Future Plans

30/5 -08...08:18...Fredag morgon...

1 månad kvar till 2 veckors semester...o jag har inte ett suck om hur jag ska spendera dessa 2 veckor...hmmm...

*bara sitta o njuta av vädret...?
*dra till Finland...?
*sticka nån annanstans, utomlands...?
*älta om mina problem till folk som inte orkar höra på det längre...?
*ringa psykdoktor...?
*kanske allt av det ovanstående...?

Hmmm...det visar sig...om knappt dryga månan...vad det blir, vad jag valde...

Men av alla val jag har, så kommer jag nog o välja livet ändå...hur jävla mycket den kan suga ibland...hur jävla nere jag kommer o bli...för det kommer o komma dagar då jag kommer o må helvetes jävla pissilla än jag nånsin gjort tidigare...o jag kan bara hoppas att dom som vakar över mig, inte har förlängd kafferast den dan...dom har fan gjort sig förtjänta av guldstjärnor redan, så som det är...jobbat övertid vissa perioder...ja fy fan o vara den som har fått mig som uppgift...om man inte e mentalt körd redan, så kommer man definitivt bli det...hmmm...

En dag ska väl vi må bra oxo...

Jag måste få kontroll över mina vaneföreställningar, som kan sätta igång o spela rätt stora spratt inom mig vissa perioder...man vet inte vad som är på riktigt o vad som bara är illusioner till slut...det blir bara ett virrigt kaos inom en själv...

Det sjuka med detta är att jag har fått större förståelse för hur vissa våldsverkande personer kan få plötsliga hjärnsläpp o gå tokloss ute på stan mot oskyldiga människor, för att sedan komma ur det o inte fatta ett dugg om vad som hände, mer än att dom precis fixat minst 5 år på kåken, plus psykvård resterande tiden av sitt liv...just hur nära man är dom gränserna, men att man inte tillåter sig själv att kliva över på den sidan...hur jävla körd man än är vissa perioder...

Men att man fortfarande kan känna nån sorts...jaaa...samhörighet med denna person, som precis gjort det galna som man aldrig skulle tillåta sig själv att göra...att man kan känna hur personen mått när allt har hänt...hur jävla fel dådet än har varit...

Fast, samhörigheten gäller ju mest personer som har haft någorlunda normala liv innan hjärnsläppet o inte sådana som springer runt o låser in sina ungar i källaren i 20 år, dom kan man bara skicka direkt...

Folk frågar sig ibland "varför gjorde han det, som verkade så glad o verkade ha det gott ställt o allt"...just om personer som gått vidare o så...o, de i just det läget kan man säga att det materiella inte har så mycket o göra med varför man tog sitt liv...man kan vara rikast i världen, men ändå känna sig helt tom inombords...jag känner det själv, jag har en massa saker...men, det är bara saker...saker kommer, saker går...livet består...till sista andetaget...så...egentligen skulle jag kunna lägga ut hela mitt hem på auktion o ta o bränna upp alla pengar jag tjänat på det o sen bara dra...ett stort mellan finger åt hela världen liksom...what's the point you know...

Jag tror inte att alla förstår hur en person, som lever ett depressivt liv, tänker...tankegången är inte alltid rakt (A till B)...utan mer hoppande, man kommer aldrig fram till ett slutgiltigt svar...det snarare bildas fler frågor av den första frågan...en depressiv person är ofta filosofiskt lagd...tänker mycket...ältar mycket...hjärnan går non-stop...dag som natt...man tänker...hela tiden...försöker få kontroll över allt...men...det är för det mesta ett stort kaos däruppe...o därför måste vi tänka mer för o reda upp allting...o därför slutar aldrig tänkandet o filosofierandet o ältandet om livet o dess absurdheter...

Shit...inte ens 30 minuter ännu o redan har jag fyllt en hel jävla sida om...eh...ingenting...?
Dock...en av dom mer positivaste o bättre bloggarna än på länge...men det räcker för idag...

Enjoy, hoppas ni fått ut nånting av allt detta...

Laters...

Del 4

28/5 -08...21:16...Onsdag kväll...

Livet som sådant känns rätt tomt i dessa dagar...

Var denna dags inlägg kommer o leda till, vet jag inte, då jag inte har nåt o skriva om...

Lyssnar på The Brian Jonestown Massacre just nu...men, även musiken känns jobbig o lyssna på i dessa dagar...jag nästan tvingar mig o göra det...då tystnaden e rätt högljudd den med vissa dagar...det bara skär igenom en, som en samurajsvärd...rakt igenom örat o ut från andra sidan...

Fruktansvärt ensamt...nu...jag kan detta oxo alltför väl...jag har varit en "loner" så länge jag kan minnas...även när jag hängt med folk...bara tomt...

Jag får inte ut nåt vettigt av detta idag...får tydligen åka på en jättedepp-resa snart igen för o kunna rita ihop nåt störande vackert igen...fast, helst låter jag bli...då man blir så jävla stört nere o orkar inte ta sig igenom nästa minut...bara för att den pågående minuten känns jobbig nog som den e...

Var e alla...?

Del 3

26/5 -08...9:41...Måndag morgon...

Lite kort så där...

Kommit hem från jobbet för några timmar sen o haft ytterligare en rätt körd natt, mentalt...
Fan, hur länge ska det pågå...?
Just nu känns det rätt OK...frågan är hur länge tills jag kör in i väggen igen...

Planerna för idag e virriga...har inga direkta idéer om hur jag ska döda dagen på bästa vis...förrutom o skicka in några promille i kroppen o bränna iväg ytterligare några hjärnceller...har haft ett alkosug nu sista dagarna, då jag jobbat (o inte druckit)...

Visserligen har jag halvt som halvt lovat o dyka upp hos min kära väninna o mötas upp med dom nyfunna polarna där...de sjuka med detta e att, även fast jag trivs med alla, så känns det som att jag inte passar in, då jag inte varit med o "bondat" lika ofta som dom har...hmmm...jag antar att dessa tankar e sånna som dyker upp under depressioner, man ska alltid tycka att man har det värst...o så...jobbigt...

Jag har fan ingen ork o förstå längre varför jag har dessa tankar snurrandes i huvudet...de enda jag vet är att det skapar ångest o då måste jag aktivera mig, för allt bara dör inom mig...

Viljan att ta slut på allting var än starkare i natt än det varit på länge...alla "ta slut på sig själv"-idéer som snurrar runt i huvet...nästan non-stop...jobbigt...

Så här långt så har jag tänkt på följande:

*Hoppa ut framför bil (inga 30-vägar här inte)
*Hoppa från bro (ju högre, desto bättre)
*High Voltage (tåg lina)
*Finlandsbåten o hoppa i plurret (en nybliven hit)
*Bil in i bergvägg (gammal klassiker)
*Hamna i slagsmål med ett gäng, som krossar ens ben sakta men säkert (joh, den kan ju funka)
*Alkohol o tabletter (ytterligare en gammal klassiker)

Bland annat...

Gick även o fundera på o bara dra...försvinna...starta om...skulle det hjälpa...?
Bara komma iväg från allt...incognito...det skulle vara rätt kyligt...
Har ju gjort nåt liknande en gång tidigare...så, man har ju "erfarenhet" från det planet...

Jag har skaffat mig trygghet för första gången i livet, men, jag tycker jag kan det här redan o e nästan redo på o bryta upp tryggheten för nåt annat...jag behöver kaos i livet...de e då jag mår som bäst...när det händer nåt...in-aktivitet dödar mig (fast på ett helt annat sätt), man bara tynar bort o blir ett jävla paket nånstans...då kan man lika gärna blåsa skallen av sig...

Kanske därför jag börjar söka mig till konserter nu igen, för att få höra distade elgitarrer blåsa skallen ren från alla tankar för några timmar...o i vissa fall kan man röja runt framme vid scen oxo...om den inte e full med finniga fjortisar som inte vet vad moshning e för någe...hmmm...

Jahha, det här blev ju längre än vad jag tänkte mig från början...o jag känner mig inte riktigt färdig ännu...har en hel del som måste ut...medans det e "färskt"...så, jag kör ett tag till...rensa hjärnan från skit...

Joh, nu finns det en del "bilda band" lägen igen...jag som velat göra nåt sen...länge...men aldrig hittat folk som orkar fatta vad jag vill få ut med det jag sysslar med...jag kanske e för extrem när jag väl sätter igång med mitt manglande...? Gillar ju o leka mycket med dissonans o feedback...mycke tack vare Sonic Youth o The Who som några influenser som jag har inom kaos-rocken...

Att bara komma ner till replokalen o slå igång förstärkaren o hänga på sig gitarren medans den ylar av oljud sen 10 sekunder tillbaka...o fortsätta o bara dista ur skiten...innan man ens börjar spela nåt som liknar ackord...eller låt, för den delen...de e fan gåshudsläge där...o de folket som orkar med detta, de e dom jag söker o ha i bandet...o dom e inte många...har jag märkt...

Egentligen borde jag fan gå o lägga mig, så jag kan ta mig upp igen o börja supa...bara för att...så, så får det bli nu...känns rätt bra med allt för tillfället...förrutom att det känns ensamt...jävligt ensamt...fan för detta...pissigt...jobbigt...var är du...?

Mmm...

Istället För Musik; Förvirring

25/5 -08...19:24...Söndag kväll...

Dagarna som gått har varit störigt jobbiga, mentalt...de känns som ett ostädat kaos i övervåningen...

Den föregående natten (på jobbet) var en evig kamp mot det som pågår i huvudet...kom i vågor, mest hela tiden...det börjar bli jobbigare nu igen, efter att haft nästan 3 veckor där jag mått relativt bra o fått vara fri från jobbiga o depressiva tankar...nu är dom tillbaks...

Jag börjar få dom klassiska "jag orkar inte mer"-tankarna igen...o dom blir starkare för nästan varje dag...ibland lyckas jag mota bort dom, för att i nästa sekund komma åter, än starkare...pissigt jobbigt...

Fuck these thoughts out of my head already...

De e så jävla mycket jag vill få ner här, men, jag vet inte var jag ska börja, de e bara en stor röra i huvudet mitt...kaos...virrigt...jobbigt...

One more fucking night at work...then...wasted...I'm going all out...pluggen ur...orkar inte längre...

Mmm...

Allmänt Deprimerande Ältande

24/5 -08...21:23...Lördag kväll...

Bara timman kvar tills jobbet hägrar...ja, de om det...

Nu så återupplivar vi denna svenska del av bloggen med en liter Jim Beam o några liter Cola...(reklam där, undrar om man får nån cash på posten snart?)...

Livet är en jävla karusell...hade en mycket trevlig ångestfull attack på runda 45 minuter på jobbet föregående natt...sprang runt med en klump i halsen som inte ville släppa o allt var bara nattsvart i huvet...för en sekund så kände jag som de var dags o besöka närmaste bro o kolla om man kan bräcka OS-rekordet i simhoppning...

Det känns ensamt i livet just nu...det fattas nåt...alla springer runt o e småkära nu under våren o de e lite jobbigt när man inte har nån själv o ty sig till...hmmm...

Verkar som alla man blir intresserad av är antingen upptagna, tråkiga eller bara vill vara ens vänner...känns som jag hamnat i nån ond cirkel av nån form...jag kan inte ta mig ur det...o de e nånstans där som själva grund-ångesten ligger o simmar i...o sen all annan skit på det..."ta en nummerlapp o ställ dig i kö"-gnäll, typ...

Jag e rädd att en vacker dag så tar en av ångestattackerna en tyngre form o jag kan inte ta mig ur det o det kommer o sluta illa...redan nu så tänker jag på o hoppa ut framför bilar när jag ser dom komma åkandes mot en...suget finns där...sjukt jobbigt...

Om det inte händer nåt inom en jävligt snar framtid så kommer jag åka på en total hjärnsläpp o, jaaa, då e de bara o hoppas att jag har folk runtomkring mig som ser det o kan avstyra det hela...annars kommer det nog o få en jävligt trist avslut (för andra, inte för mig, jag kommer o få ro)...

Jaaa...de där var väl en lagom uppmuntrande blog...

Tjo...orka liksom...