Ännu ett livstecken...

Fredan den 31 Oktober 2008...o klockan e just nu 10:35 på morgonen...

Planer: På nåt jävla sett ta sig ner till stan framåt kvällen o se på när polarna lirar nere i Caesars...o sen får man se...troligen händer det med andra ord inte ett piss...fan, måste aktivera mig...hmmmm...jaja...ändock...dom lirar både ikväll o imorron kväll...om nu allt stämmer...sista sekunden ändringar har man ju varit med om X antal ggr redan...så...man ska inte ta allt för givet...längre...

Jahha...nu e man inte nattis längre...nu ska man bli dagis igen...ja, det gamla vanliga...företaget måste spara in pengar...så...var börjar man...? Självklart nånstans där man själv e involverad i...hur typiskt e det...(o så alla i kör: tyck synd om mig..."nu")...men, men...man kanske får tillbaka livet lite granna...så man kan göra vanliga saker på vanliga tider...hmmm...örk o bli vanlig...känner mig rätt ovanlig som det redan e...

Men, men...länge sen man skrev nåt härinne...det har blivit några fester efter det...har hunnit dra en rätt rejäl bläcka för några veckor sen...minnesförlusts-bläcka...de e inte mycket som man kommer ihåg av den natten...förutom att jag var en av dom sista vakna...o att ångesten sakta men säkert kröp upp bakom en...framförallt då man visste att man snart var på väg hem igen...till tystnaden o ensamheten...

De sjuka e oxo att en hel del av filmerna jag kollat på sista tiden...man känner igen sig...då det handlar om personligheter som har det svårt i livet...som e ensamma...utslagna lite sådär...o som söker efter nån som bryr sig...bara lite...men, varje gång dom hittar nåt, så slits det bort i från dom...hmmm...men, lite sånna-aktiga filmer...sjukt störande...o rätt jobbigt, mentalt, o kolla på...

Hur som helst...jag vet inte om mina val i livet är så väl genomtänkta alltid, men, man måste göra allt för att man ska orka må bättre...o det betyder att man får offra saker för att man ska nå dit...att man slutar bry sig, det behöver man inte göra, bara att man dirigerar om sitt fokus mot annat håll...hittar nya vägar...man behöver ju inte stanna där man är hela livet...för, man kan det, man har runt sig, alltför bra redan...

Jag vill inte påstå att mitt liv ser något annorlunda ut ett år från idag...men...man kan ju hoppas att man hittat nåt o hålla om...o att man gjort nån form av vettig insats i livet...njah, inte så att man blir uppmärksammad, men, snarare att man får en annan status inom sin krets...hmmm...svårt o förklara...låter ju lite diktatoriskt där helt plötsligt...men, visst...ge mig alla era pengar o allt...så kommer allt o bli bra...för mig...till slut...ska ni se...

Nämen...ungf så ser det ut idag...virrigt som vanligt...o rätt kaotiskt...men...jaaa...livet rullar på...i sakta mak...hmmm...ja vette faaan om den rullar på så jävla sakta egentligen...tycker att det går undan i ett helvetes fart jag...

Under tiden säger jag: Skål...

Ännu en ledig period e över...

4/10 -08...Lördag...mitt på dan...typ...

2 dagar...2 lediga dagar...har passerat...i alkoholens tecken...inte nyktert för många sekunder alltså...det innebär oxo att jag har genomgått mina vanliga ångestbesvär som dyker upp i o med att jag får alkohol i mig...

De som e jobbigast med detta e att dom brukar dyka upp rätt tidigt, innan "festen" ens börjat...man känner sig rätt malplacerad vissa gånger...o det enda man går o tänker på dom följande timmarna e stunden när man får lämna allt bakom sig...att få gå hem...till tystnaden...ensamheten...det tråkiga...hmmm...

Men, jag stannar kvar...tills känslorna väller över en...sen drar jag...oavsett...för, därefter mår jag bara dåligt...mentalt...

Vissa dagar undrar jag hur länge alkoholen kommer o vara med mig...för, det känns som jag kommer o släppa det nån dag...kanske inte helt...men, att man blir bra mycket "vitare" än man e nu...fast, det går ju i perioder det oxo...så...

Tystnaden e nog fan jobbigast dock...som jag försöker fylla med oljud...men, det känns rätt konstgjort det oxo...inte äkta...allt som jag skulle vilja höra är ett vänskapligt skratt...så där helt spontant...mmm...vackert...o äkta...

Fan va jag e hungrig...jag har gått o tänkt på mat dom sista dagarna...även när jag inte varit hungrig...typ...sjukt...en jävla plankstek skulle sitta fint nu...eller en kebabtallrik från kiosken...eller...varför inte en falafeltallrik...bara för att...mmmm....mat...

Virrigt värre...men...så där ser det ut just nu...

Skål...

Jag fattar noll...men, here goes nothing...

2/10 -08...Torsdag morgon...

Jahha...ytterligare en bekräftelse på att man "ser in i framtiden"...

Tog bara knappt dryga 12 timmar efter förra bloginlägget innan man hamnade i den där rummet utan utgång...

Det hela började som en vanlig MSN-konversation...o sen ett missförstånd senare, så höll vi på i en halvtimma o "käftade emot" varandra...jag helt ovetandes om vad som ledde till det hela...jag frågar om o om igen VAD det var som fick polaren o "lacka ur" på mig...

Han har börjat spela basgitarr...vilket jag tycker är kul...han e oxo en hardcore gamer...rätt grym på det mesta som kommit ut till XBox 360-serien...Guitar Hero-serien o liknande...

Tydligen hade jag nämnt att jag lärde mig spela gitarr (självlärd) genom Guitar World (en tidning, tack vare deras numrerade tabulatur o inga riktig noter, som jag inte kan läsa för fem öre) o han hade missuppfattat det som att jag hackade på hans Guitar Hero spelande (World-serien)...

O jag ba: "ÅÅÅÅHHHHHHHH...har vi hållit på om detta i 30 minuter för en jävla tidnings skull" o var så jävla lack på situationen att jag inte orka mer...

Ja, det sluta med att han kröp till korset...men med följd effekten att "allt var bra sen", vilket det inte var för mig...jag var på ett rätt så pissigt humör efteråt...jag kan bara inte tycka att allt e OK efter allt han lyckades välla över en...

Efteråt, så tänkte jag för mig själv att: E jag så jävla svår o ha o göra med...?

Jag kan bli ovän med valfri person inom 37 sekunder, när som helst o var som helst...det verkar jag vara expert på...o jag behöver heller inte göra så värst mycket för att det ska hända...folk verkar bli på allmänt pissigt humör när jag e i närheten...hmmm...jag fattar noll...

Den här veckan har förrövrigt gått lite i dom teckena...i snålblåstens "oväns"-kursen...motvind mest hela tiden...jag får inget o funka för tillfället...de fan inte meningen, men, jag e som sagt expert på det, så...fan...o jag fattar fortfarande ingenting...

De fan sjukt allt det här...

...som dom brukar säga...

1/10 -08...Onsdag morgon...

Ibland förstår man inte hur allt går ihop, men, det finns en mening med det antar jag...även fast det kan göra ont vissa gånger...

Det kan vara svårt o glädjas över det lilla, när man aldrig kan ta del av det...

Det kan oxo vara svårt att avstå, när allt finns runtomkring dig...

Allt det här är bara metaforer om livets små egenheter...

Du har en dörr som är låst, du har ingen nyckel, men du måste till andra sidan ändå...hur löser du problemet...?

Man kan ju alltid börja med o knacka...man vet aldrig...nån kanske öppnar dörren från andra sidan...o så var det problemet ur världen...

Små teorier o lösningar, som ibland är inom räckhåll, men alldeles för bra kamouflerade för att man skall se dom...det får inte vara för lätt liksom...

Ibland får man ju lov o gå tillbaka...en bra bit...innan man finner den tappade "nyckeln"...

Alla sätt e bra...utom dom dåliga...för, då brukar det mesta (allt) bli fel...o så vill man ju inte ha det...

Att bara kliva på, när det står STOP på skylten, är en dålig idé...

Dom säger...man lever...man lär sig...av sina misstag...

Men, ibland blir misstagen för många...för att man ska orka med allting...man slutar med att reda upp härvan som har blivit till...för...man vet inte var man ska börja...eller sluta...för, det finns varken en ingång eller utgång i den härvan...bara en stor...klump...mitt i skiten...

Misstagen blir som en bur runtomkring dig...ditt eget fängelse...o ingen som hjälper dig ut...för, du har ju försatt dig i din egen situation...live with it, som dom brukar säga...

Kanske finns det en lösning på denna problem oxo...? Vad vet jag...den kanske är närmare än vad du tror...bara ett litet ord...men, ack så svårt...att uttala...

Ibland så räcker det med ett litet...förlåt...

Förlåt