Gjorde vi inte det här precis? - Deja-Vu

29/6 -08...02:54...Söndag morgon...

Idag har varit en ensam dag...o lätt ångestfylld oxo...dock så har mina tankar börjat försvinna...det känns bättre nu...fast på fel sätt...kan inte riktigt peka ut vad som e fel...känns bara inte rätt...kan inte tyda mina "inre röster" för tillfället...känns som dom pratar i koder...

Tror nog i längden att de e bra o få vara ensam ett tag även fast det gör ont...har ju ingen lust o låta tiden gå nu när man snart har semester o allt...fast, det känns som jag inte passar in nånstans för tillfället...eller...jag passar in när jag behövs...inte annars...o den känslan gillar jag inte heller...skulle ju gärna vilja vara med bara för att...inte för att mina tjänster behövs...

I dunno...orka bry sig...

Har haft ett långt MSN-konversation med en rätt så nybliven vän i nästan...jaaa...4-5 timmar nånting...där vi pratade om en hel del om allting...det känns bra...att få skratta ut ibland o känna att man e uppskattad för den man är...o då har jag lättare att ge av mig själv...just när humorn ligger på snarlikt sjuk nivå...att bara kunna tala ut om saker o ting, nästan lika öppet som med sina bästa vänner...jag har ett rätt förtroende för denna person...hon e lätt o ha o göra med, även fast hon oxo genomgått ett eget helvete o ännu inte riktigt e klar med det...

Det var länge sen jag hade en liknande o rätt så uttömmande konversation med någon...känns bra o veta att det finns någon därute som vill o orkar lyssna på en...o desamma gäller tillbaka, jag lyssnar på henne när hon vill berätta nåt...det känns så i varje fall...vi får se...

Jag har haft en maratonkväll i The Brian Jonestown Massacre's tecken o även hittat en hel del andra skivor med dom där ute i nätet...fan va grymt sköna dom är...bara en överdos av BJM...stenhårt...önskar man hade nån o dela detta med...

Har en lite förhoppning om framtiden ändå...idag må ha varit en nere-dag...men, den har ändå genererat fram en hel del intressanta saker...saker som kan få mig ur diket o upp på vägen igen...vågar man hoppas...? Kanske inte...man har ju varit med om liknande saker förut...hmmm...

Mitt liv i Deja-Vu...jaaa, det vore konstigt annars om man fick uppleva något helt nytt varje gång o att det gamla aldrig återkommer...men, det gör det...förr eller senare så stöter man på det man själv genomgått i ett tidigare fas i livet...det går i cirklar...det går igen...o det kommer allt som oftast fram när man mött någon ny...som precis håller på o gör nåt man redan sett ske en gång tidigare...som en dålig TV3 repris...

Jaja...låt dom få leva sitt liv...jag lever mitt...jag har tillräckligt med eget bagage att bära runt utan att behöva ta hand om andras...jag kan ställa upp som ett stöd i livet...men, jag tänker inte ta hela ansvaret själv...vi är ju ett team...då får du allt ta din del av ansvaret oxo...det är den överenskommelsen vi gör när du väljer mig som stöd...

I det stora hela så känns det ändå rätt bra nu...önskar bara man kunde åka tillbaka i tiden ibland...o utan ångesten, så skulle jag faktiskt må nästintill kanon...jag e så nära nu...men, de e en bra bit o gå...får ta det i bitar...så jag inte tappar taget...o halkar längre ner...

Jag saknar er...