Mötet...

30/6 -08...04:04...Måndag morgon...

Vaknade för knappt 12 timmar sen...efter att ha sovit bort runda 10 timmar av dagen...hade ingen ork att ta mig ur sängen, även fast jag slog upp ögonen efter klockan 14 ungefär...bara vände om o fortsatte sova...ångest...

Fick SMS...hade lovat en vän o kolla på "Tratten o Finkel"...så, på något sätt så lyckades jag pallra mig ur sängen o göra mig klar...

Sen iväg...o det var en jävligt lyckad dag med mycket skratt o mat o att bara få umgås med någon, helt utan att behöva bry sig om nånting speciellt alls...att bara vara...kändes bra i kropp o själ...hoppas umgås mer med henne...o så blir det nog...då vi mer eller mindre lova att vi skulle kolla på "Snutarna" en annan dag...(ännu en Peter o Fredde produktion)...

"Snutarna" blir det definitivt nästa gång...då jag hade turen o hitta denna oxo...o det betyder ännu mer skratt o dumma skämt o komma ihåg för framtida evenemang...

Fan att äntligen få må bra för några timmar...de e man inte bortskämd med i dagens läge...

Vi gick även ut efteråt för o möta upp våra andra vänner för några glas öl o kolla på EM-finalen...
Själv höll jag ord o drack inte en droppe...jag e spiknykter, as we speak...
Det var lite spänt mellan min andra vän o jag...eller, de kanske bara var jag som var lite extra kylig denna första mötet sen sist...tror nog hon kände av det oxo...hmmm...det kommer ta ett tag till...men, men...jag gillar henne fortfarande...går ej o förneka...tyvärr...

Jag umgicks dock mest med min förstnämnda vän resten av kvällen oxo...kändes som de var det ända rätta...de var på något sätt "våran dag" ändå...då jag inte haft en chans o umgås med henne på tu man hand ännu...o ändå har jag "känt" henne sen 2002...men, inte träffat henne IRL förräns i April i år...av en slump...verkligen...

Jag o min andra nämnda vän här, hade varit o käkat tacos hos en av hennes gamla klasskompisar (som hon återförenats med)...o vi bestämde oss för o gå ut o dricka lite efteråt...vi tog ett bord o satte oss ner...bredvid oss, så satt det 2 unga tjejer o en kille...

O den andra tjejen var som sagt henne jag känt sen 2002...utan att jag visste att det var hon...men, plötsligt så fick jag höra hennes namn (artistnamnet då)...o jag ba..."Öh, ursäkta, e du (artistnamnet)?"...o hon ba "Joh de jag" o trodde nästan jag var nån efterhängsen fan eller nåt...jag ba "Hehe, vi har nånting gemensamt"...o hon ba "Öh, va, hur då?...berätta..."...o jag ba "bob hund"...o hon ba "Va, allvar...eh...vem e du...e du från forumet...?"...o jag ba "Hehe, jepp...jag e ett grönt ilsket monster"...o hon lös upp som en sol o, typ, skrek mitt namn i ren glädje...o jag fick värsta bamsekramen av henne...o på den vägen e det...världen kan vara liten ibland...eller...de e den egentligen...liten...alla e ju överallt...

Vi umgicks allihopa resterande delen av natten...o har umgåtts till o från sen dess...

O äntligen fick jag en dag med henne för mig själv...det tog sin tid...

O där har vi nattens blog nerritad...natti...

Gjorde vi inte det här precis? - Deja-Vu

29/6 -08...02:54...Söndag morgon...

Idag har varit en ensam dag...o lätt ångestfylld oxo...dock så har mina tankar börjat försvinna...det känns bättre nu...fast på fel sätt...kan inte riktigt peka ut vad som e fel...känns bara inte rätt...kan inte tyda mina "inre röster" för tillfället...känns som dom pratar i koder...

Tror nog i längden att de e bra o få vara ensam ett tag även fast det gör ont...har ju ingen lust o låta tiden gå nu när man snart har semester o allt...fast, det känns som jag inte passar in nånstans för tillfället...eller...jag passar in när jag behövs...inte annars...o den känslan gillar jag inte heller...skulle ju gärna vilja vara med bara för att...inte för att mina tjänster behövs...

I dunno...orka bry sig...

Har haft ett långt MSN-konversation med en rätt så nybliven vän i nästan...jaaa...4-5 timmar nånting...där vi pratade om en hel del om allting...det känns bra...att få skratta ut ibland o känna att man e uppskattad för den man är...o då har jag lättare att ge av mig själv...just när humorn ligger på snarlikt sjuk nivå...att bara kunna tala ut om saker o ting, nästan lika öppet som med sina bästa vänner...jag har ett rätt förtroende för denna person...hon e lätt o ha o göra med, även fast hon oxo genomgått ett eget helvete o ännu inte riktigt e klar med det...

Det var länge sen jag hade en liknande o rätt så uttömmande konversation med någon...känns bra o veta att det finns någon därute som vill o orkar lyssna på en...o desamma gäller tillbaka, jag lyssnar på henne när hon vill berätta nåt...det känns så i varje fall...vi får se...

Jag har haft en maratonkväll i The Brian Jonestown Massacre's tecken o även hittat en hel del andra skivor med dom där ute i nätet...fan va grymt sköna dom är...bara en överdos av BJM...stenhårt...önskar man hade nån o dela detta med...

Har en lite förhoppning om framtiden ändå...idag må ha varit en nere-dag...men, den har ändå genererat fram en hel del intressanta saker...saker som kan få mig ur diket o upp på vägen igen...vågar man hoppas...? Kanske inte...man har ju varit med om liknande saker förut...hmmm...

Mitt liv i Deja-Vu...jaaa, det vore konstigt annars om man fick uppleva något helt nytt varje gång o att det gamla aldrig återkommer...men, det gör det...förr eller senare så stöter man på det man själv genomgått i ett tidigare fas i livet...det går i cirklar...det går igen...o det kommer allt som oftast fram när man mött någon ny...som precis håller på o gör nåt man redan sett ske en gång tidigare...som en dålig TV3 repris...

Jaja...låt dom få leva sitt liv...jag lever mitt...jag har tillräckligt med eget bagage att bära runt utan att behöva ta hand om andras...jag kan ställa upp som ett stöd i livet...men, jag tänker inte ta hela ansvaret själv...vi är ju ett team...då får du allt ta din del av ansvaret oxo...det är den överenskommelsen vi gör när du väljer mig som stöd...

I det stora hela så känns det ändå rätt bra nu...önskar bara man kunde åka tillbaka i tiden ibland...o utan ångesten, så skulle jag faktiskt må nästintill kanon...jag e så nära nu...men, de e en bra bit o gå...får ta det i bitar...så jag inte tappar taget...o halkar längre ner...

Jag saknar er...

Här har du mitt liv...läs mig...

28/6 -08...8:16...Lördag morgon...

Ledig i 2 dagar nu...

Ett fortsatt kaos i huvudet...dock fick jag ett avbräck i några timmar i natt...vilket var jävligt skönt...för en gångs skull...innan det drog igång igen...verkar vara på en utdöende fas dock...några dagar till...sen har vi nog kvävt det mesta av dom tankarna...

Hur framtiden kommer o se ut, får tiden visa...men, jag tror nog att jag får kliva själv fram till rodret o styra skeppet mot ett håll som verkar vara mer intressant o lockande för mig själv...så att jag kan börja må bra...i varje fall för någon stund...

Tror nog dock att jag ändå lagd åt det mer depressiva hållet...nåt som kommer o följa med mig resten av livet...att ha ångest o dylikt...har haft det väldigt länge, utan att egentligen förstå vad det varit, förrän nu i efterhand...

O den första tunga ångesten slog ner 8e April 1994, runt klockan 16:00 (så jävla stenhårt kommer jag ihåg detta)...sån tomhet har jag aldrig kännt förut som just den dan...allt bara tvärdog inom mig...helt sjukt...hade svårt o andas...o fokusera...jag blev helt rastlös på bara några sekunder...o behövde komma ut...behövde aktivera mig...komma bort ifrån allt...

"Rockstjärna funnen död" var rubriken...o en bild bredvid...min idol var borta...jag hade aldrig trott att jag kunde ha så starka känslor för en person jag aldrig träffat i hela mitt liv...men, hans musik talade mitt språk...o nu talade han inte åt mig nåt mer...

Efter denna dag så har jag haft mer "nere" dagar än bra dagar...innan så var jag en något mer gladare person, även fast livet sett ut som ett helvete fram tills dess...

Men, jag orkade inte bry mig så mycket efteråt...inte på samma sätt som innan...det tog så pass hårt på mig...att jag ändrade på mig som person inom några minuter...jaa, sekunder...den jag var förut, var jag inte längre...

Jag borde sökt hjälp redan då...kanske hade man kunnat förhindra en total mental kollaps o jag kanske hade kunnat återfå mitt liv i ett mycket tidigare läge...nåt jag egentligen inte orkat ta tag i på allvar sen dess...utom en period mellan 2000-2001...då jag fick min livsglädje tillbaka för en stund...men, den gick utför 2002 o framåt...så oxo min relation...

Att jag är en svår person o ha o göra med, är det inte många som vet...då jag visar en annan jag utåt...men, trycker man bara på rätt (fel?) knappar, så kan man få se den andra jag...o den e inte lika rolig o ha o göra med...till o med jag själv e rädd för den delen...han kan säga saker som kan såra folk, utan att tänka sig för...den personen pratar först o tänker efteråt...den personen har varit mer synlig sista året än förut...o mer aggressivare än tidigare...

Jag har lärt mig att andas djupt när jag känner att den andra jag vill komma fram...de e jobbigt som fan...för det gör ont o kväva ner den arga delen av mig...

Jag talar nu som om jag hade flera personligheter inom mig...jag tror nog att jag är jag i ett nötskal o jag får stå för mina aktioner o misstag själv...istället för o skylla bort det på en inre personlighetsklyvning...men, ibland känns det som jag är flera personer som bor i samma kropp...o vissa vill fram mer än andra...hmmm...

De e fan konstigt att man inte lärt sig så mycket om sig själv även fast man varit med i några årtionden redan...man förvånas nästan varje dag på hur man agerar på vissa saker som sker i ens liv...

Så många frågor...så lite svar...var passar jag in egentligen...?

Livet e nog för kort för o hänga upp sig på saker o ting...shit happens...men, du e kvar i livet...tills vidare...live with it...eller hoppa av...valet e ditt...

I know...jag jobbar på det...

Allmänt jidder...

27/6 -08...19:31...Fredag kväll...

Snart jobb...näst sista natten innan semester...dock har jag 2 dagar ledigt mellan dom nätterna...Lör o Sön...najs som fan...

Förrövrigt ska jag släppa det andra jag har genomgått sista dagarna...jag orkar inte längre...
Dessutom mår jag, efter omständigheterna, ovanligt bra...även fast jag har nån form av ångest ännu...men, den känns rätt ytlig...lätt o skaka av för tillfället...dock så e den påträngande...att den återkommer hela tiden...det går i vågor...

Jag tror att om jag skulle sitta här o skriva om detta nån timme senare, så skulle det nog se helt annorlunda ut...o jag kan inte lova att det inte blir mer jobbigt ält i nån närkommande blog...dock så tycker jag att denna del känns rätt avklarad o söndertjatad...jag tycker jag fått ut det mesta jag behöver ha sagt om det...

Tror nog jag ska helst koncentrera mig på o få ordning på mitt eget liv istället för o få andra o må ändå sämre än dom redan mår...vad vet jag...ingen berättar ju nåt för mig längre, så...känns lite out of the loop häröver...fast, de inget nytt...är ju rätt bekant med detta redan sen några årtionden tillbaka...

Kanske oxo just därför jag har svårt o lita fullt ut på vissa folk...man har misstankar om dom hela tiden...(gäller inte bara vänner, utan, folk generellt)...vissa vill vara buddy-buddy efter 3 sekunder, bara för att hälla över ett ton skit, över en, dryga timman senare...eller nåt...

Detta har även påverkat dom som jag kallar mina vänner...då jag fortfarande analyserar dom o deras beteende o attityd gentemot mig...jag kan bli jävligt off för ingenting...de e nåt jag jobbar på oxo...lite svårt, då det kan hända när som helst...

En annan sak...jag funderar allvarligt på o sluta dricka...alkoholen får mig o bli just den personen som jag beskriver här ovan...jag måste få kontroll över mitt liv...jag vet att jag inte kommer o sluta dricka helt, men, jag hoppas att jag kan dra ner det ändå mer än vad jag redan gjort...dricker knappt nånting längre...men, när jag gör det, så kan det bli en hel del...

Kanske kan hitta nån som kan hålla koll på mig...hon e nog därute nånstans...måste bara hitta henne...

Jag vill inte förlora mina vänner...för, jag tycker om dom ändå...även fast vi inte umgås alls lika mycket som vi borde...o även fast saker händer som inte borde...men, ibland känns det som vi alla glider ifrån varandra...längre o längre bort...även fast vi nästan precis mötts...till slut så e det bara minnen kvar...precis som hände med förra klicken jag umgicks med på 90-talet...ingen pratar med varandra längre...knappt...vi har inte setts på nästan 10 år...alla har sitt egna på sitt eget håll...

Det som sker nu, känns alltför bekant på många sätt...det börjar i små steg...sen slutar man prata med varandra...o man ses bara när någon drar ihop värsta storfesten...o...sen...tvärslut...nada...

Fy fan för repriser...

Jaja...så där blev det idag...

Trust Issues...

27/6 -08...7:18...Fredag morgon...

Hemma från jobbet...o nästintill konstant tänkande på vad som skett dom senaste dagarna...på repeat...kan inte stänga av...ibland så tror jag det är över...o så sätter det igång igen...orkar inte...pissjobbigt...

O de fan deprimerande o läsa dom här jävla bloggarna jag ritat ihop så här långt...bara en massa självdestruktivt beteende...jag antar att de e så mitt liv ser ut...no happy sunshine stories om livets lyckliga dagar o långa shopping rundor o latte-missbruk o suntanlotion o annat glammigt o stojigt, som vissa bloggar verkar uteslutande handla om...utan...mest bara mörkt, nattsvart, död, hat o liknande eländiga termer...

Vi kan väl fortsätta ett tag till på den vägen...börjar ju bli rätt duktig på det...hmmmm....

Jag har gått igenom lögn-visan o några till dom sista bloggarna...har några andra på lager...vet inte om de e läge o ens rita ner dom...men...jag kan ju göra ett undantag...så får jag ut det ur systemet...oxo...hmmm...jag gillar ju bara o vara ärlig...kanske för ärlig...kanske jag kan ta lärdom av dom som kör med lögner o börja göra likadant...? Bara för att...hmmm...

Trust Issues...

Jag tror rätt bestämt att jag fått lägre förtroende för min vän...inte så mycket av lögn-grejjen...utan mer för att det känns som hon utnyttjade mig...hon utnyttjade ett läge hon fick...på min bekostnad, så att säga...

Alltså...vi har haft lite trassligt vän-förhållande sen tidigare...men, jag ville att hon skulle hänga på, på Accelerator, med mig, eftersom jag visste att många av hennes favoritband spelade där den kvällen...jag hade kunnat välja vem som helst...men, jag valde henne, av allihopa...jag hade sett fram emot en helkväll med grymt bra musik...o en kväll där vi kunde umgås...bara vi två...visst, man pratar med folk som kommer o går förbi...men...ändå en kväll som skulle gå i "om-bondningens" tecken efter vårat rätt risiga vän-relation sista tiden...

*Fast Forward* (läs tidigare blog)

Ja, shit happens...men...där nånstans så försvann en hel del av förtroendet oxo...o den kan man ju inte bygga upp tillbaka på 2 dagar...inte om man spenderat drygt 2 år o bygga upp sin status...raserad på ett par sekunder...

Hmmm...vi får se var detta leder...jag har inte sån värst stor lust o hänga med min vän just nu av förklarliga anledningar...det kommer troligen inte bli som förr...alls...relationen har fått sig en rejäl törn...jag har ingen lust o anförtro mina inre idéer till henne igen...som förut...

Hon gjorde sitt val häromnatten...jag gjorde mitt val timmarna efteråt...

Den jag förut kallade för min bästa vän...är numera bara min vän...hon har rasat på listan med andra ord...långt ner...

Personer som gjort liknande grejjer...har jag i vissa fall inte ens talat med ännu...ens efter år sen det hände...vad det än må vara...jag kan bli jävligt kylig mot personer som gör mig illa...mentalt...jag behöver inte sånna personer i mitt liv...klarar mig bra utan dom...även fast en del av dom ingår min egen familj...jag bara stänger av dom...existens...noll...

Den som är ärlig mot mig o kan rakryggad stå för vad dom gjort...har en vän i mig...länge...den bästa du kan ha...jag lyssnar...jag ger råd...jag e där när du behöver nån...jag kan hålla en hemlighet...jag kommer aldrig o göra dig illa...

Men, den dan du bryter själv mot dom oskrivna vän-lagarna...så kommer jag inte vara lika kul o ha o göra med...jag stänger ner dig...rakt av...om jag har lust...o om jag nu ger nån en extra chans o visa att dom kan bättre...så e de bäst att dom håller hårt i den extra chansen o går fullt ut för o bevisa att dom klarar av o vara den vännen dom var innan, till o med bättre...släpp taget...o du e borta...out of my visinity...gone...out...

Samtidigt så kan du vara beredd på att få bli bemött på exakt samma sätt som jag en gång blev...bara för att du själv ska få känna hur det e o vara vid sidan av...som en åskådare för hela spektaklet...med andra ord...bemöt folk som du själv vill bli bemött...treat me like an asshole o jag kommer definitivt o bemöta det med ett ton skit...just becuz...

En vacker dag så kommer du o vakna o undra vad fan det var som hände...hur kunde det bli så här...? Jag kommer inte o vara vid din sida den dagen...har viktigare saker för mig...rensa ogräs eller odla skägg...

Långt...men, nu e det ute...

Bara tomt nu...

26/6 -08...18:54...Torsdag kväll...

Jag börjar få nya hjärnspöken o slåss mot...möt: Jag är oattraktiv o jävligt tråkig...eller, de e så det känns...inte lätt när man redan e lakoniskt lagd som person...

Fan för o vara socialt handikappad...

Sista 12 timmarna har varit...konstiga...tomma...lugna...men ältande...samma bilder i huvudet...samma tankar i huvudet...om o om o om igen...jag vet inte vad jag ska tro på längre...jag behöver seriöst komma ifrån det här...då detta inte ger mig något längre...detta verkar vara en avklarad fas av mitt liv...som inte egentligen ledde nånstans...så känns det för tillfället i varje fall...

En gång i tiden, så hade jag förhoppningar om dom nya relationerna jag haft tur o möta...men, när man blir sårad mentalt o avspisad, så känner man sig rätt ful o oåtrådd...dom här känslorna går inte o skaka av sig på några minuter...dom följer med dig...hela resan...till slutstationen...

Ibland (för det mesta) har det kännts att jag levt mitt liv på andras villkor...jag vill ju vara en god vän o ställa upp...men...när får man tillbaks nåntning...? När kommer mitt break...?

Inte lätt o leva...då man e lakoniskt lagd som sagt...nåt jag kommer o vara hela vägen till slutet...

...en tyst varelse...som är sina vänner till lags...fan, jag orkar inte längre...

Tomt...bara tomt nu...jag orkar inte tänka längre...jag orkar ingenting längre...så jävla mentalt körd så...jag vet inte...jag orkar bara inte mer...jag orkar inte...

...

När verkligheten slår ner i 180...

26/6 -08...06:25...Torsdag morgon...

Intressant kväll/natt...

Först Accelerator...sen en lögn på det, av en vän...för o korta ner allting...

Jag pallar en hel del...o kan förlåta en hel del...jag är inte helt omöjlig...men...lögner...

Jag måste bli bättre på o lyssna på mitt inre röst...o den dök upp rätt omgående då vi gjorde nya bekantskaper på Accelerator...kändes bara fel...helt jävla fel...borde bara dragit hem...bara för att slippa vara med om resten...

Det finns folk jag klickar med direkt...det finns folk jag "låtsas" klicka med för stunden...o denna "klicken" tillhör den andra kategorin...fel, fel, fel...bara fel...

Det sjuka är att jag mår bra just nu...jag fattar inte varför jag inte brutit ihop ännu...mina händer har skakat i stort sett non-stop i 3 dagar...just nu, ingenting...total lugn...jag fattar noll...

Jag kanske har gjort valet...av att inte ha med lögnare o göra...o då har min kropp gått tillbaka till normal viloläge...typ, enough is enough...jag orkar inte bli "sårad" o må illa av att umgås med dom jag kallar mina vänner...

Personen i fråga kanske egentligen inte vill ha med mig o göra o därför agerar på ett sätt som gör att jag mår illa av att umgås med den...dock har jag hört annorlunda...men...vad är sant o vad är falskt...? Jag vet inte längre...en lögn nu kan ha varit en massa andra lögner tidigare...

Vänner ljuger inte för varandra...oavsett vad det gäller...o denna vän håller på o förlora mig ur sin lista...för, jag pallar inte mer...det är nog...o det gör ont o säga det, för denna person betyder nåt helvetiskt mycket för mig...o jag har gett denna vän både en o två chanser att rentvå sig o visa att den klarar av att agera på ett någorlunda vuxet sätt när vi umgås...

Jag vet dock var allt går fel...alkoholen...min vän måste sluta med det...för, det sårar andra...och personen kommer inte bara o förlora mig som vän om det fortsätter som det gjort...

Jag har haft liknande situationer med tidigare vänner där alkoholen har förstört vänskaper mitt framför ögonen på en...o jag ser det hända igen...

Min vän, du behöver hjälp...med o bli kvitt alkoholen...för det kommer annars att förstöra allt...även mellan oss...du sårar folk när du dricker...omedvetet...o just därför är det farligt...för en vacker dag kommer du inte ha dina vänner med dig, när något till slut går fel...o, en vän ska ju vara där 24/7...oavsett...men, inte om du sårat dom...o jag vill egentligen inte förlora dig som vän, men, jag orkar inte umgås med dig så länge du lever ett självdestruktivt liv med inslag av svek o lögner...det gör ont...förbannat ont...

Efter allt...jag älskar dig...verkligen...på riktigt...och skulle mest av allt vilja ha dig som min egen...men, inte som det är nu...

Fan för o vara kär i fel personer...

...o så kom nästa dag...

25/6 -08...15:21...Onsdag...

Vakna upp i en hav av kåthet...

De var väl allt som behövdes i dessa dagar...

Nice...

Who the lucky one be...?

Jag letar än...

Plågad av många, saknad av ingen...

24/6 -08...14:01...Tisdag...

Lyckades sova 4 timmar o 30 minuter innan jag vaknade första gången...o sen runda 3 timmar till efter det innan jag gick upp...har sovit så här sista tiden...man sover aldrig ut sig...o dagen blir därefter...ett bra tag sen jag fick sova ut ordentligt...

Jag får ingen stopp på tankeverksamheten...även fast det står still, så är det fullt drag...hela tiden...ett sorl av oljud som bankar inne i mitt huvud...som vill ut...men, som inte har nånstans o ta vägen...

Jag har börjat skriva låtar igen...tydligen gör jag det när jag mår dåligt, har jag märkt...o det har jag gjort ett bra tag...i sånna fall...om man nu ska utgå från min egen teori...
Dock så är det ett bra sätt o få ut det som stör inne i huvudet...att man får ner det nånstans...det blir som en alternativ blog nästan...bara så att det andra som ligger o gömmer djupare i en kan komma närmre o få komma ut...känns som de e en kaotisk kö inombords..."ingen panik, alla på en gång"...

Fan för o va deppig...jag orkar inte...men, jag klarar inte o skaka av denna känsla...den bara finns där...bara för att...tror den hängt med i DNA-uppsättningen...lakoniskt deprimerande blyg själ som inte har kontroll över sitt liv...då det verkar vara nån annan som kontrollerar mig o mina tankar...annars skulle jag väl själv kunna styra o välja vad jag vill tänka på...eller...?

I går var en kort men trevlig kväll i goda vänners lag...o alkohol...o musik...o ångest...o depression...näh, jag mådde inte bra, det såg dom oxo...men, va fan ska man göra...ljuga...? Jag ljuger inte...jag berättar som det är, för folk som orkar o vågar höra sanningen...oavsett vad det än må vara om...eller, så håller jag käft...för o slippa såra folk...mer...för, dom flesta i min omgivning mår dåligt från början...varför förvärra skadan som redan e skedd...?

Jag önskar folk kunde vara uppriktiga tillbaka när det gäller saker o ting...o jag har en hel del folk runtomkring mig som anförtrott om en hel del galna saker...det har dom gjort i alla tider...men, ibland känns det som en del hoppar över några kapitel för o komma till avslut snabbare...men, de e i just dom missade kapitlen allting sker...o det är nog kanske oxo just därför som jag har lättare o deppa ihop när jag ser att jag missat nåt jag inte viljat veta om från första början...det gör förbannat ont när det sker...riktigt jävla ont...gör man så till en vän...?

Innebörden av orden "Jag älskar dig, du är min bäste vän" har följande oskrivna lagar:
* Jag kommer o ställa upp för dig oavsett vad det gäller...24/7...ring mig om det är nåt...
* Det finns ingenting i världen du inte kan prata med mig om, jag lyssnar...
* I min värld så är du alltid vacker, bäst, coolast...oavsett vad dom andra säger om dig...
* Jag kommer aldrig att göra nåt för o såra dig, jag vill att du ska må bra i mitt sällskap...
* Dina hemligheter e mina hemligheter...
* You name it, we do it...

...finns många fler...men...där i ligger grunderna...o många e beredda o skriva under detta...

Genom att bryta någon av dessa oskrivna lagar, så har man oxo berättat för den andra att "Jag älskar nog dig inte så mycket egentligen o du är nog inte min bäste vän efter allt"...annars så skulle man nog hålla igen sig rätt hårt för o inte bryta några av dessa punkter...

Jag har anförtrott mig till min bäste vän om en sak, som jag önskar att aldrig skulle ske i min närhet...men ändå så skedde det...o då gjorde jag precis det jag sagt jag skulle göra om jag fick vara med om det...jag stack...

I o med detta bröts punkten som lyder: Jag kommer aldrig att göra nåt som sårar dig, Jag vill att du ska må bra i mitt sällskap...
Men, det gjorde jag inte längre...frågan är om jag kommer o göra det alls...detta är en av många frågor som yrar runt i huvudet just nu...då starka känslor slåss mot realitet...

Jag har redan tidigare lovat mig att komma ifrån negativa element, för att inte förvärra kaoset som redan pågår...innan jag kan ta itu med det...
Jag måste oxo dra ner på alkoholen...för, det förvärrar saken i fel situationer...dricker rätt måttligt ändå...men, ibland så kan det bli pluggen ur...dock så var det ett bra tag sen sist...

Komma ifrån allt skulle vara rätt skönt...bara för ett tag, till en början...

Hmmm...

Tomt...

23/6 -08...19:01...Måndag kväll...

Sovit dåligt...jobbet ska vi inte ens prata om, var nog en av dom värdelösaste nätterna på länge, ångestladdat...jag får inte stopp på tankarna...dom åker skytteltarfik, fram o tillbaka...hela jävla tiden...o när jag äntligen får ro i nån sekund...jaaa...sekund...så e dom tillbaka igen...

Jag mådde rätt bra fram tills jag såg det jag inte ville se...5 sekunder...sen ville jag bara därifrån...kunde inte andas...

Att önska att nån mår bra i ens närhet o sedan vara den som raserar den andres välmående (under en period man har genomgått ett mörkt helvete)...e de o vara en god vän...?
I sånna fall har jag missat nånting nånstans...

Jag orkar bara inte nu...jag kan inte ha destruktivitet i mitt liv längre, då de e allt jag haft så länge jag levat...jag försöker ju fan pussla ihop mitt liv så gott det går...o när jag tror att jag lyckats...så e de nåt som går fel o allt, det jag byggt upp, rasar ihop...

Jag vet inte...fan...jag behöver mer tid...o jag orkar inte lägga ut mer tid på nåt som jag kommer o bli sårad av...oavsett...jag vill använda min tid till o leva...men, tydligen finns det andra planer för mig...

Just when you think you know...you don't really know a shit...who're you kiddin...?

I need a fuckin break...men, det lär nog aldrig komma...jag får nog ordna det själv...nån dag...

Nu ska jag iväg o dränka mina sorger...skål...

Nattsvart...

22/6 -08...2:28...Söndag morgon...

I detta nu så hatar jag livet mer än nånsin...jag måste härifrån...detta kväver mig...hur fan ska jag orka igenom alla "måsten" tills jag är fri...? Jag kan ju bara skita i allt o bara dra...

Jag kan inte andas i denna stad...denna land...denna världsdel...jag passar inte in här...jag är inte jag här...däremot är jag ingenting här...nånting som jag får bevisat till mig gång på gång...

2008...året jag drog ifrån allting...igen...sista mottot för året...no fucking strings attached...jag orkar inte...jag mår dåligt av det...jag mår dåligt av allt jag ser...jag pallar inte mer...det får räcka nu...jag orkar inte vara en del av folks liv längre...inte så länge jag mår dåligt själv av det...

Mörkt...svart...molnen e tillbaka...det var allt som behövdes...så var dom där igen...

Denna ångest kommer o vara svår o bli av med...

Håll i, nu åker vi...igen...

Fredagen den 13 Juni...10:54...Fredag morgon...

Ångest...det höll i drygt 10 dagar innan hjärnspökena hittade hem igen, detta e dag 3...fy fan...va jobbigt...
Sovit i 3 timmar...gick o la mig strax innan 8 i morse...o vakna upp för en knapp stund sen...omöjligt o somna om, då tankarna far omkring, som i ett kaos, i 180...jävla karusell...

FUUUUUUUCCCKKKK!!!!!

Ut o tackla dagen...fan...så får bli det bli...lär droppa som en fluga ikväll...annars lär man vakna 18, om man går o lägger sig igen, o lyckas somna om efter en 3-4 timmar...

Oh well...10+ dagar e väl bättre än inget, fick känna på hur det e o må bra...var länge sen sist...glömt bort hur jävla levande man kan känna sig, utan att behöva bry sig...tills man börjar bry sig...igen...o med det så börjar man må dåligt...igen...

Känslan av o vara ensam e nog jobbigast...den kan nog knäcka vem som helst...till slut...

I wanna be in like (just might), I wanna be in love (I am, in everyone, the wrong ones though)...

Den här känslan av att bara dra, har börjat kännas starkare igen...att lämna tryggheten låter inte som en "hit", men, för o finna ro o få leva ångestfritt ett tag, gör att det låter lockande...

Typ, I need a change to feel better again...hmmm...

Ensamt nu...orkar inte ens dricka...fast, de e nog lika bra så...kan behöva dom sista kvarvarande hjärncellerna för o komma fram till det ultimata planet...o ändå e det allt jag vill göra, supa skallen av mig, göra en total rensning...blåsa ut allting...

When can I hold you in my arms and know that you're mine...?

Hmmm...