss...du sårar folk när du dricker...omedvetet...o just därför är det farligt...för en vacker dag kommer du inte ha dina vänner med dig, när något till slut går fel...o, en vän ska ju vara där 24/7...oavsett...men, inte om du sårat dom...o jag vill egentligen inte förlora dig som vän, men, jag orkar inte umgås med dig så länge du lever ett självdestruktivt liv med inslag av svek o lögner...det gör ont...förbannat ont...
Efter allt...jag älskar dig...verkligen...på riktigt...och skulle mest av allt vilja ha dig som min egen...men, inte som det är nu...
Fan för o vara kär i fel personer...
onsdag 25 juni 2008
...o så kom nästa dag...
25/6 -08...15:21...Onsdag...
Vakna upp i en hav av kåthet...
De var väl allt som behövdes i dessa dagar...
Nice...
Who the lucky one be...?
Jag letar än...
Vakna upp i en hav av kåthet...
De var väl allt som behövdes i dessa dagar...
Nice...
Who the lucky one be...?
Jag letar än...
tisdag 24 juni 2008
Plågad av många, saknad av ingen...
24/6 -08...14:01...Tisdag...
Lyckades sova 4 timmar o 30 minuter innan jag vaknade första gången...o sen runda 3 timmar till efter det innan jag gick upp...har sovit så här sista tiden...man sover aldrig ut sig...o dagen blir därefter...ett bra tag sen jag fick sova ut ordentligt...
Jag får ingen stopp på tankeverksamheten...även fast det står still, så är det fullt drag...hela tiden...ett sorl av oljud som bankar inne i mitt huvud...som vill ut...men, som inte har nånstans o ta vägen...
Jag har börjat skriva låtar igen...tydligen gör jag det när jag mår dåligt, har jag märkt...o det har jag gjort ett bra tag...i sånna fall...om man nu ska utgå från min egen teori...
Dock så är det ett bra sätt o få ut det som stör inne i huvudet...att man får ner det nånstans...det blir som en alternativ blog nästan...bara så att det andra som ligger o gömmer djupare i en kan komma närmre o få komma ut...känns som de e en kaotisk kö inombords..."ingen panik, alla på en gång"...
Fan för o va deppig...jag orkar inte...men, jag klarar inte o skaka av denna känsla...den bara finns där...bara för att...tror den hängt med i DNA-uppsättningen...lakoniskt deprimerande blyg själ som inte har kontroll över sitt liv...då det verkar vara nån annan som kontrollerar mig o mina tankar...annars skulle jag väl själv kunna styra o välja vad jag vill tänka på...eller...?
I går var en kort men trevlig kväll i goda vänners lag...o alkohol...o musik...o ångest...o depression...näh, jag mådde inte bra, det såg dom oxo...men, va fan ska man göra...ljuga...? Jag ljuger inte...jag berättar som det är, för folk som orkar o vågar höra sanningen...oavsett vad det än må vara om...eller, så håller jag käft...för o slippa såra folk...mer...för, dom flesta i min omgivning mår dåligt från början...varför förvärra skadan som redan e skedd...?
Jag önskar folk kunde vara uppriktiga tillbaka när det gäller saker o ting...o jag har en hel del folk runtomkring mig som anförtrott om en hel del galna saker...det har dom gjort i alla tider...men, ibland känns det som en del hoppar över några kapitel för o komma till avslut snabbare...men, de e i just dom missade kapitlen allting sker...o det är nog kanske oxo just därför som jag har lättare o deppa ihop när jag ser att jag missat nåt jag inte viljat veta om från första början...det gör förbannat ont när det sker...riktigt jävla ont...gör man så till en vän...?
Innebörden av orden "Jag älskar dig, du är min bäste vän" har följande oskrivna lagar:
* Jag kommer o ställa upp för dig oavsett vad det gäller...24/7...ring mig om det är nåt...
* Det finns ingenting i världen du inte kan prata med mig om, jag lyssnar...
* I min värld så är du alltid vacker, bäst, coolast...oavsett vad dom andra säger om dig...
* Jag kommer aldrig att göra nåt för o såra dig, jag vill att du ska må bra i mitt sällskap...
* Dina hemligheter e mina hemligheter...
* You name it, we do it...
...finns många fler...men...där i ligger grunderna...o många e beredda o skriva under detta...
Genom att bryta någon av dessa oskrivna lagar, så har man oxo berättat för den andra att "Jag älskar nog dig inte så mycket egentligen o du är nog inte min bäste vän efter allt"...annars så skulle man nog hålla igen sig rätt hårt för o inte bryta några av dessa punkter...
Jag har anförtrott mig till min bäste vän om en sak, som jag önskar att aldrig skulle ske i min närhet...men ändå så skedde det...o då gjorde jag precis det jag sagt jag skulle göra om jag fick vara med om det...jag stack...
I o med detta bröts punkten som lyder: Jag kommer aldrig att göra nåt som sårar dig, Jag vill att du ska må bra i mitt sällskap...
Men, det gjorde jag inte längre...frågan är om jag kommer o göra det alls...detta är en av många frågor som yrar runt i huvudet just nu...då starka känslor slåss mot realitet...
Jag har redan tidigare lovat mig att komma ifrån negativa element, för att inte förvärra kaoset som redan pågår...innan jag kan ta itu med det...
Jag måste oxo dra ner på alkoholen...för, det förvärrar saken i fel situationer...dricker rätt måttligt ändå...men, ibland så kan det bli pluggen ur...dock så var det ett bra tag sen sist...
Komma ifrån allt skulle vara rätt skönt...bara för ett tag, till en början...
Hmmm...
Lyckades sova 4 timmar o 30 minuter innan jag vaknade första gången...o sen runda 3 timmar till efter det innan jag gick upp...har sovit så här sista tiden...man sover aldrig ut sig...o dagen blir därefter...ett bra tag sen jag fick sova ut ordentligt...
Jag får ingen stopp på tankeverksamheten...även fast det står still, så är det fullt drag...hela tiden...ett sorl av oljud som bankar inne i mitt huvud...som vill ut...men, som inte har nånstans o ta vägen...
Jag har börjat skriva låtar igen...tydligen gör jag det när jag mår dåligt, har jag märkt...o det har jag gjort ett bra tag...i sånna fall...om man nu ska utgå från min egen teori...
Dock så är det ett bra sätt o få ut det som stör inne i huvudet...att man får ner det nånstans...det blir som en alternativ blog nästan...bara så att det andra som ligger o gömmer djupare i en kan komma närmre o få komma ut...känns som de e en kaotisk kö inombords..."ingen panik, alla på en gång"...
Fan för o va deppig...jag orkar inte...men, jag klarar inte o skaka av denna känsla...den bara finns där...bara för att...tror den hängt med i DNA-uppsättningen...lakoniskt deprimerande blyg själ som inte har kontroll över sitt liv...då det verkar vara nån annan som kontrollerar mig o mina tankar...annars skulle jag väl själv kunna styra o välja vad jag vill tänka på...eller...?
I går var en kort men trevlig kväll i goda vänners lag...o alkohol...o musik...o ångest...o depression...näh, jag mådde inte bra, det såg dom oxo...men, va fan ska man göra...ljuga...? Jag ljuger inte...jag berättar som det är, för folk som orkar o vågar höra sanningen...oavsett vad det än må vara om...eller, så håller jag käft...för o slippa såra folk...mer...för, dom flesta i min omgivning mår dåligt från början...varför förvärra skadan som redan e skedd...?
Jag önskar folk kunde vara uppriktiga tillbaka när det gäller saker o ting...o jag har en hel del folk runtomkring mig som anförtrott om en hel del galna saker...det har dom gjort i alla tider...men, ibland känns det som en del hoppar över några kapitel för o komma till avslut snabbare...men, de e i just dom missade kapitlen allting sker...o det är nog kanske oxo just därför som jag har lättare o deppa ihop när jag ser att jag missat nåt jag inte viljat veta om från första början...det gör förbannat ont när det sker...riktigt jävla ont...gör man så till en vän...?
Innebörden av orden "Jag älskar dig, du är min bäste vän" har följande oskrivna lagar:
* Jag kommer o ställa upp för dig oavsett vad det gäller...24/7...ring mig om det är nåt...
* Det finns ingenting i världen du inte kan prata med mig om, jag lyssnar...
* I min värld så är du alltid vacker, bäst, coolast...oavsett vad dom andra säger om dig...
* Jag kommer aldrig att göra nåt för o såra dig, jag vill att du ska må bra i mitt sällskap...
* Dina hemligheter e mina hemligheter...
* You name it, we do it...
...finns många fler...men...där i ligger grunderna...o många e beredda o skriva under detta...
Genom att bryta någon av dessa oskrivna lagar, så har man oxo berättat för den andra att "Jag älskar nog dig inte så mycket egentligen o du är nog inte min bäste vän efter allt"...annars så skulle man nog hålla igen sig rätt hårt för o inte bryta några av dessa punkter...
Jag har anförtrott mig till min bäste vän om en sak, som jag önskar att aldrig skulle ske i min närhet...men ändå så skedde det...o då gjorde jag precis det jag sagt jag skulle göra om jag fick vara med om det...jag stack...
I o med detta bröts punkten som lyder: Jag kommer aldrig att göra nåt som sårar dig, Jag vill att du ska må bra i mitt sällskap...
Men, det gjorde jag inte längre...frågan är om jag kommer o göra det alls...detta är en av många frågor som yrar runt i huvudet just nu...då starka känslor slåss mot realitet...
Jag har redan tidigare lovat mig att komma ifrån negativa element, för att inte förvärra kaoset som redan pågår...innan jag kan ta itu med det...
Jag måste oxo dra ner på alkoholen...för, det förvärrar saken i fel situationer...dricker rätt måttligt ändå...men, ibland så kan det bli pluggen ur...dock så var det ett bra tag sen sist...
Komma ifrån allt skulle vara rätt skönt...bara för ett tag, till en början...
Hmmm...
måndag 23 juni 2008
Tomt...
23/6 -08...19:01...Måndag kväll...
Sovit dåligt...jobbet ska vi inte ens prata om, var nog en av dom värdelösaste nätterna på länge, ångestladdat...jag får inte stopp på tankarna...dom åker skytteltarfik, fram o tillbaka...hela jävla tiden...o när jag äntligen får ro i nån sekund...jaaa...sekund...så e dom tillbaka igen...
Jag mådde rätt bra fram tills jag såg det jag inte ville se...5 sekunder...sen ville jag bara därifrån...kunde inte andas...
Att önska att nån mår bra i ens närhet o sedan vara den som raserar den andres välmående (under en period man har genomgått ett mörkt helvete)...e de o vara en god vän...?
I sånna fall har jag missat nånting nånstans...
Jag orkar bara inte nu...jag kan inte ha destruktivitet i mitt liv längre, då de e allt jag haft så länge jag levat...jag försöker ju fan pussla ihop mitt liv så gott det går...o när jag tror att jag lyckats...så e de nåt som går fel o allt, det jag byggt upp, rasar ihop...
Jag vet inte...fan...jag behöver mer tid...o jag orkar inte lägga ut mer tid på nåt som jag kommer o bli sårad av...oavsett...jag vill använda min tid till o leva...men, tydligen finns det andra planer för mig...
Just when you think you know...you don't really know a shit...who're you kiddin...?
I need a fuckin break...men, det lär nog aldrig komma...jag får nog ordna det själv...nån dag...
Nu ska jag iväg o dränka mina sorger...skål...
Sovit dåligt...jobbet ska vi inte ens prata om, var nog en av dom värdelösaste nätterna på länge, ångestladdat...jag får inte stopp på tankarna...dom åker skytteltarfik, fram o tillbaka...hela jävla tiden...o när jag äntligen får ro i nån sekund...jaaa...sekund...så e dom tillbaka igen...
Jag mådde rätt bra fram tills jag såg det jag inte ville se...5 sekunder...sen ville jag bara därifrån...kunde inte andas...
Att önska att nån mår bra i ens närhet o sedan vara den som raserar den andres välmående (under en period man har genomgått ett mörkt helvete)...e de o vara en god vän...?
I sånna fall har jag missat nånting nånstans...
Jag orkar bara inte nu...jag kan inte ha destruktivitet i mitt liv längre, då de e allt jag haft så länge jag levat...jag försöker ju fan pussla ihop mitt liv så gott det går...o när jag tror att jag lyckats...så e de nåt som går fel o allt, det jag byggt upp, rasar ihop...
Jag vet inte...fan...jag behöver mer tid...o jag orkar inte lägga ut mer tid på nåt som jag kommer o bli sårad av...oavsett...jag vill använda min tid till o leva...men, tydligen finns det andra planer för mig...
Just when you think you know...you don't really know a shit...who're you kiddin...?
I need a fuckin break...men, det lär nog aldrig komma...jag får nog ordna det själv...nån dag...
Nu ska jag iväg o dränka mina sorger...skål...
söndag 22 juni 2008
Nattsvart...
22/6 -08...2:28...Söndag morgon...
I detta nu så hatar jag livet mer än nånsin...jag måste härifrån...detta kväver mig...hur fan ska jag orka igenom alla "måsten" tills jag är fri...? Jag kan ju bara skita i allt o bara dra...
Jag kan inte andas i denna stad...denna land...denna världsdel...jag passar inte in här...jag är inte jag här...däremot är jag ingenting här...nånting som jag får bevisat till mig gång på gång...
2008...året jag drog ifrån allting...igen...sista mottot för året...no fucking strings attached...jag orkar inte...jag mår dåligt av det...jag mår dåligt av allt jag ser...jag pallar inte mer...det får räcka nu...jag orkar inte vara en del av folks liv längre...inte så länge jag mår dåligt själv av det...
Mörkt...svart...molnen e tillbaka...det var allt som behövdes...så var dom där igen...
Denna ångest kommer o vara svår o bli av med...
I detta nu så hatar jag livet mer än nånsin...jag måste härifrån...detta kväver mig...hur fan ska jag orka igenom alla "måsten" tills jag är fri...? Jag kan ju bara skita i allt o bara dra...
Jag kan inte andas i denna stad...denna land...denna världsdel...jag passar inte in här...jag är inte jag här...däremot är jag ingenting här...nånting som jag får bevisat till mig gång på gång...
2008...året jag drog ifrån allting...igen...sista mottot för året...no fucking strings attached...jag orkar inte...jag mår dåligt av det...jag mår dåligt av allt jag ser...jag pallar inte mer...det får räcka nu...jag orkar inte vara en del av folks liv längre...inte så länge jag mår dåligt själv av det...
Mörkt...svart...molnen e tillbaka...det var allt som behövdes...så var dom där igen...
Denna ångest kommer o vara svår o bli av med...
fredag 13 juni 2008
Håll i, nu åker vi...igen...
Fredagen den 13 Juni...10:54...Fredag morgon...
Ångest...det höll i drygt 10 dagar innan hjärnspökena hittade hem igen, detta e dag 3...fy fan...va jobbigt...
Sovit i 3 timmar...gick o la mig strax innan 8 i morse...o vakna upp för en knapp stund sen...omöjligt o somna om, då tankarna far omkring, som i ett kaos, i 180...jävla karusell...
FUUUUUUUCCCKKKK!!!!!
Ut o tackla dagen...fan...så får bli det bli...lär droppa som en fluga ikväll...annars lär man vakna 18, om man går o lägger sig igen, o lyckas somna om efter en 3-4 timmar...
Oh well...10+ dagar e väl bättre än inget, fick känna på hur det e o må bra...var länge sen sist...glömt bort hur jävla levande man kan känna sig, utan att behöva bry sig...tills man börjar bry sig...igen...o med det så börjar man må dåligt...igen...
Känslan av o vara ensam e nog jobbigast...den kan nog knäcka vem som helst...till slut...
I wanna be in like (just might), I wanna be in love (I am, in everyone, the wrong ones though)...
Den här känslan av att bara dra, har börjat kännas starkare igen...att lämna tryggheten låter inte som en "hit", men, för o finna ro o få leva ångestfritt ett tag, gör att det låter lockande...
Typ, I need a change to feel better again...hmmm...
Ensamt nu...orkar inte ens dricka...fast, de e nog lika bra så...kan behöva dom sista kvarvarande hjärncellerna för o komma fram till det ultimata planet...o ändå e det allt jag vill göra, supa skallen av mig, göra en total rensning...blåsa ut allting...
When can I hold you in my arms and know that you're mine...?
Hmmm...
Ångest...det höll i drygt 10 dagar innan hjärnspökena hittade hem igen, detta e dag 3...fy fan...va jobbigt...
Sovit i 3 timmar...gick o la mig strax innan 8 i morse...o vakna upp för en knapp stund sen...omöjligt o somna om, då tankarna far omkring, som i ett kaos, i 180...jävla karusell...
FUUUUUUUCCCKKKK!!!!!
Ut o tackla dagen...fan...så får bli det bli...lär droppa som en fluga ikväll...annars lär man vakna 18, om man går o lägger sig igen, o lyckas somna om efter en 3-4 timmar...
Oh well...10+ dagar e väl bättre än inget, fick känna på hur det e o må bra...var länge sen sist...glömt bort hur jävla levande man kan känna sig, utan att behöva bry sig...tills man börjar bry sig...igen...o med det så börjar man må dåligt...igen...
Känslan av o vara ensam e nog jobbigast...den kan nog knäcka vem som helst...till slut...
I wanna be in like (just might), I wanna be in love (I am, in everyone, the wrong ones though)...
Den här känslan av att bara dra, har börjat kännas starkare igen...att lämna tryggheten låter inte som en "hit", men, för o finna ro o få leva ångestfritt ett tag, gör att det låter lockande...
Typ, I need a change to feel better again...hmmm...
Ensamt nu...orkar inte ens dricka...fast, de e nog lika bra så...kan behöva dom sista kvarvarande hjärncellerna för o komma fram till det ultimata planet...o ändå e det allt jag vill göra, supa skallen av mig, göra en total rensning...blåsa ut allting...
When can I hold you in my arms and know that you're mine...?
Hmmm...
fredag 30 maj 2008
Future Plans
30/5 -08...08:18...Fredag morgon...
1 månad kvar till 2 veckors semester...o jag har inte ett suck om hur jag ska spendera dessa 2 veckor...hmmm...
*bara sitta o njuta av vädret...?
*dra till Finland...?
*sticka nån annanstans, utomlands...?
*älta om mina problem till folk som inte orkar höra på det längre...?
*ringa psykdoktor...?
*kanske allt av det ovanstående...?
Hmmm...det visar sig...om knappt dryga månan...vad det blir, vad jag valde...
Men av alla val jag har, så kommer jag nog o välja livet ändå...hur jävla mycket den kan suga ibland...hur jävla nere jag kommer o bli...för det kommer o komma dagar då jag kommer o må helvetes jävla pissilla än jag nånsin gjort tidigare...o jag kan bara hoppas att dom som vakar över mig, inte har förlängd kafferast den dan...dom har fan gjort sig förtjänta av guldstjärnor redan, så som det är...jobbat övertid vissa perioder...ja fy fan o vara den som har fått mig som uppgift...om man inte e mentalt körd redan, så kommer man definitivt bli det...hmmm...
En dag ska väl vi må bra oxo...
Jag måste få kontroll över mina vaneföreställningar, som kan sätta igång o spela rätt stora spratt inom mig vissa perioder...man vet inte vad som är på riktigt o vad som bara är illusioner till slut...det blir bara ett virrigt kaos inom en själv...
Det sjuka med detta är att jag har fått större förståelse för hur vissa våldsverkande personer kan få plötsliga hjärnsläpp o gå tokloss ute på stan mot oskyldiga människor, för att sedan komma ur det o inte fatta ett dugg om vad som hände, mer än att dom precis fixat minst 5 år på kåken, plus psykvård resterande tiden av sitt liv...just hur nära man är dom gränserna, men att man inte tillåter sig själv att kliva över på den sidan...hur jävla körd man än är vissa perioder...
Men att man fortfarande kan känna nån sorts...jaaa...samhörighet med denna person, som precis gjort det galna som man aldrig skulle tillåta sig själv att göra...att man kan känna hur personen mått när allt har hänt...hur jävla fel dådet än har varit...
Fast, samhörigheten gäller ju mest personer som har haft någorlunda normala liv innan hjärnsläppet o inte sådana som springer runt o låser in sina ungar i källaren i 20 år, dom kan man bara skicka direkt...
Folk frågar sig ibland "varför gjorde han det, som verkade så glad o verkade ha det gott ställt o allt"...just om personer som gått vidare o så...o, de i just det läget kan man säga att det materiella inte har så mycket o göra med varför man tog sitt liv...man kan vara rikast i världen, men ändå känna sig helt tom inombords...jag känner det själv, jag har en massa saker...men, det är bara saker...saker kommer, saker går...livet består...till sista andetaget...så...egentligen skulle jag kunna lägga ut hela mitt hem på auktion o ta o bränna upp alla pengar jag tjänat på det o sen bara dra...ett stort mellan finger åt hela världen liksom...what's the point you know...
Jag tror inte att alla förstår hur en person, som lever ett depressivt liv, tänker...tankegången är inte alltid rakt (A till B)...utan mer hoppande, man kommer aldrig fram till ett slutgiltigt svar...det snarare bildas fler frågor av den första frågan...en depressiv person är ofta filosofiskt lagd...tänker mycket...ältar mycket...hjärnan går non-stop...dag som natt...man tänker...hela tiden...försöker få kontroll över allt...men...det är för det mesta ett stort kaos däruppe...o därför måste vi tänka mer för o reda upp allting...o därför slutar aldrig tänkandet o filosofierandet o ältandet om livet o dess absurdheter...
Shit...inte ens 30 minuter ännu o redan har jag fyllt en hel jävla sida om...eh...ingenting...?
Dock...en av dom mer positivaste o bättre bloggarna än på länge...men det räcker för idag...
Enjoy, hoppas ni fått ut nånting av allt detta...
Laters...
1 månad kvar till 2 veckors semester...o jag har inte ett suck om hur jag ska spendera dessa 2 veckor...hmmm...
*bara sitta o njuta av vädret...?
*dra till Finland...?
*sticka nån annanstans, utomlands...?
*älta om mina problem till folk som inte orkar höra på det längre...?
*ringa psykdoktor...?
*kanske allt av det ovanstående...?
Hmmm...det visar sig...om knappt dryga månan...vad det blir, vad jag valde...
Men av alla val jag har, så kommer jag nog o välja livet ändå...hur jävla mycket den kan suga ibland...hur jävla nere jag kommer o bli...för det kommer o komma dagar då jag kommer o må helvetes jävla pissilla än jag nånsin gjort tidigare...o jag kan bara hoppas att dom som vakar över mig, inte har förlängd kafferast den dan...dom har fan gjort sig förtjänta av guldstjärnor redan, så som det är...jobbat övertid vissa perioder...ja fy fan o vara den som har fått mig som uppgift...om man inte e mentalt körd redan, så kommer man definitivt bli det...hmmm...
En dag ska väl vi må bra oxo...
Jag måste få kontroll över mina vaneföreställningar, som kan sätta igång o spela rätt stora spratt inom mig vissa perioder...man vet inte vad som är på riktigt o vad som bara är illusioner till slut...det blir bara ett virrigt kaos inom en själv...
Det sjuka med detta är att jag har fått större förståelse för hur vissa våldsverkande personer kan få plötsliga hjärnsläpp o gå tokloss ute på stan mot oskyldiga människor, för att sedan komma ur det o inte fatta ett dugg om vad som hände, mer än att dom precis fixat minst 5 år på kåken, plus psykvård resterande tiden av sitt liv...just hur nära man är dom gränserna, men att man inte tillåter sig själv att kliva över på den sidan...hur jävla körd man än är vissa perioder...
Men att man fortfarande kan känna nån sorts...jaaa...samhörighet med denna person, som precis gjort det galna som man aldrig skulle tillåta sig själv att göra...att man kan känna hur personen mått när allt har hänt...hur jävla fel dådet än har varit...
Fast, samhörigheten gäller ju mest personer som har haft någorlunda normala liv innan hjärnsläppet o inte sådana som springer runt o låser in sina ungar i källaren i 20 år, dom kan man bara skicka direkt...
Folk frågar sig ibland "varför gjorde han det, som verkade så glad o verkade ha det gott ställt o allt"...just om personer som gått vidare o så...o, de i just det läget kan man säga att det materiella inte har så mycket o göra med varför man tog sitt liv...man kan vara rikast i världen, men ändå känna sig helt tom inombords...jag känner det själv, jag har en massa saker...men, det är bara saker...saker kommer, saker går...livet består...till sista andetaget...så...egentligen skulle jag kunna lägga ut hela mitt hem på auktion o ta o bränna upp alla pengar jag tjänat på det o sen bara dra...ett stort mellan finger åt hela världen liksom...what's the point you know...
Jag tror inte att alla förstår hur en person, som lever ett depressivt liv, tänker...tankegången är inte alltid rakt (A till B)...utan mer hoppande, man kommer aldrig fram till ett slutgiltigt svar...det snarare bildas fler frågor av den första frågan...en depressiv person är ofta filosofiskt lagd...tänker mycket...ältar mycket...hjärnan går non-stop...dag som natt...man tänker...hela tiden...försöker få kontroll över allt...men...det är för det mesta ett stort kaos däruppe...o därför måste vi tänka mer för o reda upp allting...o därför slutar aldrig tänkandet o filosofierandet o ältandet om livet o dess absurdheter...
Shit...inte ens 30 minuter ännu o redan har jag fyllt en hel jävla sida om...eh...ingenting...?
Dock...en av dom mer positivaste o bättre bloggarna än på länge...men det räcker för idag...
Enjoy, hoppas ni fått ut nånting av allt detta...
Laters...
onsdag 28 maj 2008
Del 4
28/5 -08...21:16...Onsdag kväll...
Livet som sådant känns rätt tomt i dessa dagar...
Var denna dags inlägg kommer o leda till, vet jag inte, då jag inte har nåt o skriva om...
Lyssnar på The Brian Jonestown Massacre just nu...men, även musiken känns jobbig o lyssna på i dessa dagar...jag nästan tvingar mig o göra det...då tystnaden e rätt högljudd den med vissa dagar...det bara skär igenom en, som en samurajsvärd...rakt igenom örat o ut från andra sidan...
Fruktansvärt ensamt...nu...jag kan detta oxo alltför väl...jag har varit en "loner" så länge jag kan minnas...även när jag hängt med folk...bara tomt...
Jag får inte ut nåt vettigt av detta idag...får tydligen åka på en jättedepp-resa snart igen för o kunna rita ihop nåt störande vackert igen...fast, helst låter jag bli...då man blir så jävla stört nere o orkar inte ta sig igenom nästa minut...bara för att den pågående minuten känns jobbig nog som den e...
Var e alla...?
Livet som sådant känns rätt tomt i dessa dagar...
Var denna dags inlägg kommer o leda till, vet jag inte, då jag inte har nåt o skriva om...
Lyssnar på The Brian Jonestown Massacre just nu...men, även musiken känns jobbig o lyssna på i dessa dagar...jag nästan tvingar mig o göra det...då tystnaden e rätt högljudd den med vissa dagar...det bara skär igenom en, som en samurajsvärd...rakt igenom örat o ut från andra sidan...
Fruktansvärt ensamt...nu...jag kan detta oxo alltför väl...jag har varit en "loner" så länge jag kan minnas...även när jag hängt med folk...bara tomt...
Jag får inte ut nåt vettigt av detta idag...får tydligen åka på en jättedepp-resa snart igen för o kunna rita ihop nåt störande vackert igen...fast, helst låter jag bli...då man blir så jävla stört nere o orkar inte ta sig igenom nästa minut...bara för att den pågående minuten känns jobbig nog som den e...
Var e alla...?
måndag 26 maj 2008
Del 3
26/5 -08...9:41...Måndag morgon...
Lite kort så där...
Kommit hem från jobbet för några timmar sen o haft ytterligare en rätt körd natt, mentalt...
Fan, hur länge ska det pågå...?
Just nu känns det rätt OK...frågan är hur länge tills jag kör in i väggen igen...
Planerna för idag e virriga...har inga direkta idéer om hur jag ska döda dagen på bästa vis...förrutom o skicka in några promille i kroppen o bränna iväg ytterligare några hjärnceller...har haft ett alkosug nu sista dagarna, då jag jobbat (o inte druckit)...
Visserligen har jag halvt som halvt lovat o dyka upp hos min kära väninna o mötas upp med dom nyfunna polarna där...de sjuka med detta e att, även fast jag trivs med alla, så känns det som att jag inte passar in, då jag inte varit med o "bondat" lika ofta som dom har...hmmm...jag antar att dessa tankar e sånna som dyker upp under depressioner, man ska alltid tycka att man har det värst...o så...jobbigt...
Jag har fan ingen ork o förstå längre varför jag har dessa tankar snurrandes i huvudet...de enda jag vet är att det skapar ångest o då måste jag aktivera mig, för allt bara dör inom mig...
Viljan att ta slut på allting var än starkare i natt än det varit på länge...alla "ta slut på sig själv"-idéer som snurrar runt i huvet...nästan non-stop...jobbigt...
Så här långt så har jag tänkt på följande:
*Hoppa ut framför bil (inga 30-vägar här inte)
*Hoppa från bro (ju högre, desto bättre)
*High Voltage (tåg lina)
*Finlandsbåten o hoppa i plurret (en nybliven hit)
*Bil in i bergvägg (gammal klassiker)
*Hamna i slagsmål med ett gäng, som krossar ens ben sakta men säkert (joh, den kan ju funka)
*Alkohol o tabletter (ytterligare en gammal klassiker)
Bland annat...
Gick även o fundera på o bara dra...försvinna...starta om...skulle det hjälpa...?
Bara komma iväg från allt...incognito...det skulle vara rätt kyligt...
Har ju gjort nåt liknande en gång tidigare...så, man har ju "erfarenhet" från det planet...
Jag har skaffat mig trygghet för första gången i livet, men, jag tycker jag kan det här redan o e nästan redo på o bryta upp tryggheten för nåt annat...jag behöver kaos i livet...de e då jag mår som bäst...när det händer nåt...in-aktivitet dödar mig (fast på ett helt annat sätt), man bara tynar bort o blir ett jävla paket nånstans...då kan man lika gärna blåsa skallen av sig...
Kanske därför jag börjar söka mig till konserter nu igen, för att få höra distade elgitarrer blåsa skallen ren från alla tankar för några timmar...o i vissa fall kan man röja runt framme vid scen oxo...om den inte e full med finniga fjortisar som inte vet vad moshning e för någe...hmmm...
Jahha, det här blev ju längre än vad jag tänkte mig från början...o jag känner mig inte riktigt färdig ännu...har en hel del som måste ut...medans det e "färskt"...så, jag kör ett tag till...rensa hjärnan från skit...
Joh, nu finns det en del "bilda band" lägen igen...jag som velat göra nåt sen...länge...men aldrig hittat folk som orkar fatta vad jag vill få ut med det jag sysslar med...jag kanske e för extrem när jag väl sätter igång med mitt manglande...? Gillar ju o leka mycket med dissonans o feedback...mycke tack vare Sonic Youth o The Who som några influenser som jag har inom kaos-rocken...
Att bara komma ner till replokalen o slå igång förstärkaren o hänga på sig gitarren medans den ylar av oljud sen 10 sekunder tillbaka...o fortsätta o bara dista ur skiten...innan man ens börjar spela nåt som liknar ackord...eller låt, för den delen...de e fan gåshudsläge där...o de folket som orkar med detta, de e dom jag söker o ha i bandet...o dom e inte många...har jag märkt...
Egentligen borde jag fan gå o lägga mig, så jag kan ta mig upp igen o börja supa...bara för att...så, så får det bli nu...känns rätt bra med allt för tillfället...förrutom att det känns ensamt...jävligt ensamt...fan för detta...pissigt...jobbigt...var är du...?
Mmm...
Lite kort så där...
Kommit hem från jobbet för några timmar sen o haft ytterligare en rätt körd natt, mentalt...
Fan, hur länge ska det pågå...?
Just nu känns det rätt OK...frågan är hur länge tills jag kör in i väggen igen...
Planerna för idag e virriga...har inga direkta idéer om hur jag ska döda dagen på bästa vis...förrutom o skicka in några promille i kroppen o bränna iväg ytterligare några hjärnceller...har haft ett alkosug nu sista dagarna, då jag jobbat (o inte druckit)...
Visserligen har jag halvt som halvt lovat o dyka upp hos min kära väninna o mötas upp med dom nyfunna polarna där...de sjuka med detta e att, även fast jag trivs med alla, så känns det som att jag inte passar in, då jag inte varit med o "bondat" lika ofta som dom har...hmmm...jag antar att dessa tankar e sånna som dyker upp under depressioner, man ska alltid tycka att man har det värst...o så...jobbigt...
Jag har fan ingen ork o förstå längre varför jag har dessa tankar snurrandes i huvudet...de enda jag vet är att det skapar ångest o då måste jag aktivera mig, för allt bara dör inom mig...
Viljan att ta slut på allting var än starkare i natt än det varit på länge...alla "ta slut på sig själv"-idéer som snurrar runt i huvet...nästan non-stop...jobbigt...
Så här långt så har jag tänkt på följande:
*Hoppa ut framför bil (inga 30-vägar här inte)
*Hoppa från bro (ju högre, desto bättre)
*High Voltage (tåg lina)
*Finlandsbåten o hoppa i plurret (en nybliven hit)
*Bil in i bergvägg (gammal klassiker)
*Hamna i slagsmål med ett gäng, som krossar ens ben sakta men säkert (joh, den kan ju funka)
*Alkohol o tabletter (ytterligare en gammal klassiker)
Bland annat...
Gick även o fundera på o bara dra...försvinna...starta om...skulle det hjälpa...?
Bara komma iväg från allt...incognito...det skulle vara rätt kyligt...
Har ju gjort nåt liknande en gång tidigare...så, man har ju "erfarenhet" från det planet...
Jag har skaffat mig trygghet för första gången i livet, men, jag tycker jag kan det här redan o e nästan redo på o bryta upp tryggheten för nåt annat...jag behöver kaos i livet...de e då jag mår som bäst...när det händer nåt...in-aktivitet dödar mig (fast på ett helt annat sätt), man bara tynar bort o blir ett jävla paket nånstans...då kan man lika gärna blåsa skallen av sig...
Kanske därför jag börjar söka mig till konserter nu igen, för att få höra distade elgitarrer blåsa skallen ren från alla tankar för några timmar...o i vissa fall kan man röja runt framme vid scen oxo...om den inte e full med finniga fjortisar som inte vet vad moshning e för någe...hmmm...
Jahha, det här blev ju längre än vad jag tänkte mig från början...o jag känner mig inte riktigt färdig ännu...har en hel del som måste ut...medans det e "färskt"...så, jag kör ett tag till...rensa hjärnan från skit...
Joh, nu finns det en del "bilda band" lägen igen...jag som velat göra nåt sen...länge...men aldrig hittat folk som orkar fatta vad jag vill få ut med det jag sysslar med...jag kanske e för extrem när jag väl sätter igång med mitt manglande...? Gillar ju o leka mycket med dissonans o feedback...mycke tack vare Sonic Youth o The Who som några influenser som jag har inom kaos-rocken...
Att bara komma ner till replokalen o slå igång förstärkaren o hänga på sig gitarren medans den ylar av oljud sen 10 sekunder tillbaka...o fortsätta o bara dista ur skiten...innan man ens börjar spela nåt som liknar ackord...eller låt, för den delen...de e fan gåshudsläge där...o de folket som orkar med detta, de e dom jag söker o ha i bandet...o dom e inte många...har jag märkt...
Egentligen borde jag fan gå o lägga mig, så jag kan ta mig upp igen o börja supa...bara för att...så, så får det bli nu...känns rätt bra med allt för tillfället...förrutom att det känns ensamt...jävligt ensamt...fan för detta...pissigt...jobbigt...var är du...?
Mmm...
söndag 25 maj 2008
Istället För Musik; Förvirring
25/5 -08...19:24...Söndag kväll...
Dagarna som gått har varit störigt jobbiga, mentalt...de känns som ett ostädat kaos i övervåningen...
Den föregående natten (på jobbet) var en evig kamp mot det som pågår i huvudet...kom i vågor, mest hela tiden...det börjar bli jobbigare nu igen, efter att haft nästan 3 veckor där jag mått relativt bra o fått vara fri från jobbiga o depressiva tankar...nu är dom tillbaks...
Jag börjar få dom klassiska "jag orkar inte mer"-tankarna igen...o dom blir starkare för nästan varje dag...ibland lyckas jag mota bort dom, för att i nästa sekund komma åter, än starkare...pissigt jobbigt...
Fuck these thoughts out of my head already...
De e så jävla mycket jag vill få ner här, men, jag vet inte var jag ska börja, de e bara en stor röra i huvudet mitt...kaos...virrigt...jobbigt...
One more fucking night at work...then...wasted...I'm going all out...pluggen ur...orkar inte längre...
Mmm...
Dagarna som gått har varit störigt jobbiga, mentalt...de känns som ett ostädat kaos i övervåningen...
Den föregående natten (på jobbet) var en evig kamp mot det som pågår i huvudet...kom i vågor, mest hela tiden...det börjar bli jobbigare nu igen, efter att haft nästan 3 veckor där jag mått relativt bra o fått vara fri från jobbiga o depressiva tankar...nu är dom tillbaks...
Jag börjar få dom klassiska "jag orkar inte mer"-tankarna igen...o dom blir starkare för nästan varje dag...ibland lyckas jag mota bort dom, för att i nästa sekund komma åter, än starkare...pissigt jobbigt...
Fuck these thoughts out of my head already...
De e så jävla mycket jag vill få ner här, men, jag vet inte var jag ska börja, de e bara en stor röra i huvudet mitt...kaos...virrigt...jobbigt...
One more fucking night at work...then...wasted...I'm going all out...pluggen ur...orkar inte längre...
Mmm...
lördag 24 maj 2008
Allmänt Deprimerande Ältande
24/5 -08...21:23...Lördag kväll...
Bara timman kvar tills jobbet hägrar...ja, de om det...
Nu så återupplivar vi denna svenska del av bloggen med en liter Jim Beam o några liter Cola...(reklam där, undrar om man får nån cash på posten snart?)...
Livet är en jävla karusell...hade en mycket trevlig ångestfull attack på runda 45 minuter på jobbet föregående natt...sprang runt med en klump i halsen som inte ville släppa o allt var bara nattsvart i huvet...för en sekund så kände jag som de var dags o besöka närmaste bro o kolla om man kan bräcka OS-rekordet i simhoppning...
Det känns ensamt i livet just nu...det fattas nåt...alla springer runt o e småkära nu under våren o de e lite jobbigt när man inte har nån själv o ty sig till...hmmm...
Verkar som alla man blir intresserad av är antingen upptagna, tråkiga eller bara vill vara ens vänner...känns som jag hamnat i nån ond cirkel av nån form...jag kan inte ta mig ur det...o de e nånstans där som själva grund-ångesten ligger o simmar i...o sen all annan skit på det..."ta en nummerlapp o ställ dig i kö"-gnäll, typ...
Jag e rädd att en vacker dag så tar en av ångestattackerna en tyngre form o jag kan inte ta mig ur det o det kommer o sluta illa...redan nu så tänker jag på o hoppa ut framför bilar när jag ser dom komma åkandes mot en...suget finns där...sjukt jobbigt...
Om det inte händer nåt inom en jävligt snar framtid så kommer jag åka på en total hjärnsläpp o, jaaa, då e de bara o hoppas att jag har folk runtomkring mig som ser det o kan avstyra det hela...annars kommer det nog o få en jävligt trist avslut (för andra, inte för mig, jag kommer o få ro)...
Jaaa...de där var väl en lagom uppmuntrande blog...
Tjo...orka liksom...
Bara timman kvar tills jobbet hägrar...ja, de om det...
Nu så återupplivar vi denna svenska del av bloggen med en liter Jim Beam o några liter Cola...(reklam där, undrar om man får nån cash på posten snart?)...
Livet är en jävla karusell...hade en mycket trevlig ångestfull attack på runda 45 minuter på jobbet föregående natt...sprang runt med en klump i halsen som inte ville släppa o allt var bara nattsvart i huvet...för en sekund så kände jag som de var dags o besöka närmaste bro o kolla om man kan bräcka OS-rekordet i simhoppning...
Det känns ensamt i livet just nu...det fattas nåt...alla springer runt o e småkära nu under våren o de e lite jobbigt när man inte har nån själv o ty sig till...hmmm...
Verkar som alla man blir intresserad av är antingen upptagna, tråkiga eller bara vill vara ens vänner...känns som jag hamnat i nån ond cirkel av nån form...jag kan inte ta mig ur det...o de e nånstans där som själva grund-ångesten ligger o simmar i...o sen all annan skit på det..."ta en nummerlapp o ställ dig i kö"-gnäll, typ...
Jag e rädd att en vacker dag så tar en av ångestattackerna en tyngre form o jag kan inte ta mig ur det o det kommer o sluta illa...redan nu så tänker jag på o hoppa ut framför bilar när jag ser dom komma åkandes mot en...suget finns där...sjukt jobbigt...
Om det inte händer nåt inom en jävligt snar framtid så kommer jag åka på en total hjärnsläpp o, jaaa, då e de bara o hoppas att jag har folk runtomkring mig som ser det o kan avstyra det hela...annars kommer det nog o få en jävligt trist avslut (för andra, inte för mig, jag kommer o få ro)...
Jaaa...de där var väl en lagom uppmuntrande blog...
Tjo...orka liksom...
lördag 2 februari 2008
O Där Stog Hon...
1/2 -08...23:16...Fredag kväll...
Skulle bara till bolaget o affären o handla lite käk o medicin...as usual...
Kommer in i affären...o börjar gå min vanliga runda...Colan...o längre hann jag inte...där stog hon...shit i helvetet, får man se hur jävla snygg ut som helst utan att bli arresterad...pitchblack hår, indiestökigt...klädd i svart...daymn alltså...
Jag mumlar för mig själv "Shit mannen"...biter mig i tungan...o går vidare...
När jag står borta vid mikrokäket o väljer mat, så dyker hon upp igen, med sin kille (aaaarrrgghh, upptagen)...så jävla typiskt...men, jag kan fan inte slita blicken...
Står vid kassan...o bara tittar på henne...de blir min tur...jag märker det knappt...bara står o tittar bort mot där hon står...o plötsligt, som om hon känner att de e nån som tittar på henne, så tittar hon till, åt mitt håll, o jag bara tittar tillbaks...vi bara står sådär i ett par sekunder innan våra liv går vidare...
Just a moment in my life...thinking about something I can't get...
Men jävlar vad snygg hon såg ut...tjejen i Genetas Ica Maxi...
Joh, så då...ungefär...
Skulle bara till bolaget o affären o handla lite käk o medicin...as usual...
Kommer in i affären...o börjar gå min vanliga runda...Colan...o längre hann jag inte...där stog hon...shit i helvetet, får man se hur jävla snygg ut som helst utan att bli arresterad...pitchblack hår, indiestökigt...klädd i svart...daymn alltså...
Jag mumlar för mig själv "Shit mannen"...biter mig i tungan...o går vidare...
När jag står borta vid mikrokäket o väljer mat, så dyker hon upp igen, med sin kille (aaaarrrgghh, upptagen)...så jävla typiskt...men, jag kan fan inte slita blicken...
Står vid kassan...o bara tittar på henne...de blir min tur...jag märker det knappt...bara står o tittar bort mot där hon står...o plötsligt, som om hon känner att de e nån som tittar på henne, så tittar hon till, åt mitt håll, o jag bara tittar tillbaks...vi bara står sådär i ett par sekunder innan våra liv går vidare...
Just a moment in my life...thinking about something I can't get...
Men jävlar vad snygg hon såg ut...tjejen i Genetas Ica Maxi...
Joh, så då...ungefär...
onsdag 30 januari 2008
Dyngskalbaggen Eriks Bravader
30/1 -08...08:09...Onsdag Morgon...
Min tama dyngskalbagge Erik hade fått stånd för första gången på 3 månader...det såg rätt roligt ut där han försökte knuffa fram sin lilla dynghög med 3e benet i full givakt...
En annan sak...undrar om jag kan få folk o skramla ihop stålar för o rätta till Eriks ögonproblem...de nämnligen så här att Erik råkar vara vinögd...o de skulle kosta en sån där...jaaa...70-80 tusen spänn o rätta till detta...njah...egentligen kostar det nog bara en 2-3 tusen spänn, men, jag tänkte investera i en ny stereo o en ny soffgrupp o även lite andra schyssta möbler o liknande till Erik, o sånt e inte billigt i dessa dagar...
O sen behöver Erik nånstans o sova i oxo...en dubbelsäng vore inte helt fel...
Egentligen behöver nog Erik en helt ny miljö o bo i helt o hållet, stället han har nu e alldeles för liten...så, en uppgradering från en etta till en 5a, gärna med bastu inbyggd, o en stor jävla balkong o så...så man kan bjuda över polare på några dunderfester...
Joh, Erik e allt en festglad liten dyngskalbagge...ni skulle se när han e inne i DJ-båset...fy fan alltså vad han kan snurra...runt skivtallriken...hela natten lång...o yr blir han inte heller...en kylig fan...imponerande...knäcker dom flesta (läs: Alla)...
Nä, nu måste jag ta o rasta Erik...pigg på långa promenader e den jäveln...man vet aldrig var man hamnar...hmmm...var fan försvann han nu då...? Nej...inte dit...nej...åh...fan oxo...rakt ner i min mat...bara kliva på sådär...shit alltså...orka laga nytt...
Dags att gå vidare...
Tjo...
Min tama dyngskalbagge Erik hade fått stånd för första gången på 3 månader...det såg rätt roligt ut där han försökte knuffa fram sin lilla dynghög med 3e benet i full givakt...
En annan sak...undrar om jag kan få folk o skramla ihop stålar för o rätta till Eriks ögonproblem...de nämnligen så här att Erik råkar vara vinögd...o de skulle kosta en sån där...jaaa...70-80 tusen spänn o rätta till detta...njah...egentligen kostar det nog bara en 2-3 tusen spänn, men, jag tänkte investera i en ny stereo o en ny soffgrupp o även lite andra schyssta möbler o liknande till Erik, o sånt e inte billigt i dessa dagar...
O sen behöver Erik nånstans o sova i oxo...en dubbelsäng vore inte helt fel...
Egentligen behöver nog Erik en helt ny miljö o bo i helt o hållet, stället han har nu e alldeles för liten...så, en uppgradering från en etta till en 5a, gärna med bastu inbyggd, o en stor jävla balkong o så...så man kan bjuda över polare på några dunderfester...
Joh, Erik e allt en festglad liten dyngskalbagge...ni skulle se när han e inne i DJ-båset...fy fan alltså vad han kan snurra...runt skivtallriken...hela natten lång...o yr blir han inte heller...en kylig fan...imponerande...knäcker dom flesta (läs: Alla)...
Nä, nu måste jag ta o rasta Erik...pigg på långa promenader e den jäveln...man vet aldrig var man hamnar...hmmm...var fan försvann han nu då...? Nej...inte dit...nej...åh...fan oxo...rakt ner i min mat...bara kliva på sådär...shit alltså...orka laga nytt...
Dags att gå vidare...
Tjo...
fredag 25 januari 2008
Inlägg Nummer Ett
25/1 2008....01:43...Fredag morgon...
Frågan e nog hur jävla seriöst man ska göra ett inlägg så folk undviker o läsa skiten man precis har skrivit...o aldrig mer loggar in på ens sida...så man kan börja skriva mer vettiga o tyngre grejjer som folk inte längre bryr sig om...så dom slutat kolla på bloggen för 100 år sen...
Troligen e de nån nisse som år 3648 lyckas hitta en bortglömd server med just denna information kvar i den...Internet som sådan lär ju vara historia redan om ett par decennier...så, denna nisse måste vara nåt förbannat grymt intresserad av Millenieskiftet o hur världen såg ut runt denna tid...o därmed oxo en hejare på "internätets" historia...
Utveckligen går så jävla fort fram att man knappt hinner börja gilla nåt innan de e helt jävla ute igen...o så får man vänta i minst 20-30 år innan skiten e inne igen...o vid den tiden så e man själv helt jävla ute...
De var ju bara för nåt jävla år sen man fick sin första Game & Watch spel (Space Shuttle, Donkey Kong 2 o nån till)...o Nintendo 8-bitars...Amiga 500 (1.3) o plötsligt satte teknik evolutionen igång på riktigt...tyngre burkar...BBS (tiden innan internet)...mobiler...musikspelare...allt kom samtidigt...o allt var helt jävla ute innan de ens kommit in i affärerna...
Idag hinner prylen knappt tillverkas klart i fabriken innan den e redo för soptippen...bara för att nån annan jävel hinner komma med nån bättre o ballare pryl...
Hmmm...de var ett jävla daltande om den elektroniska världen då...jaja...så ser den ut, inlägg nummer ett...
Tjo Hej...
Frågan e nog hur jävla seriöst man ska göra ett inlägg så folk undviker o läsa skiten man precis har skrivit...o aldrig mer loggar in på ens sida...så man kan börja skriva mer vettiga o tyngre grejjer som folk inte längre bryr sig om...så dom slutat kolla på bloggen för 100 år sen...
Troligen e de nån nisse som år 3648 lyckas hitta en bortglömd server med just denna information kvar i den...Internet som sådan lär ju vara historia redan om ett par decennier...så, denna nisse måste vara nåt förbannat grymt intresserad av Millenieskiftet o hur världen såg ut runt denna tid...o därmed oxo en hejare på "internätets" historia...
Utveckligen går så jävla fort fram att man knappt hinner börja gilla nåt innan de e helt jävla ute igen...o så får man vänta i minst 20-30 år innan skiten e inne igen...o vid den tiden så e man själv helt jävla ute...
De var ju bara för nåt jävla år sen man fick sin första Game & Watch spel (Space Shuttle, Donkey Kong 2 o nån till)...o Nintendo 8-bitars...Amiga 500 (1.3) o plötsligt satte teknik evolutionen igång på riktigt...tyngre burkar...BBS (tiden innan internet)...mobiler...musikspelare...allt kom samtidigt...o allt var helt jävla ute innan de ens kommit in i affärerna...
Idag hinner prylen knappt tillverkas klart i fabriken innan den e redo för soptippen...bara för att nån annan jävel hinner komma med nån bättre o ballare pryl...
Hmmm...de var ett jävla daltande om den elektroniska världen då...jaja...så ser den ut, inlägg nummer ett...
Tjo Hej...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)