So fucking cold...

26/7 -08...01:13...Lördag natt...

Just precis nu så känner jag mig för att gräva ett stort jävla mörkt hål o hoppa ner i densamma...

Jag åkte på en smärre ångestattack för tillfället...har den nu då...hmmm...

Denna vecka har gått i förkylningens tecken...inte en siffra rätt på hela veckan...allt som skulle göras, har inte gjorts...o allt som skulle blivit, blev aldrig...jag hatar o vara sjuk...det stör så jävla mycket i ens liv...som om man inte mår illa nog vissa dagar...

Har lyckats hosta sönder min röst sista dagarna...kan knappt prata vanligt längre, inte som jag skulle ha nån o prata med annars heller, men...

Skulle lägga sång på nyskrivna, nyinspelade låtar jag har på lager...lät som en skadesjuten kråka, så, jag gav upp direkt...

Skulle mött en nätpolare (som jag ännu inte träffat) i Tisdags...så vart det icke...

Skulle fixat o bokat rum o tågbiljetter i/till GBG's WoW-festival...har inte blivit gjort...

Skulle ner till HBG...men, det verkar inte bli av heller...för att alla banga...hmmm...kommer o bli så mycket dyrare o ta sig ner själv...då det troligen var tänkt att vi skule bilat ner först...hmmm...virrigt...

Skulle till bolaget...nope, så vart det inte...så, inte en droppe sprit innanför dessa väggar för tillfället...

Fan för o vara sjuk som sagt...det förstör så jävla mycket...hatar det...

Fan orka...

De var den veckan det...

18/7 -08...19:39...Fredag kväll...

Har haft 3 lediga dagar i rad nu...o ska tillbaks till jobbet i kväll...3 nätters slit...mmm...
Dessa 3 lediga dagar har varit...långa...men, jag har sovit bort det mesta ändå...
Gick till en polare Måndagkväll o drack upp det lilla jag hade kvar...så, nu får ma nta det lagom lungt tills näta gång...

Men, det höll bara till igår, Torsdag kväll...då jag gick på konsert med en annan polare...fick en whiskey grogg hemma hos honom först o sen knäckte man en jättebillig bira (57 spänn) på Berns...o sen kollade man in Yngwie Malmsteen...o, joh, han kan ännu...lite väl många gitarrsolon o så...men...jaaa...det var väl väntat...helt OK...faktiskt bättre än väntat ändå...

Annars har det varit lugna hemmakvällar med en hel del MSN:ande...o lite spel...o tittade även på film i natt...Street Kings...med Keanu Reeves, grabben börjar bli äldre nu...men, helt OK film...bättre än mycket jag sett så här långt i år...

Kollade lite på jobb för första gången i natt oxo...bara spånade runt o rekade läget litegranna...hmmm...man e ju inte hjärnkirurg direkt, så...vad fan söker dom efter egentligen...shit vilka krav...jaja...

Annars så passade jag även på o läsa ut den sista boken i trilogin om Juha Lindström o Jenny Karlsson, som Jonas Gardell har skrivit...Jenny...sträckläste den häromnatten (Tisda-morgonen, tror jag)...2 sittingar...första gången, 34 sidor, o sen nu sist...140 sidor...rakt av...det tog några timmar...men...man kunde inte lägga undan boken...inte innan man visste alla svaren...o, nu vet jag...tung bok...tung trilogi...

Fy fan för ångestdrömmar...hade nån sån i dag...kändes så verklig på nåt sätt...den var nära inpå...o den var inte rolig alls...jag skulle inte vilja kalla den för mardröm, då jag inte blev rädd...men, just för ångestdröm, för att den fick mig o må sämre, just för stunden, när jag drömde den...tungt...kan man ha sånna oxo...? Fy fan...trodde det var tillräckligt med dom dagliga ångestattackerna man får...

3 timmar till jobb...men...snart semester igen...sen...så får vi se...mmm...

Sån, tills nästa gång...

Att våga eller inte våga...

13/7 -08...07:06...Söndag morgon...

Har precis kommit hem efter ytterligare en...konstig natt...bra men...konstig...jaaa...det går knappt o förklara...då man nästan måste upplevt den själv på plats...

Detta var kväll/natt nummer 4 i rad som jag var ute med vänner o...söp...det har blivit en hel del...o jag har slösat en hel del...o jag har kommit ikapp en hel del...o jag har även tappat en hel del...

Längtan var dock svagare inatt än dom föregående...men, den fanns där...

Jag var väl inte 100 på o försöka bryta isen...men...jag pratade med en hel del okända folk denna gången...om än några kortisar...så...en halv guldstjärna där...måste bli bättre dock...måste hitta rätta orden...ibland när man öppnar käften så önskar man inte mer än att man hållit käft just där o då...o de e nåt jag måste jobba på...hmmm...

Men...jag försökte...jag var mer på än på länge...något som kommer o bli bättre bara man gör det dagligen...

Det fanns en tid jag snackade med folk jag aldrig sett förut, men...det var under jobb-tid...jag förstår inte varför man inte kan föra över skillsen, man har då, på fritiden...hur svårt kan det vara...? De klart...sälja snack o kallprat e 2 olika saker...men...några likheter finns det...hmmm...jag kan ju försöka sälja mig själv istället för nån pryl...? Tål o funderas på...

Detta får bli en mission som kommer o ta ett tag...men...som jag måste jobba på så ofta som möjligt...en vacker dag så sitter den där, o då äger man stället...man kan inte bli världsmästare utan träning...

Nu gäller det bara o komma ihåg detta oxo...hmmm...

Jag gillar inte o se mina vänner må dåligt...jag mår själv dåligt då...o de 2 sista nätterna har gått i dessa tecken...o det är lätt hänt att det smittar av sig, hur man än försöker blocka bort det...
Jag bryr mig jävligt mycket av dom jag håller av...o jag försöker visa att jag är där för dom när dom inte har sina bästa dagar...o det är kanske rätt mycket att kräva av dom att dom ska öppna sig för mig...men, jag skulle hoppas det...jag kan hålla en hemlighet...jag har hört en hel del i mitt liv...

Visst, jag e inte psykolog...men...jag vill gärna visa att jag är en vän som bryr sig o som tar sig tid att lyssna på folk o deras historier...o kanske komma med råd...om inte annat, så för att underlätta för dom o deras sinnen...kan bli lättare o hantera situationen om man får bolla med någon...o jag har blivit rätt hyfsad på denna område om jag får säga det själv (tar åt mig äran litegranna här)...

Det börja väl för snart 20 år sen...men...än mer för 15 år sen o framåt...som folk började anförtro en massa saker till mig...o under en period så var jag fan psykolog åt minst 3 pers samtidigt...om inte mer (minnet sviker)...de rätt lustigt ändå...att jag fått denna "epitet"...."han man kan snacka med o han som kommer med lösningar"...jag vet inte varför...nån oanad talang man har...sjukt dock...

Men, nu skulle jag vilja prata ut mig...till nån...har en hel del som bara vill ut...då det var länge sen jag snackade om mitt inre kaos...o känslor...o allmänna saker...som jag inte vill prata med alla om...men, som bitvis har dykt upp i dessa bloggar...dock har jag hållit inne en hel del ändå...som inte ska finnas på denna sida...

Jag har mina olika vänner jag kan prata med...om olika saker...men...det kan vara jobbigt o ta upp saker med någon annan om nåt som inte angår den egentligen...utan, man vill gärna prata med personen det berör i första hand...o gärna utan en massa andra folk runtomkring sig...

Skulle vilja hitta nån man kan anförtro sig åt närsomhelst...nån som har tid...o samtidigt känns det konstigt att få en tid att gå till en psykolog...då har du bara den timman o prata...o man kanske inte alls är på det humöret alls just den dan...o när man väl har humöret o prata om nån viss sak...så e det flera dagar till nästa möte o så...

Skulle vara bättre o ha nån kompis man kan lasta över sin skit på...men, ändå nån som har huvet på skaft o orkar höra på en...o komma med positiva idéer om hur man ska tackla situationen...

Mmmm...de mycket nu...hungrig...ska äta...grillad kyckling o potatissallad...fan va gott det ska bli...sen sova...i nån timma...sen...får vi se...

Sån blev det idag...

Var är du...?

12/7 -08...05:47...Lördag morgon...

Jag har precis kommit hem...är inte så speciellt nykter...men, känner mig inte speciellt packad ändå...har haft utekväll med vänner...o nya...men...jag fattar inte ändå...det har varit en rätt konstig natt...o jag mår konstigt...jag fattar inte...

Jag började skaka (typ, frossa) när jag kom in i lägenheten...det går i vågor...jag kan vara helt still ena minuten o nästa så kan jag inte hålla händerna still för nåning alls...de mycket tankar nu...men, ändå helt tomt...

Jag vill ha nån o hålla om o tycka om...de ligger nog mycket i det...det har gått i överstyr...det börjar bli konstigt desperat...mår inte bra när jag ser andra umgås...börjar få...jaaa...avsmak...för jag vill det så gärna själv...hmmmm...självömkan...fan för det...

Inte lätt när man inte ser nåt som ser intressant ut på kartan...o när dom väl är där, så är man så jävla blyg för o göra kontakt...varför ska det vara så jävla svårt...? De väl bara gå fram o säga HEJ o presentera sig själv...eller...? Vad fan kommer o hända...kommer hon o käka upp mig..? Kommer jag dö på fläcken...? E de så jävla farligt o säga HEJ till någon man finner intressant...?

Jag genomgår en rätt trasslig procedur inom mig själv nu...många faser...o dessa blygsamheter e en av många...fan vad jag hatar den biten av mig själv...

Jag ska göra upp en helt jävla sicko plan...jag måste fan lova mig själv att genomgå denna...idag...så ska jag gå fram till 5 helt främmande personer o bara börja snacka om helt jävla random grejjer om vad som fucking helst...o detta ska jag upprepa dagligen...jag måste det...minst 1 då idag...o 2 nästa dag...om inte annat...måste...måste...

Denna året skulle bli annorunda...det ska hända iår...jag orkar inte längre...

De sjuka är att jag fick en rätt stark dödslängtan under mina skakningar när jag kom hem...jag gillade inte det alls...jag har lovat mig själv att orka ta mig igenom livet o inte banga i förtid...o jag brukar inte bryta löften jag ger...men...denna var så jävla stark att det var sinnesjukt...jag fattar inte varför...jag har inget o vara deprimerad eller nere för egentligen...

Jag orkar bara inte vara ensam längre...det skär inom mig...jag orkar inte...

Jag har alltid varit en ensamvarg...mycket tack vare att folk inte haft samma intressen eller "musik" smak som jag...därför har det slutat med att jag varit på evenemang själv...

Jag har varit en ensamvarg nästan från sommaren 1988 o framåt...då min polare flyttade till Finland...vi gjorde fan allt ihop innan dess...partner in crime...jag har inte sett han sen 1994...borde vara dags nu...hmmm...

Sporadiska vänner har kommit sen dess...men...dom kan räknas in i "datorkompis"-kategorin o "supapolar"-kategorin...men, samma sekund jag fråa om dom ville hänga på nåt jag gillade...näh, det gick inte...jobba, innebandy, middag med päron eller dyl...till slut så sluta jag fråga o gick själv...bara för att...jag visste att jag var annorlunda från de andra...i det långa loppet...

Att aldrig passa in...fy fan...finns det någon handbok till det...? Jag ville aldrig bli som "dom" (mina vänner)...så jag stängde in mig själv ändå mer...i min värld...för att få min kick...

Att växa upp o ända aldrig växa ikapp sin egen ålder kan vara ett annat dilemma...idag så skulle jag anses som "jättegammal" av ungdomar...men...jag fick visa leg på bolaget bara för några dagar sen...bara för att...jag är yngre i sinnet än min egentliga ålder...

Skulle nästan vara kul o ha klassträff o se hur jävla gamla o toffliga dom andra blivit i klassen...jag var alltid yngst i klassen...utom ett endaste år...t.o.m. sist vi hade klassträff (99), så kom jag dit som mig själv o söp skallen av mig o orka inte...för dom andra var så jävla slipsiga o perfketa...fan orka...jag skulle äga hela jävla klassen idag...ingen skulle komma ihåg mig...ungf som förra gången...halva klassen undra vem fan jag var...ja för fan...där ser man...

Jag är bara jag...jag har inte mycket o erbjuda...men...jag är inte den som ger upp i första taget när det kommer till skott...

Jag blir inte mycket mer än "Min bäste vän" för andra...mmm...alltid nåt...men...jag vill ha mer...inte från mina vänner...utan mer generellt...

De så mycket mer...men...jag vet inte...orkar inte...jag vill bara ha nån...nu...

Var är du...?

Döda ögon ler inte...

9/7 -08...19:41...Onsdag kväll...

Var e du nu...?
Har du funnit ro...?
Lyckades du lämna ditt skal...?
Blev du "någon annan" till slut...?

Frågorna är många, svaren är få...

Vi såg på när dom stod runt dig o hånade dig...knuffade dig...slog dig...vi såg på...men gjorde inget...vi vände ryggen till o gick vår väg...vi agerade som, det vi såg, aldrig hänt...för, det har ju egentligen inte hänt...man kan ju inte slå på nått som inte är nånting alls...utan, bara luft...o att slå på luft, skadar ju ingen...eller...

Jag har inte sett dig le på flera år...men...jag kommer ihåg när du log mot mig sist...dina blå ögon glittrade den dagen...det var nog den bästa dagen i mitt liv...sen kom Måndagen...o du stängde in dig i din kokong...men, denna gången så låste du till ordentligt, innifrån...så att ingen skulle få se dig igen...du blev...ingenting...bara försvann från radarn...

Jag vill bara se dig le en gång till...bara höra ditt skratt en ynkaste gång...jag vet att jag inte förtjänar det...efter att jag gång på gång lämnat dig åt dina demoner o aldrig stått vid din sida o mött dom du möter...hjälpa dig att slåss tillbaka mot dom...få dom o sluta...

Nästa gång jag ser dom komma mot dig...så lovar jag o ställa mig vid din sida...o jag lovar att ta emot dom hårdaste slagen för dig...du har lidit tillräckligt som det är...

Jag vill bara att du ska få må bra igen...att få se det dom andra ser...det ljusa o glada...o inte bara det mörka, tysta, deprimerande ödemättande tomheten som verkar uppta din vardag...hela din aura lyser av dödens plågade gester...jag vill måla om dig...i gladare färger...kanske kan jag få se ett leende hos dig till slut...men, det kan jag inte begära från dig...jag förtjänar det inte som sagt...

Gör mig bara en tjänst...stanna upp ett tag o se dig runt...vi är många fler, som är precis som du...som mår som du...som har ett evigt hat mot livet som du...som är lika utelämnade att plocka upp våra egna rester...som du...

Vi vet redan vad du går o har gått igenom...men, vi borde inte ha blundat och lämnat dig ensam...utan, vi borde alla hjälpas åt...vi är dom enda som förstår varandra...vi...dom konstiga...dom som aldrig kom in...tillsammans är vi starka...tillsammans kan vi bryta oss in i livet igen...o börja leva...

Ärren kommer dock aldrig o gå bort...du kan aldrig tvätta en svart själ ren...den finns där...för alltid...som ett minne...men, ett levande aktivt minne...som bara väntar på nästa chans att få göra någon förbannad över den man är...slå mig fri...slå det onda ur mig...det är nog det enda sättet...att låta hat slåss mot hat...en evig kamp...som aldrig kommer o ta slut...inte ens när vi lämnat detta elände för något annat...

Då e det dags för nästa svarta själ att bli hånad, knuffad o slagen...nerbruten...men, efteråt, mentalt återuppbyggd...o hon kommer o göra allt för o jävlas tillbaka...o jag kommer o stå vid hennes sida när det sker...för, jag är en av henne...det är vi alla...vi är alla en del av henne...och vi kommer alla att sluta upp bakom henne den dagen...o ge henne all den kraft hon behöver för att orka ta sig igenom nästa sekund...nästa minut...nästa timma...dag...vecka...månad...år...

Men, det där är i morron...det här är nu...o vi måste orka ta oss igenom detta själva först...måste orka ta oss igenom helvetet här...o inte ge upp i förtid...vi måste orka...för...döda ögon ler inte...o jag vill bara se dig le...igen...

Jag har gråtit för dig många kvällar...o jag orkar inte med o se dig lida något mer...

Jenny, jag kommer inte o svika dig...vi kommer inte o svika dig någon mer gång...vi är många fler som är som du...känner som du...o tillsammans ska vi ta emot slagen...sida vid sida...

Jenny Karlsson...jag är din vän för livet...glöm aldrig det...

Du är vacker precis som du är...

Hundens År...

7/7 -08...5:39...Måndag morgon...

Men en sak e säker...jag e helt insnöad i en låt av Fucked Up...Year of the Dog...8.50 minuter av total tung gung av högsta skitigaste klass...av en annars rätt hardcore punkande gäng...men, låten låter som en gammal Stones dänga (tänk Gimme Shelter) som genomgått en Turbonegro förvandling...o skitats ner ytterligare...o där har du Year of the Dog...shit...låten e alldeles för kort tycker jag...

Annars har jag tidigare idag (dryga 7 timmar sen) lyckats bli insnöad i CSS - Cansei De Ser Sexy...mest för att jag var nyfiken på hur deras senaste platta Donkey lät som...o efter att ha lyssnat på en hel del av deras tidigare material under nattens timmar...så har jag kommit fram till att nya skivan e rätt så jävla punkig, till skillnad mot den mer dansvänligare elektro-pop-punk stilen dom hade tidigare...o jag gillar punk...o jag gillar CSS...ett jävla grymt ösigt band som tydligen skall ses live...o det skall det göras...så fort dom dyker upp i dessa bredgrader...

Brudar kan rocka...bevisas gång på gång...CSS är ett bra exempel...

Lyckades oxo o hitta alla deras plattor...utom deras absolut första egensläppta EP...som e rätt svår o få o hitta...om man inte har rätt ställen o leta efter den på...o mina räcker inte till just nu...

Jag har även haft en 10 dagars uppehåll från allt vad alkohol heter...fick i mig 2 starköl häromkvällen (den tionde natten)...o nu har jag fått i mig några groggar oxo...I'm back on track...men, uppehållet gjorde susen ändå...behövde den...borde hålla en längre uppehåll, men, det får bli senare...efter semestern...nu e det bara tanka som gäller...tills vidare...

Jag har även under den sista månaden lyckats rita ihop 10 låtar...varav runda hälften av dom redan har nån form av musik till...som borde spelas in snarast...när inspirationen fortfarande finns...

Majoriteten av låtarna handlar om sånt jag gått igenom sista tiden...men, jag lyckades även rita ihop en helt egen låt som inte handlar om mitt liv personligen, utan om helt random subject...kanske en av mina första anti-politiska låtar, en riktig punk-schlager...text mässigt hyfsad, som de andra...tycker jag börjar bli nöjd med det mesta jag ritar ihop sista tiden...utan att bli alltför självkritisk...man måste våga tycka om nåt man gör ändå...allt kan inte vara dåligt...

De sjuka är att majoriteten av dessa 10 låtarna e ihopritade under 30 minuters tid per låt...känns som det finns en hel del skit som fortfarande vill ut...o det e rätt så lätt att få ihop en hyfsad låt som handlar om nåt halv-vettigt ändå...visst finns det plats för förbättring, men, jag e inte så pigg på o skriva om en låt om det nu nödvändigt inte absolut krävs det...annars lämnar jag den bara...as is...bäst så...för, de e det första man skrivit ner som låtit mest ärligast o inte alls lika konstgjort om man skriver om eländet...

Hmmm, nu har jag lyckats rita ihop en rätt virrigt långt blog om absolut ingenting, på nolltid...

Jag borde gå o lägga mig i nån timma...har ännu inte lyckats o vända på dygnet...en vecka kvar av semestern...den första...av två...

Det tidigare jag gått igenom bloggen häromveckan, har jag lyckats släppa rätt hyfsat bra...har umgåtts med min vän, om än på rätt...jaaa..."distanserat" avstånd...känns som att vi kommer att kunna umgås igen, rätt snart...men, jag känner på mig redan att vi kommer att ha en annorlunda relation till varandra än tidigare...om det blir bättre eller sämre, får tiden visa...jag tänker bara vara vän...100%...inget annat...o så får vi ta det därifrån...

Det svåra e att kunna kyla ner sina egna hormoner till den grad att man kan vara runt sina vänner utan att springa runt o bli kåt på dom hela tiden (Yeah, I know, but, you get it)...fan ska man göra när ens egna vänner är väldigt vackra varelser på denna jord...? Tacka fan att man springer runt med ett eget marknadsstånd hela tiden...rocktältet e uppslaget redan, bara kliva på...shit...

Fast, de vet dom om redan...för jag har själv sagt det till dom...att dom ser vackra ut...för de e dom...det går inte o komma ifrån...jag kan se blickar från andra som blir nästan avis när dom ser vilka man umgås med...jag ser er oxo...o ni finns överallt...

Har så mycket i mig som vill ut...men...det börjar likna ältande nästan...även fast det inte är det...bara ett inre kaos som sakta men säkert börjar redas ut...självterapi...e inte bra...men...det funkar för tillfället...men...borde ha professionell hjälp o reda ut detta...bara för att...för, detta kommer inte o hålla länge till...hmmm...

Jag mår inte bra...men...bättre än på ett tag...

Ja fy fan vilket ös de e....inte...

2/7 -08...20:53...Onsdag kväll...

News of the day...jag e rastlös...ja fy fan...o så har man lyckats sova bort en hel dag igen oxo...måste fan vända på dygnet medans man kan...så man får se solen i några timmar...

Fan, man har ingen ork o göra nåt...nån form av ångest som svävar över en...man bara orkar inte bry sig...o så rinner tiden iväg...o sen e allt som vanligt igen...

O jag orkar inte sitta inne just nu...o så har jag börjat få alkosug igen...lite smått sådär...man vill ju bara sitta ute o umgås o softa o så...o bara njuta av livet...men...det e fan för mycket begärt...för, jag passar inte in nånstans...känns så i varje fall...

Jahha...nu känns det tomt inom mig oxo...de var ju trevligt...allt typ bara rann ut...vad mer...?

Mmmm...

Fri från ansvar...

1/7 -08...08:06...Tisdag morgon...

Min första betalda semester någonsin har inletts...första...absolut första...betalda...jag får betalt för o vara ledig...fy fan...va najs...

Jag kan sitta o supa mig dyngrak...o dom kommer o betala mig för det...jag kan sitta o fisa en hel dag o jag får betalt för det...bara driva runt...o stålarna kommer in...ja fy fan...äntligen liksom...

Jag hoppas innerligt att jag kan få ha en bra period nu...att jag slipper gå tillbaka till jobbet än deppigare, än nere, med än mörkare tankar än dom jag har nu...jag vill bara vara...o slippa bry mig om saker för en gångs skull...o hoppas att folk runt omkring mig kan hjälpa till o hålla mitt humör uppe...så länge som möjligt...

Fan för o få ångest när man minst anar det...jag känner hur det kryper runt i mig redan...isch...bara tanken av att allt kommer o gå åt helvete får mig o rysa...jag vill ju bara må bra för en jävla stund...orkar inte med det dåliga längre...jag mår inte bra av det...vem fan kan må bra av o ha dåliga vibbar runt sig hela tiden...? I varje fall när man själv försöker undvika dom bäst man kan...så dyker dom upp ändå, när man minst anar det...jobbigt...

Skitsamma...nu e jag ledig...behöver inte tänka jobb på några veckor...

Nu om man bara hade nån o spendera all denna ledig tid med...o göra saker tillsammans med o så...hmmm...

Fan va trött man börjar bli...kanske ska knoppa nån timma...innan man börjar njuta av all sin lediga tid...

Så får det bli...skål...