lördag 20 september 2008

Att orka eller inte orka...

20/9 -08...Lördag morgon...

Det har gått ett år...nästan...sen min första blog...o sen, det som jag kallar för mitt liv, började åka berg-o dal-bana på riktigt...känslor hit o dit...en balansakt mellan livets onda o goda...mellan det som e bra o dåligt...en åktur som ännu inte sett sitt slut...det känns som vi precis börjat åka nästa varv nu...

I går kväll, innan jobbet, så försvann geisten helt o hållet...lusten av att vara tvärdog...helt plötsligt...tror jag håller på o gå in i en höstdepp redan...jobbigt...

Att ens orka bry sig, verkar vara en alltför tung uppgift i mitt liv just i detta nu...för, jag orkar bara inte...längre...det känns bara tomt nu...man vill så mycket, men...allt står still...precis som det alltid gjort...o kommer o göra...

Jag känner mig som en ooljad maskineri som bara är...o inget mer...tvärdött...helt jävla tomt...o ett stort jävla ingenting...

Förut har jag levat av andras drivkraft att orka ta mig fram på...idag känner jag inte av det heller längre...drivkraften från de andra...jag har inget o drivas fram av...för, dom finns inte längre där...på samma sätt som förut...

När var det sist jag pratade med nån...?

Jag iaktar...jag lyssnar...jag vet...jag ser...jag hör...sen, lämnar jag er åt era egna öden o tar alla hemligheter med mig...o när ni sedan frågar er själva...vad hände med honom...? vem var han...? vad var hans favoritsaker...? vad var det han gillade överhuvudtaget...? så e det försent...då har jag lämnat er för länge sen...o gått vidare med det jag inte kan gå vidare med, för, jag går inte vidare...jag sitter fast i det här...för evigt...

Det var så länge sen sist...att jag glömt bort hur man gör...om jag nu överhuvudtaget visste hur man gjorde det alls...ett eko...av en svunnen tid...igår var förr...idag e nu...o imorron vet vi inte än...

Ostrukturerat...oformaterat...ogiltigt...obligatoriskt...ord...orka...

Men, ändå...jag vet inte var man ska börja...för den är alldeles för långt bak...att jag inte ser den längre...så, då hamnar början nånstans mitt i...o då blir det ju fel...för, då missar man första hälften...o att se andra halvan av en film, e ju lagom kul...då man inte vet vad som ledde till det sjuka avslutet...det bara hände...o så var allt slut...

Trött...sova...men, pigg o vaken nog att klara några timmar till...

Ryggvärk...mmmm...alltid trevligt...

Det här leder ingenvart idag...så...nu e det slut för denna gången...

Skitkul...var det inte...näh...

lördag 6 september 2008

Den här är till dig...

6/9 -08...one more...Lördag...

Den här däremot, handlar om dig...du vet vem du är...no names mentioned...

Vi har gått igenom en hel del tillsammans...både bra saker o sämre saker...

Även relationen mellan oss har skiftat från att varit bra, till att blivit sämre o nu stagnerat till något...jag vet inte vad...detta betyder inte på något sätt att jag skulle ha börjat bry mig mindre om dig, men, kanske att jag har försökt att lugna ner mina känslor o vara allmänt kall i din närhet...jag vet inte om det märkts...för, det är inte lätt att vara det...

Att vilja ha nåt man aldrig kan få, är ett slagord som många tampas med...även jag...än idag...hur jag än försöker, att få se det annorlunda ut...så...

Detta är enda sättet o nå ut till dig idag, då vi inte pratar mer om dom djupare känslorna...faktum är att vi har inte pratat om dom på länge...snart ett år sen sist...

Den sista gången jag var med dig one-on-one...var...allt för länge sen...jag pratar inte om känslor när andra är i närheten...o det vet du om...det är min blyghet som kickar in...då blir jag tyst...o iaktar...ser...kollar...märker...saker o ting...

Jag har sett saker jag aldrig velat se...dom minnena kommer o förfölja mig till graven...jag önskar att jag kunde radera ut dom minnena...dom visionerna...

Enda sättet e o blåsa skallen rent...en gång för alla...en kula...that's it...slut på allt...

Varför jag ändå suktar efter nåt jag aldrig kan få, förstår jag inte själv...då jag verkligen försökt o komma över det...

Ibland tror jag att jag klarat av det...o...sen...faller jag igen...men, inte lika hårt som förut...men, faller, det gör jag...

Jag bryr mig...kanske för mycket...jag vet inte...jag orkar inte...men...ändå...jag vågar inte tänka mig ett liv utan dig...för jag älskar dig nåt förbannat mycket...

Att få hålla dig för en natt...är för mycket att begära...men, ändå...jag vet att jag skulle klara av det...för, jag bryr mig alldeles för mycket om dig...även fast du sagt, det du sagt till mig...

Kanske är det därför jag försöker o avstå från att röra dig allt för mycket...även fast det inte stämmer alls...då jag varit i din närhet senaste tiden, mer än nånsin tidigare...jag vet inte...

Hold me...touch me...I don't mind...just do it...I just might like it...and, I know that whatever happens...we will be friends...forever...

Fuck Forever...let's fucking do it...once and for all...and get over with it...

Man lever bara en gång...o vilket liv sen...

Ändock...detta e skrivet med mycket kärlek...till den person det gäller...o du vet vem du är...o du vet att jag bryr mig...alltför mycket..."tyvärr"...hmmmm...

I'm just a fucking sucker...oh well...

Du...

6/9 -08...fortfarande Lördag morgon...

Jag vill ringa dig...men...jag är rädd för o väcka dig...jag har absoult inget o prata om...men...jag känner som jag ändå vill prata...om absolut inget...eller bara höra din röst...men, fortfarande prata om absolut ingenting...för, jag vet inte varför jag ringer dig alls...egentligen...jag bara gör det...för att du får mig o må bättre...på nåt sätt...

Sättet du andas på i luren...ditt skratt när jag drar ett uselt fylleskämt...det pirrar till i kroppen...men, ändå e allt som det ska vara...bara det att jag har dig nära mig för tillfället...för några få minuter...det är allt jag får med dig...inget annat...inget mer...

Tystnaden som sänker sig när man sagt allt man inte hade o säga...

Den pinsamma tystnaden...ssscchhhhh...tyst...

Allt förlöses av ditt skratt på andra sidan...ett skratt som låter precis så som att du bryr dig efter allt...oavsett dom dåliga fylleskämten jag kommer med...generande, men, ändå så...så...välmenande o älskvärda...

Det enda jag behöver höra...för att förstå att du bryr dig...

...jag mår bra...men...jag vill att du hör av dig...ändå...för att vara på den säkra sidan...

Du vet vad mitt nummer heter...använd mig...use me...abuse me...I'm just a sucker...and...you know it...

Ett ton kärlek...väger tungt...

Glamour Princess

6/9 -08 ...Lördag morgon...(not a nykter inlägg)...

Att ha mycket o säga, men inte veta var man skall börja...

Ytlighet...fy fan...tyck synd om mig...jag är bäst...jag är sämst...jag mår bra...jag mår skit...titta på mig...här e jag...o allt handlar om mig o ingen annan...för, du är ingen...stick o brinn...

Äh...va fan...sup skallen av dig o bli dyngrak för en gångs skull o fatta vad livet går ut på...du är ingen utan folket runtomkring dig...för, det är dom som gör dig till den du är...

Detta handlar om ingen av mina närmsta vänner, så det är ingen av dom som behöver ta åt sig av detta...utan, handlar mer om vissa jag har haft kontakt med förut...o som ändrat sig till det mer ytliga...blivit mer...snobbiga kanske...fan...usch fy fan...jag mår fan illa av det...

Den personen jag lärde känna en gång i tiden, hade hatat denna person den blivit idag...så jävla...jag vet inte...falsk...jobbig...oäkta...bara rent utav helt jävla äcklig...isch...pissigt...jag pallar bara inte av det...mår fan vidrigt när jag läser bloggen o allt...så där...örk..."buhuuu, tyck synd om mig"...fuck it...it's your fucking life...get fucking over it already...

Jag bara orkar inte med detta "überglittriga bloggen" där vi får gå igenom det "fantastiska som har hänt i livet denna person genomlevt sista dagarna"...fan....spy galla...

Livet går inte efter dina regler...så live with it...du får fan rätta dig efter alla andra...o inte dom efter dig...så jävla lätt e det...

Fan, ska vi sitta här o tycka synd om dig eller...? Fuck it...no mas...no more...no never ever again...you fucking go live you überglittrich glamour life and stop complaining about how your fucking life is so hard to live, becuz, things ain't going your way...goddammit...just fucking get over it already...geeez...mattahfukkah...

Like, you know...we all have our problems and shit...but, geeeez, we don't go cry about them all the time...there's time's and places to do that...and...oh geeez...just fuck it...fucking overglamourous princess...I'll puke on you...shit...

Booohooo and so on...I'll cut my wrist for you...and jump off the fucking bridge...so you can feel better...and you can go ahead and buy your creams and shoes and other overworldly important stuff...

Fucker...