Att orka eller inte orka...

20/9 -08...Lördag morgon...

Det har gått ett år...nästan...sen min första blog...o sen, det som jag kallar för mitt liv, började åka berg-o dal-bana på riktigt...känslor hit o dit...en balansakt mellan livets onda o goda...mellan det som e bra o dåligt...en åktur som ännu inte sett sitt slut...det känns som vi precis börjat åka nästa varv nu...

I går kväll, innan jobbet, så försvann geisten helt o hållet...lusten av att vara tvärdog...helt plötsligt...tror jag håller på o gå in i en höstdepp redan...jobbigt...

Att ens orka bry sig, verkar vara en alltför tung uppgift i mitt liv just i detta nu...för, jag orkar bara inte...längre...det känns bara tomt nu...man vill så mycket, men...allt står still...precis som det alltid gjort...o kommer o göra...

Jag känner mig som en ooljad maskineri som bara är...o inget mer...tvärdött...helt jävla tomt...o ett stort jävla ingenting...

Förut har jag levat av andras drivkraft att orka ta mig fram på...idag känner jag inte av det heller längre...drivkraften från de andra...jag har inget o drivas fram av...för, dom finns inte längre där...på samma sätt som förut...

När var det sist jag pratade med nån...?

Jag iaktar...jag lyssnar...jag vet...jag ser...jag hör...sen, lämnar jag er åt era egna öden o tar alla hemligheter med mig...o när ni sedan frågar er själva...vad hände med honom...? vem var han...? vad var hans favoritsaker...? vad var det han gillade överhuvudtaget...? så e det försent...då har jag lämnat er för länge sen...o gått vidare med det jag inte kan gå vidare med, för, jag går inte vidare...jag sitter fast i det här...för evigt...

Det var så länge sen sist...att jag glömt bort hur man gör...om jag nu överhuvudtaget visste hur man gjorde det alls...ett eko...av en svunnen tid...igår var förr...idag e nu...o imorron vet vi inte än...

Ostrukturerat...oformaterat...ogiltigt...obligatoriskt...ord...orka...

Men, ändå...jag vet inte var man ska börja...för den är alldeles för långt bak...att jag inte ser den längre...så, då hamnar början nånstans mitt i...o då blir det ju fel...för, då missar man första hälften...o att se andra halvan av en film, e ju lagom kul...då man inte vet vad som ledde till det sjuka avslutet...det bara hände...o så var allt slut...

Trött...sova...men, pigg o vaken nog att klara några timmar till...

Ryggvärk...mmmm...alltid trevligt...

Det här leder ingenvart idag...så...nu e det slut för denna gången...

Skitkul...var det inte...näh...