Du...

6/9 -08...fortfarande Lördag morgon...

Jag vill ringa dig...men...jag är rädd för o väcka dig...jag har absoult inget o prata om...men...jag känner som jag ändå vill prata...om absolut inget...eller bara höra din röst...men, fortfarande prata om absolut ingenting...för, jag vet inte varför jag ringer dig alls...egentligen...jag bara gör det...för att du får mig o må bättre...på nåt sätt...

Sättet du andas på i luren...ditt skratt när jag drar ett uselt fylleskämt...det pirrar till i kroppen...men, ändå e allt som det ska vara...bara det att jag har dig nära mig för tillfället...för några få minuter...det är allt jag får med dig...inget annat...inget mer...

Tystnaden som sänker sig när man sagt allt man inte hade o säga...

Den pinsamma tystnaden...ssscchhhhh...tyst...

Allt förlöses av ditt skratt på andra sidan...ett skratt som låter precis så som att du bryr dig efter allt...oavsett dom dåliga fylleskämten jag kommer med...generande, men, ändå så...så...välmenande o älskvärda...

Det enda jag behöver höra...för att förstå att du bryr dig...

...jag mår bra...men...jag vill att du hör av dig...ändå...för att vara på den säkra sidan...

Du vet vad mitt nummer heter...använd mig...use me...abuse me...I'm just a sucker...and...you know it...

Ett ton kärlek...väger tungt...